Jag har haft lyckan att hamna i en sits där jag kan äga en av varje... En MV F4, en Duc SF och en Husky SM400R.
MV'n är den absolut vackraste hoj jag ägt. 100% sportmaskin med aggressiv körställning, som passar bäst på bana eller i ett vardagsrum. Det är också på bana den spenderar mest tid. Ibland blir det en sväng på kurviga vägar, men det hamnar alldeles för ofta i bantempo för min smak.
Husqvarnan är en nyförvärv och klart billigast av de tre. Passar bäst för kortare svängar i stan, till och från jobbet, osv. Otroligt rolig maskin - kompromisslös racinganda, med känsla från moppetiden (hur ofta glömmer man tex bensinkranen på en modern hoj? Eller funderar på när det är dags för kolvbyte?). Perfekt när man behöver gena på gångbanor, ner för trappor, eller över gräsmattor.
Ducatin... Hjärta, själ, värme... Ni har hört det förr.
I stort sett en 1098 utan kåpor och med annat styre. Otroligt med kraft, som passar bäst på heldagsetapper, utflykter, hooliganism, dejt med böna, och powerwheelies.
Skulle jag bli tvungen att sälja skulle MV'n gå först, följd av Husqvarnan. Ducatin var min första hoj i Japan och har körts på bana, långa motorvägsetapper, dagslånga repor på krokiga vägar, och hänger med de flesta sporthojspiloterna på bana, på landsväg, och på motorväg upp till 180-200.
För mig är det inte en kostnadsfråga när det kommer till val av hoj. Det handlar om körglädje, vilken hoj jag tänker på när jag sitter på kontoret och tittar ut mot vårsolen, och de minnen som associeras med de olika hojarna.
Jag hoppas jag aldrig behöver sälja någon.