Läckert, en klassisk sporthoj, 1988 inte sant?
Så det var när, omkring 1990?
Hur länge var du borta, rutt?
Eller kanske så här:
Hur upplever du att Europa har förändrats sedan den där första resan?
Antar att du på den där resan passerade kanske 5-6 länder eller körde du ett "långvarv"?
Ursäkta om jag blir lite ivrig, det är bara så sällan man träffar på en erfaren resenär, 50 länder, det inger respekt och väcker många spännande frågor!
Hmm...
Du verkar ha lite VÄL koll?
...annat forum?
Men Japp hojen är en -88 men jag åkte sommaren -90 strax efter att jag muckat från lumpen.
Decemberbarn vettu!
Den gången var jag borta i 5 veckor. Följde spåret ner via Hannover till Ulm i Tyskland, första gången på Autobahn var ju spännande eftersom man fick åka hur fort man ville på många sträckor då begränsningar började komma redan då.
Jag hade tankat precis innan Rødby så när jag äntrade Tyskland fläskade jag på rejält och efter 15 mil var det dags att tanka...
Hur man än spänner fast sin packning kan man aldrig sätta fast den nog...
Jag vände och letade, letade och letade och hittade packningen i Burg någon mil söder om Puttgarden, låg i diket i ett fint paket, spännremmarna hängde kvar på hojen.
På den tiden var det inte så mycket bevänt med MC specifik packning såvida man inte tjörde Guldvinge eller BMW så min packning bestod av en cykelväska för trampcyklar med sidoväskor och topp i ett paket fastsatt med gummispindlar ovanpå cutsen med en handuk emellan.
Jag tror handduken har förmultnat färdigt nu i nådens år 2013, jag hittade den aldrig och cutsen fick lackas om när jag kom hem.
Målet var att köra ner via Brennerpasset till Milano och sedan mer specifikt till La Spezia strax norr om Pisa. Mina kusiner bodde där någonstans. Jag hade ingen karta och GPSen var väl inte ens uppfunnen utan jag visste på en höft var jag skulle och frågade mig fram. Väl framme i La Spezia ringde jag mina kusiner ifrån en telefonkiosk placerad på "Piazza Garibaldi" för att tala om att jag var i närheten, men tydligen fanns det fyra stycken Piazzor så ena kussen betade av dem en efter en tills han hittade mig.
Känns som det är något folk saknar idag? Slutledningsförmåga kallas det.
Jag stannade i 4 veckor och trivdes som fisken i vattnet, körde hoj, badade, dök och hittade på andra saker med kusinerna, deras polare och gräset som vi inte gick på...
Kul hade jag i alla fall!
Ner skulle jag bara men jag hade inte brått hem så jag tog en omväg och körde via Crikvenica(?) i Kroatien som var lite av en kasinostad och målet för de rika som jag fattade det och sedan norrut igen och vidare genom Slovenien som vid tiden var extremt fattigt och knappt ens hade vägar värda namnet, ännu mindre av varianten med asfalt på vilket var lite halvjobbigt när man kom på en sporthoj. Ferrariappeal på hojen var inte förnamnet, när jag stannade vid en mack betalade jag med D-Mark som accepterades överallt och var riktig hårdvaluta utan kurs alls och folk av alla åldrar flockades runt hojen i trettiotal.
Sorgligt och kul på samma gång.
Och papper, jefvelar vad det skulle ringas, pappras, stämplas och frågas!!! Jag menar hur många frågor kan man ställa på olika vis om samma sak? Var ska du? -HEM, ...vad fan tror du...
Kroatien och Slovenien var en mardröm både in och ut, men mest ut faktiskt av någon obegriplig anledning.
Och redan då hörde man många muttra så grytan kokade sedan länge...
Släktfejd! Punkt.
Hur som haver så var jag faktiskt mest intresserad av att komma till Berlin på hemvägen och dök rakt in i Österrike efter Slovenien, att fortsätta genom de gamla östländerna var aldrig aktuellt. Pappersexcersisen tog överdrivet lång tid och ordonnansen till Moskva körde förvisso i ilfart men det tog ändå sin tid...i alla fall kändes det så...
Vägen till La Spezia var väl mest transportsträcka men även om jag tog mig till la Spezia på 30 timmar så tog det 7 dagar till Berlin varav jag satt 3 dagar i gränsposteringarna i Kroatien och Slovenien. Jag ville in i Ungern men var så jefvela lack efter Slovenien så jag pallade inte sitta av tiden en gång till.
Väl i Österrike tittade Zoll på mig med barska ögon varvid jag tittade tillbaka med om möjligt riktigt hatiska mördarblickar...nu jäfvelar tänkte jag!!!
Jag hade runt 220 mil att åka totalt och hade väl en åktid på 22-28 timmar effektivt men allt pappersexcerserande höll på att ta öd på mig. Jaja jag har alltid haft noll tålamod med slörövar som gör ingenting till ingen nytta och håller sällan käften även om man borde många gånger.
Zoll i Österrike började garva hejdlöst av min onda blick och jag som redan var heligt förbannad av blotta åsynen av en tullare fattade inte vad de garvade åt?
De förklarade dock snabbt att medan jag satt i kasunen och väntade på att papprena skulle bli klara så ringde de kroatiska och Slovenska tullarna sina polare för att komma och olla hojen så hade jag varit jag så skulle jag nog decinficera GSXen med
ganska mycket stroh!!!
...-det värsta var att de menade det....
I länder var ingenting fanns och det modernaste som fanns var något som uppfanns under andra världskriget var en GSXR 1100 av 1988 års modell ett UFO eller snarare en interstellär tidsmaskin av universella mått!
FÖRSTÅ!
De hade aldrig sett en dylik maskin ens på bild, ännu mindre hört talas om en sådan och nu när världen öppnade sig för dem så var det en industriell revolution och Star Trek på samma gång, DÄR, mitt framför dem!
Hur som haver kom jag in i Österriket och körde förbi Burg Hohenverfen bara för att kolla läget och på den tiden fick man köra hojen uppför branten och rakt in på borggården. Jamen vi pratar givetvis om örnnästet och vet du inte vad det är så kanske det är dags att läsa på lite!
Som sagt, 1989 var året då muren föll och nu var det slutet på juli och jag skulle till Berlin. Historiskt sett var det stort och för mig som var fortsatt militär var det ännu större.
Att muren trillade för ett halvår sedan var stort, att jag snart var där var ännu större.
Transportsträcka.
Berlin!
Det första som hände mig och som jag sent glömmer var en väldigt konstig upplevelse om än obetydlig.
Jag behövde tanka och kom in på en ARALmack som är ett hyfsat stort bolag i Tyskland. Det normala då var att man kom till macken och sedan dök det upp en snubbe med en lapp om vilken pump man tankade på men där var inte en käft. Jag fattade nada och tankade upp hojen och stegade upp mot butiken. Allt var tänt och ljust men allting var också låst så jag kom inte in till butiken och betalade aldrig en spänn för soppan.
Jag hittade aldrig någon att betala till och minns att jag tänkte...fan att tanken inte rymmer mer! Ja jag vet, dålig Kharma men vaffan?
Jag ryckte på axlarna och startade hojen samt begav mig in mot centrum wför att kolla läget när en Polisbil blinkade blått i backspegeln.
Röven!
Men va i helvete!!! Det fanns ju inte en käft vid macken, vaffan skulle jag göra?!! Stå där tills de behagade öppna eller?
Man blir FöRbaNNad!
Jaha och när sheriffen kommer ifatt så fattar man att man var i ÖstBerlin, någonstans på vägen hade jag missat det, redan ett halvår efter murens fall så var de snabba på att radera ut gränserna, framförallt i Östberlin.
En bil av fabrikatet Wartburg kombi var knappast min drömbil men för de fd östtyska snutarna var det ungefär maximalt vad de hade kunnat uppnå under sin levnadstid var en Trabant KEINE INKLUDIERT lux var lägst ner på skalan.
Jag fattade läget ganska snabbt på intuition eftersom de gav fan i pickadolorna. Snart nog bad de om körkortet och sedan haglade frågorna om hojen och mig själv, Sverige var exotiskt!
Jag pratade väl med ståhattarna i sina grå uniformer med brunt bälte och blev snabbt kompis med dem. De var mer intresserade av hojen och mig än något annat så tjuvtankningen hade de ingen aning om. Nee...jag frågade inte dem...
Jag behövde knappt fråga om en bra plats för hojen och en annan för mig att sova på utan de körde först och jag följde efter och som tack gav jag dem en Suzuki nyckelring att dela på var den ena snuten i trettioårsåldern fick den av den äldre. Adept!
Både jag och hojen sov gott den natten.
Nästa dag körde jag upp till rostock på gamla östtyska vägar i gott skick förbi en agmmal flygfAbrik med arbetsbaracker och hela middevippen och fick resten av mitt lystmäte stillat, sedan var det mer eller mindre bara hemma och därmed all.
Första gången jag var utanför Sveriges gränser men en upplevelse som både räckte och blev über!
