Jag undrar vad politiker och statsöverhuvud kommer att tänka om det slutligen blev klart att skeptikerna har rätt och att "FN:s klimatpanel" (IPCC) har fel i sina utsagor om människans påverkan på klimatet och därtill relaterade frågor? Man får vara klar över att allmänhetens dom i så fall kommer att slå hårt mot snart sagt all vetenskaplig verksamhet. Själv är jag utomordentligt bekymrad över "klimatfrågans" behandling. Den baseras sedan länge på helt andra drivkrafter än de vetenskapliga. Det är därför jag skriver detta.
Allt som kommer från IPCC ges, speciellt i svenska media, en illusion av total objektivitet och integritet. Här ger man sig knappast på något som har med FN att göra - det är extremt politiskt inopportunt. Synen bottnar troligen i decenniers glorifiering av FN-arbetet, alltsedan Dag Hammarskölds generalsekreterartid på 1950-talet. Man tycks alltid glömma att de FN-verksamma är "samma gamla politiker" (ursäkta uttrycket, Maria Wetterstrand och Anders Wijkman - men det är nödvändigt) med alla de later och riter vi vant oss vid, alltifrån verksamhet i kommunala utskott till motsvarande inom EU eller FN.
Notera att IPCC är en politisk organisation - inte en vetenskaplig. IPCC arbetar på uppdrag av länders regeringar. Dess hela syfte har från begynnelsen varit att söka bevis för att människan via förbränning av fossila bränslen rubbat klimatet, och därigenom för framtiden har blivit klart klimatstyrande. Detta är redan i sig en tung inbyggd vinkling från en nödvändigt förutsättningslös vetenskaplig objektivitet. Det finns flera andra vinklingar av samma slag. De av IPCC anlitade "experterna" är exempelvis politiskt valda - direkt eller indirekt. Självklart är också många av "IPCC-experterna" från utvecklingsländer med mycket tveksam eller obefintlig forskningskvalitet inom klimatologi och till saken relaterade frågeställningar. Majoriteten av delegaterna är i verkligheten byråkrater och statstjänstemän som får sitt levebröd och sin karriärstege via IPCC.
IPCC´s nuvarande ordförande Rajenda Pachauri är inte en ledande klimatologisk vetenskapsman, som man i dagarna fick höra i media - han är kärriärbyråkrat, med "miljörelaterade frågor" som sin arbetsplattform.
Notera att det är helt unikt i vetenskapshistorien att en hel vetenskapsgren ska söka en sanning via ett FN-organ och i form av decennielånga diskussioner på allehanda intressanta turistorter och lyxhotell. Allt sker i en skala på 5,000-10,000 delegater, och på skattebetalarnas bekostnad. Nästa anhalt är inom kort Bali. Kenya, Mauritius och Thailand besöktes också under de senaste två åren av samma illustra kringresande sällskap.
I Sverige är också Naturvårdsverket ensamt remissorgan för IPCC, vilket omedelbart får en att tänka på "att göra bocken till trädgårdsmästare". Kolla deras hemsida eller nästan dagliga utskick per e-mail, så får Du propaganda i en mängd som gör en mörkrädd. Jag vill kalla det myndighetsmissbruk. Svenska politiker - reagera!
Om vi återgår till själva huvudfrågan "har mänsklig förbränning av fossila bränslen varit märkbart klimatpåverkande mot bakgrund av naturliga variationer?" så är den i sig mycket svår - annars skulle IPCC inte behöva rådfråga "2,500 experter" inför 2007 års rapport (den 4:e sedan ca 1980). IPCC gömmer sig i och för sig bakom termer som "det är mycket sannolikt att" (vilket i siffror egentligen står för att man sätter 10 mot 1 på att en ca 0.3 graders global temperaturhöjning sedan 1976 verkligen beror på mänsklig påverkan). Media, miljöreligiösa personer samt vissa "vetenskapsmän" och många myndigheter har sedan blåst upp detta till apokalyptiska dimensioner. Detta är den situation vi har i dag.
Efter en yttre illusion av objektivitet under sina första verksamhetsår har IPCC nu definitivt lämnat den "vetenskapliga processen". Vändpunkten kan spåras till 1995 och ett stormöte med ca 100 deltagare där man diskuterade det då kommande kapitel 8 IPCC’s 3:e rapport:
Det ursprungliga textavsnittet löd: Finally we have come to the most difficult question of all: "When will the detection and unambiguous attribution of human-induced climate change occur?" In the light of the very large signal and noise uncertainties discussed in the Chapter, it is not surprising that the best answer to this question is, "We do not know."
Detta ändrades slutligen av IPCC’s högsta styrgrupp till: "The body of statistical evidence in Chapter 8, when examined in the context of our physical understanding of the climate system, now points toward a discernible human influence on global climate."
Övriga ändringar i denna rapport är inte mindre anmärkningsvärda - se:
http://www.sepp.org/ (Archives, Controversies, The IPCC Controversy, Item 3). I praktiken vände man på de viktigaste slutsatserna från vetenskapsmännen.
Många tunga klimatforskare har sedan 1995 lämnat IPCC-processen i protest, och det är omvittnat att IPCC i slutändan också ignorerar i stort alla fakta- och tankefel som påpekas via en på pappret omfattande s.k. "anonym refereegranskning" av manuskripten till slutrapporterna (en naturlig del av all normal vetenskaplig verksamhet sedan åtskilliga år).
En del av dessa granskningsrapporter avseende IPCC’s senaste huvudrapport har i dagarna ändå gjorts offentliga - inte tack vare öppenhet inom IPCC - utan genom tvång via den amerikanska s.k. "Freedom of Information Act". Materialet har sedan sammanställts av utomstående till en mycket intressant läsning (1).
Det är inte alls så att "en enig kår av 2,500 ledande forskare stödjer rapporten", som vi hör till leda i media och olika debattinlägg.
Till att börja med är det bara en del av dessa 2,500 inblandade som är vetenskapsmän - resten är byråkrater och statstjänstemän. En typisk anlitad "expert" har i verkligheten bidragit till kanske bara någon eller några sidor av rapporternas flera tusen sidor - och är inte ens tillfrågad om han/hon står bakom delar eller helheten i rapporten. Sammanfattningskapitlet - som är riktat till media, politiker och myndigheter - författas av ovan nämnda byråkrater och statstjänstemän.
Vad gäller granskningen av det sammanställda materialet visar det sig att det i själva verket bara är 5 (fem) personer/organ som yttrat sig om hela rapporten, och de flesta kapitlen har granskats endast av 50-150 (se själv i referens 1).
Det kanske viktigaste avsnittet (Kapitel 9), som handlar om mänsklig påverkan på klimatet, visar sig enbart ha granskats av 62 - inte "2,500". Många granskare har som sagt också haft tunga invändningar mot rapportens innehåll och slutsatser - men det struntar IPCC-byråkraterna i. Det hela är ju ändå bara ett spel för galleriet. De inblandade vetenskapsmännen borde dock skämmas djupt.
Jag har själv läst en autentisk ca 50-sidig tättskriven granskningsrapport, som gör totalt mos av de resonemang och slutsatser IPCC levererat i 4:e rapporten. De detaljerade invändningarna (ca 500) är i stort baserade på normal orsakslogik, påpekanden om cirkelresonemang eller "cherry-picking" (= plocka russinen ut kakan) för att motivera resonemang och slutsatser. Granskningskommentarerna ignorerades givetvis av IPCC.
IPCC, har nu tillsammans med Al Gore, utvalts av (en grupp av 5 (fem)) personer i Norska Stortinget att dela 2007 år Fredspris. Det hela torde vara ytterst pinsamt för Norge och Nobelstiftelsen, och är det definitivt även för vetenskapssamhället i stort.
Al Gore är en cynisk lögnare - hans film innehåller säkert 100 vetenskapliga fel (2). Gore vägrar (liksom personer som vår folkkäre TV-meteorolog Pär Holmgren) att ställa upp i sammanhang där han inte får vara oemotsagd, och vill istället ikläda sig rollen av en predikande profet. Trots sina retoriska förmågor inser troligen Gore och Pär att de skulle bli avklädda inom någon minut om de skulle tvingas svara på verkliga frågor om innehållet i sina respektive budskap.
Jag lovade i en tidigare Sourze-artikel belysa a) Varför jag inte har någon tilltro till IPCC överhuvudtaget - och - b)"Vem är köpt?". Det första får väl anses avklarat, och det andra är härmed påbörjat.
(1) Se
http://scienceandpublicpolicy.org/sppi_originals/peerreview.html om vad som i verkligheten ligger bakom orden "2500 experter är eniga "
(2) Se exempelvis
http://ff.org/centers/csspp/pdf/20070330_kininmonth.pdf och också många andra enklare artiklar, exempelvis denna
http://scienceandpublicpolicy.org/monckton/goreerrors.html tillgängliga via webben om de flagranta felen i Gore´s film.
Peter Stilbs, Professor i Fysikalisk Kemi, KTH
