Med all respekt, jag tycker det är så att om någon har problem med prestigebiten och/eller så dåliga nerver att de inte kan ta lite publik så är nog inte heller RR rätt grej för dem. En eller annan kotte på läktaren torde vara det minsta problemet. Det är ju inte direkt horder som vallfärdar till SM heller...
Jag anser det långt viktigare att vi syns och hörs så sporten ges möjlighet att växa än att vi tar hänsyn till ovanstående. Missförstå mig inte, det du säger är inte oviktigt, men ska sporten inte riskera att dö ut (eller förbli nästintill obetydlig, som den är idag i svensk media) måste vi få fler aktiva samt fler intresserade.
Jag är själv nybörjare. Jag har kört blott en enda tävling, SO-/SM-/B-final R600 under Bikeweek, och hade så fullt upp i huvudet med saker att tänka på att jag vid starten tappade från startposition sex, andra plats andra led, till femtonde plats när jag väl kom ner till Trösen. Nervös, visst, men också taggad till tusen. Men tänkte jag på de som satt på läktarna? Inte för fem öre. Jag var totalt ursinnig över min dåliga start och det enda jag fokuserade på var att komma ikapp och bromsa mig förbi, inget annat. Om någon nu satt på läktaren och hånflinade åt hur långsam jag var så var det inget som fanns i mina tankar. Fr o m det att startsignalen gick till att målflaggan passerades så var det enda som flödade adrenalin och inget annat. Men visst, alla är vi olika.