Dr.Bike
Guest
Märkligt att vi västerlänningar alltid ska ta parti för gulliga saker.
Som djur t.ex.
Iaf gulliga djur.
Då kan vi bli vadsomhelst. T.o.m veganer.
Men om nån ful stekel eller oaptitlig borstmask håller på att utrotas, ja då tjoar ingen.
Moralpaniken är stor.
Och selektiv.
Det stinker.
För sanningen är väl egentligen den, att vi alla borde ta ett betydligt större ansvar för HELA vår omvärld?
Inte bara krama djur, köpa rätt produkter (för att döva vårt konsumtionssamvete) och vara så fiffigt klimatsmarta på allehanda kvasi och pseudosätt (som eg. troligen leder till det motsatta när allt är sammanräknat).
Men även jag är lat.
Jag säger som Markus. Man sticker huvudet i sanden och bryr sig sådär lite lagom om de saker man tycker sig kunna påverka.
Likt förbannat tar man bilen till jobbet, och köper den billigare mjölken.
Av gammal vana.
Hade jag inte varit så skeptisk till vem som vinner på det hela, eller vart pengarna tar vägen, så hade jag gjort som Magnus Moss. Killen som köpte utsläppsrätter (Koldioxid) för sitt eget tävlande inom Roadracing.
Han lever som han lär, och tävlar på försämrade villkor p.g.a sina val av bränsle, bibehållen kat osv.
Detta är att ta ansvar för sina handlingar.
Som jag förstått honom så försöker han även leva helt efter dessa principer även utanför banan.
Och det är väl det jag menar:
Vi får ändra vår inställning i grunden.
Jag tänker ofta på miljön. Men är en syndare.
Jag vill verkligen ha min oxfile´.
SÅ var kan jag bidra till en bättre värld? Ja jag försöker göra så kloka val jag kan. Men jag är emot att allting ska vara så svart eller vitt.
Jag KOMMER inte at tvätta mina kläder i en bäck med kallvatten utan tvättmedel och jag kommer inte att cykla de tre milen till jobbet.
Det måste finnas en balans.
Jag KOMMER att smutsa ner vårt klot. Och det måste vara accepterat.
Så länge jag gör det i så ringa omfattning jag kan.
Att kräva NOLL utsläpp är lika orimligt som Nollvisionen.
(ni vet den vision som ett gäng nollor har på vägvärket...)
Och som komsument kan jag bara rösta med min plånbok till en viss gräns.
För när politiskt korrekta varor är dubbelt så dyra, så ramlar jag, liksom många andra av det vackra miljötåget.
Som djur t.ex.
Iaf gulliga djur.
Då kan vi bli vadsomhelst. T.o.m veganer.
Men om nån ful stekel eller oaptitlig borstmask håller på att utrotas, ja då tjoar ingen.
Moralpaniken är stor.
Och selektiv.
Det stinker.
För sanningen är väl egentligen den, att vi alla borde ta ett betydligt större ansvar för HELA vår omvärld?
Inte bara krama djur, köpa rätt produkter (för att döva vårt konsumtionssamvete) och vara så fiffigt klimatsmarta på allehanda kvasi och pseudosätt (som eg. troligen leder till det motsatta när allt är sammanräknat).
Men även jag är lat.
Jag säger som Markus. Man sticker huvudet i sanden och bryr sig sådär lite lagom om de saker man tycker sig kunna påverka.
Likt förbannat tar man bilen till jobbet, och köper den billigare mjölken.
Av gammal vana.
Hade jag inte varit så skeptisk till vem som vinner på det hela, eller vart pengarna tar vägen, så hade jag gjort som Magnus Moss. Killen som köpte utsläppsrätter (Koldioxid) för sitt eget tävlande inom Roadracing.
Han lever som han lär, och tävlar på försämrade villkor p.g.a sina val av bränsle, bibehållen kat osv.
Detta är att ta ansvar för sina handlingar.
Som jag förstått honom så försöker han även leva helt efter dessa principer även utanför banan.
Och det är väl det jag menar:
Vi får ändra vår inställning i grunden.
Jag tänker ofta på miljön. Men är en syndare.
Jag vill verkligen ha min oxfile´.
SÅ var kan jag bidra till en bättre värld? Ja jag försöker göra så kloka val jag kan. Men jag är emot att allting ska vara så svart eller vitt.
Jag KOMMER inte at tvätta mina kläder i en bäck med kallvatten utan tvättmedel och jag kommer inte att cykla de tre milen till jobbet.
Det måste finnas en balans.
Jag KOMMER att smutsa ner vårt klot. Och det måste vara accepterat.
Så länge jag gör det i så ringa omfattning jag kan.
Att kräva NOLL utsläpp är lika orimligt som Nollvisionen.
(ni vet den vision som ett gäng nollor har på vägvärket...)
Och som komsument kan jag bara rösta med min plånbok till en viss gräns.
För när politiskt korrekta varor är dubbelt så dyra, så ramlar jag, liksom många andra av det vackra miljötåget.
Att "frigående" ibland bara innebär att de är frigående i i trånga burar med lågt i tak osv. Vet du var som är kravet?
) och ärligt talat så vet jag inte hur kraven för frigående ser ut men där har de hönsen i hägnader ungefär som de man har grisar i. De ser ut att trivas rätt bra men vad som egentligen är grejjen med frigående är det att de ska leva utan stress. Värphöns i bur har en otrolig psykisk press på sig, de är äggmaskiner helt enkelt. Men så finns det ju tyvärr de som missbrukar det hela som Dr. Bike säger. Allt blir fel i slutändan. 
