beroende, sjukdom eller inte?

[Werzion]

vad är sjukdomen då!?

t.ex. lungcancer så kan du ju peka ut en del av kroppen och (be)visa att det är en sjukdom. Men när någon "måste" (väljer/tvingar sig själv) att ta en cigarett eller godisbit till, konstant, så finns det ju inget förutom personens beteende som är "fel".

folk som som är utvecklingsstörda är ju det allt som oftast p.g.a. problematik vid födseln eller efterföljden av en olycka.

vad är ett beroende till följd av?

vi minns väl alla kvinnan som var shopping-beroende och fick statliga pengar för sitt beroende, och kunde därmed shoppa som aldrig förr, utan att hennes felaktiga handlingar gav de konsekvenser som de skulle.

Kan man inte anpassa sin livsstil till ens liv (ekonomiska gränser, omgivningen, lagen, samhället) så anser jag att man har bristande hjärnkapacitet på något sätt.

"Alla vi andra människor" klarar ju av att tänka efter, se varningstecknen, förutse möjliga konsekvenser av våra möjliga handlingar.
Det kan helt klart vara synd, och ofta är det, om någon som tabbar sig, men att skylla ens handlingar på att det är en sjukdom och lämna över ens ansvar på något som inte existerar hjälper knappast.

återigen, det som fick mig back on track var mig själv, min vilja och insikt.

 

[kadde]

Jag röstade nej pga att jag tycker så här. Ett beroende kan man ta sig ur om man vill vissa behöver hjälp andra inte men man måste ha viljan. En krashad rygg ex kan du inte fixa hur mycket du än vill.

 

[Dark_Messenger]

Har egentligen ingen lust att skriva mer i tråden. Diskutera ett sånt här ämne på SH är som att fila naglarna med en rasp.

Generellt har människor ingen aning om vad för något som ligger till grund för andras problem, särskilt när det gäller missbrukare och psykiskt sjuka, ändå vräker folk ur sig en massa skit.

Jag ställer mig också till dem som anser att beroende i den bemärkelsen inte är någon sjukdom, tyvärr har jag sett en hel del trasiga människor, både yrkesmässigt och privat och vill tro att jag skaffat mig en del respekt för andras livsöden genom detta. Tänka innan man talar är bra ibland, ödmjukhet likaså, speciellt när er polare på andra sidan skärmen kanske är pundare eller psyksjuk.

 

[Dark_Messenger]

Förlåt

Det finns en f'låt-tråd vettu.

 

[changco]

Ett beronde kanske kan leda till sjukdom, men idag blir man så trött på alla som skyller på att det är en sjukdom för att man tror det blir accepterat i folks ögon.

Nemen stackars anna hon har dåliga gener trasig barndom, så hon äter mycket skräpmat sen blev hon fet och äcklig börjar lukta illa, för att hon tycker så jäkla synd om sig börjar hon spela bort alla pengar och beställer hem mat för att hon inte orkar gå till affären efter 3år kan hon inte gå ur sängen för att hon är fet, alkis och äcklig.

Nu ska hon börja skylla på allt hennes äckliga styvfar satte på henne hon skyller på det. Folk i hennes omgivning skyller hon på för att ingen brydde sig.

Visst kan ett beroende leda till sjukdom, men framförallt är det taskigt psyke och det är ingen sjukdom. Oj jag såg på en film och blev knäpp våldtog och döda massa som dom gör på filmerna och får vård och kommer ut.
Sluta skyll ifrån sig, har man ett beronde kan man komma ur det innan det leder till en sjukdom.

 

[Freddola]

Beroende av cigg, snus etc. är iaf ingen sjukdom.
Tycker inte att man kan kalla att man har en sjukdom av något som man kan egentligen helt sluta använda utan att dö/döende.

Edit.
Syftar då på beroendeframkallande saker som tex alkohol, droger, snus, kaffe m.m.

 

[bonny]

Med all respekt för Dark messenger och hans sunda resonemang så är det till att göra det lite enkelt att påstå att FN, via WHO, skulle klassat beroende som en sjukdom. I deras diagnossystem, ICXD-10, ligger beroende under huvudkategorin "F10-F19: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser."
En något vag formulering, troligen just för att man inte vill ta ställning i frågan I behandlingsarbetet finns bägge läger, och bägge sidor har vettiga argument, men de effektivaste behandlingsmodellerna undviker generellt sjukdomsbegreppet och lyfter fram det egna valet. (Tänker då främst på MI och KBT)
Men bägge synsätten har sina fördelar och nackdelar.
Jag vill dock peka på att det ansvarliggörande som man jobbar med INTE påminner om "SH-ansvar" som det ofta uttrycks av en rad empatistörda individer på detta forum!

 

[grömpa]

jag har missbrukat 1/4 av mitt liv. redan när jag provade första gången så skapades ett psykiskt beroende som med tiden blev ett fysiskt beroende.
jag kan inte gå ut och dricka en öl, för det slutar med droger som håller på i månader.
fick LVU för ganska precis ett år sen. eller fick välja mellan LVU eller "ungdomsvårdskola" som det så fin heter.
valde att åka in på behandling. detta har nog varit det värsta året i mitt liv.
var drogfri ett halvår provade dricka, bara att börja om på dag 1 igen.
vet inte exakt varför jag klassar det som en sjukdom men antagligen eftersom att det är det enda dom snackar om på 12 stegs. men även att jag har anlagen för att bli beroende, alkoholism i släkten m.m
mår extremt dåligt vissa dagar och det är nog också en av anledningarna att jag väljer att kalla det sjukdom. detta är första vintern nykter på ca 8 år och kan säga att jag vissa dagar är jävligt less på att behöva utstå med tankarna att kompisar går bort som flugor och andra åker in på långa volter.

detta blev mest ett inlägg för att skriva av sig märkte jag.
och nej ja söker inte medlidande. vet att jag satt mig i denna sits själv men om man har beroende "genen" så är det nog betydligt lättare att halka dit.

 

[ART]

Intressant tråd. Personligen anser jag att det är ganska onyanserat att tala om alla beroenden som vore de lika.

Själv är jag beroende av snus just nu. Det är ett beroende jag gått in i med öppna ögon, och som jag trivs med. Jag är också villig att leva med konsekvenserna av ett intermittent snusande.

Detta är inte en sjukdom. Ja, jag kan sluta när jag vill.

Men; Där ute i verkligheten finns det andra människor. Människor beroende av olika saker. Människor som visserligen blivit beroende genom att göra dåliga val, men som av olika anledningar inte kan göra sig kvitt sitt beroende trots att det många gånger har helt förödande skadeverkningar. (Ja, jag sa inte KAN. De av er som anser att de helt enkelt "bara behöver lite jävlaranamma, för ni eller någon ni kände kunde minsann..." borde fundera lite över om det kanske kan vara så att inte alla människor är lika?)

Detta anser jag vara en sjukdom.

Sedan är det ju inte så att alla beteenden som leder till beroende uppenbart är farliga. Någon här som har spelat på hästar? Poker på nätet? Haft sex?

Appropå det, är HIV en sjukdom elller bara en konsekvens man får leva med?

 

[Werzion]

Appropå det, är HIV en sjukdom elller bara en konsekvens man får leva med?

HIV i sig är en sjukdom*, men det är ju knappast någon som är beroende av själva HIV hehe.
Sen finns det människor som är beroende av sex (inte mig emot, diggar det också), och HIV kan bli en negativ konsekvens av deras beroende - fast samtidigt behöver det inte bero på något beroende, HIV är ju något man kan få första gången man har sex, 1001'a gången, eller inte alls.

HIV får man ju kort och gott för att man antingen:
A) inte varit smart nog att skydda sig.
B) litat på fel person.




* likväl som att lungcancer är en sjukdom, den stora skillnaden är hur man fått det, omedvetet (otur) t.ex. p.g.a. radeonhus eller om man medvetet valt att t.ex. röka cigaretter.

 

[Werzion]

jag har missbrukat 1/4 av mitt liv.

Jag förstår att det är himla hårt och svårt, (och jag säger inte att du gör detta) men att kalla det för sjukdom och därmed kasta bort ansvaret från sig själv anser jag inte fungerar, för den enda som verkligen kan förändra något än en själv.

Sen tror jag helt klart att många som har beroende eller missbrukar vissa saker, låt säga alkohol och droger, MÅSTE byta kompiskrets och omgivning - allt som oftast så "sitter folk och deppar ner varandra", "tröstar" genom att tala om för varandra hur synd det är om dom, klaga på allt och alla andra för hur dom har det, mycket snack och mycket bullshit, men ingen som tar till handling för att rädda sig själva/varandra eller situationen.
(som jag ser det så går allt i spiraler, antingen uppåt (positiv riktning) eller neråt (negativ riktning).

Jag vet att det inte är lätt att komma på något, men att sysselsätta sig och därmed inte ha tid att tänka/grubbla kan hjälpa ens försök/satsning VÄLDIGT mycket.

 

[blueridge]

jag röstar NEJ låg IQ och svaghet.

QUOTE]

Tog bara e smaskig formulering.

Ett par frågor efter att ha skummat, (inte lusläst), igenom tråden;

- Hög eller låg, väljer man sin IQ och påverkar det hur man ser på beroende om den är låg?

- Är IQ avgörande ifråga om hur benägen någon är till att utveckla ett beroende?

....och så ett påstående;

- egna erfarenheter är bra och användbara i vissa sammanhang, att applicera dem på människor man klumpat ihop till en kategori, när orsakerna är specifika för individen, faller på sin egen orimlighet!


Om du pga skada tvingas till smärtdämpning med morfinpreparat och pga av detta ganska ofrånkomligt blir beroende, är din IQ avgörande för huruvida du faktiskt blir beroende?

(Hade en hypotetisk fråga till men glömde bort den då jag skriver så långsamt).

Edit;

Angående din kommentar om HIV. Säg det till folk i tex Zambia som lever i villfarelsen att om man har sex med en oskuld så slipper du sjukdomen, eller rättare sagt till nämnda oskuld. Tror inte din förklaring är applicerbar på den eller andra regioner med samma problem. Smittar ju på fler sätt än självvalt sex, inte sant?

 

[SemesterPojken]

jag har missbrukat 1/4 av mitt liv. redan när jag provade första gången så skapades ett psykiskt beroende som med tiden blev ett fysiskt beroende.
jag kan inte gå ut och dricka en öl, för det slutar med droger som håller på i månader.
fick LVU för ganska precis ett år sen. eller fick välja mellan LVU eller "ungdomsvårdskola" som det så fin heter.
valde att åka in på behandling. detta har nog varit det värsta året i mitt liv.
var drogfri ett halvår provade dricka, bara att börja om på dag 1 igen.
vet inte exakt varför jag klassar det som en sjukdom men antagligen eftersom att det är det enda dom snackar om på 12 stegs. men även att jag har anlagen för att bli beroende, alkoholism i släkten m.m
mår extremt dåligt vissa dagar och det är nog också en av anledningarna att jag väljer att kalla det sjukdom. detta är första vintern nykter på ca 8 år och kan säga att jag vissa dagar är jävligt less på att behöva utstå med tankarna att kompisar går bort som flugor och andra åker in på långa volter.

detta blev mest ett inlägg för att skriva av sig märkte jag.
och nej ja söker inte medlidande. vet att jag satt mig i denna sits själv men om man har beroende "genen" så är det nog betydligt lättare att halka dit.

Intressant det du skriver! Även starkt av dig att försöka ta tag i ditt liv.
Vad jag reagerade på en del är att en del (även du) kallar det för sjukdom, det är bara ett sätt för att inte klandra sig själv, så en sjukdom kan jag nog inte kalla det för däremot om man nu mot all förmodan växt upp i ett dåligt förhållande med droger eller annan kriminell bakgrund så kan jag tycka att man inte kan säga att det är ens eget fel heller. Man lever som man lär?

Men att ha tillräckligt mycket självkontroll på sig själv så kan man lyckas med allt!

Jag har också alkoholism i släkten från väldigt många håll men jag kan inte säga att det har påverkat mig och om det nu skulle ha gjort det så har det bara vart för min del positiva påverkningar. Men det stämmer som du säger att det kan vara lättare att halka dit, men det är då man ska ha självkontrollen.
HAR man inte den självkontrollen så BÖR/SKA man inte gå ut och ta en öl och absolut inte umgås med folk som frestar en och inte stöttar istället!

Min gode far jobbar på ett ungdomsfängelse där han upplever många killar i samma sits som dig, och vissa tycker han kan i stort sett bara "kila vidare" medans andra som du verkar vara (av det jag har läst) en av dem som han ser en chans i att sluta upp med allt det OM man inte skyller det på knark/sjukdom osv. För om man på nått sätt skyller att det är en sjukdom så vill man inte heller acceptera att det är ett beroende och kunna lägga av, en sjukdom (de flesta) kan man ta medicin mot och sen är den över.

Hoppas inte du tar illa upp för vad jag skriver. Detta är enbart mina åsikter och kanske inte alltid styrker i alla fall som kan komma upp. But thats it.

Ps. Säger inte att det är lätt att ta sig tillbaka men med hjälp och rätt kompisar och viljan så går det!

 

[Werzion]

Om du pga skada tvingas till smärtdämpning med morfinpreparat och pga av detta ganska ofrånkomligt blir beroende, är din IQ avgörande för huruvida du faktiskt blir beroende?

Fattar man inte, eller tänker inte efter (i tid) så är ju risken iallafall mycket större att hamna i ett beroende (och missbruk) än om man tänkt till eller förstår sig på riskerna innan man genom för sina handlingar (vare sig det är att köra MC eller "bara" prova på knark en gång).

Edit;

Angående din kommentar om HIV. Säg det till folk i tex Zambia som lever i villfarelsen att om man har sex med en oskuld så slipper du sjukdomen, eller rättare sagt till nämnda oskuld. Tror inte din förklaring är applicerbar på den eller andra regioner med samma problem. Smittar ju på fler sätt än självvalt sex, inte sant?

Well, anser du att folk som tror att om man har sex med en oskuld blir av med HIV/Aids är smarta!?

Att folk gör sådant beror på fattigdom och brist på utbildning, och Zambia är ett riktigt bra exempel på ett ställe där fattigdomen är gigantisk och utbildning mer eller mindre är obefintlig.

till mitt försvar så räknade jag med att diskutionen skulle hålla sig inom Sverige's gränser Räknade inte med det våld och katastrofer som sker i områden som Zambia, Sierra leone eller Irak för den delen...

 

[Dark_Messenger]

Med all respekt för Dark messenger och hans sunda resonemang så är det till att göra det lite enkelt att påstå att FN, via WHO, skulle klassat beroende som en sjukdom. I deras diagnossystem, ICXD-10, ligger beroende under huvudkategorin "F10-F19: Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av psykoaktiva substanser."
En något vag formulering, troligen just för att man inte vill ta ställning i frågan I behandlingsarbetet finns bägge läger, och bägge sidor har vettiga argument, men de effektivaste behandlingsmodellerna undviker generellt sjukdomsbegreppet och lyfter fram det egna valet. (Tänker då främst på MI och KBT)
Men bägge synsätten har sina fördelar och nackdelar.
Jag vill dock peka på att det ansvarliggörande som man jobbar med INTE påminner om "SH-ansvar" som det ofta uttrycks av en rad empatistörda individer på detta forum!

Du menar simp, om jag förstår det du skriver rätt?

Jag har aldrig kallat beroende en sjukdom, även om jag är medveten om att en ansenlig del av läkar/forskarvärlden är av den uppfattningen. Expertisen är delad i frågan och jag väljer att ställa mig till de som inte kopplar ihop beroende med sjukdom. Begreppet är oavhängigt för mig, faktum är att jag struntar i hur andra väljer att se på beroende, så länge alla som jobbar med det är profesionella och gör det de ska.

Det jag stör mig på är alla jävla empatistörda människor som uttrycker sig som retarder.

Jag skämtar också, säger saker jag ångrar, ibland plumpt o klumpigt men jag vill tro att jag aktar mig för att "kliva över gränsen".

HIV får man ju kort och gott för att man antingen:
A) inte varit smart nog att skydda sig.
B) litat på fel person.

Kommenterar inte ens. Har du nån koll på nånting undrar jag?

 

[blueridge]

Fattar man inte, eller tänker inte efter (i tid) så är ju risken iallafall mycket större att hamna i ett beroende (och missbruk) än om man tänkt till eller förstår sig på riskerna innan man genom för sina handlingar (vare sig det är att köra MC eller "bara" prova på knark en gång).



Well, anser du att folk som tror att om man har sex med en oskuld blir av med HIV/Aids är smarta!?

Att folk gör sådant beror på fattigdom och brist på utbildning, och Zambia är ett riktigt bra exempel på ett ställe där fattigdomen är gigantisk och utbildning mer eller mindre är obefintlig.

till mitt försvar så räknade jag med att diskutionen skulle hålla sig inom Sverige's gränser Räknade inte med det våld och katastrofer som sker i områden som Zambia, Sierra leone eller Irak för den delen...

En kompis blev liggand i vagga efter att ha manglats av trailern till grävmaskinen, överlevde pga att han pressades ner i det leriga underlaget. Han låg fixerad i månader och pumpades kontinuerligt med morfin, den avtändningen var inte att leka med! Skulle han inte ha jobbat?

Tror det är mer än en, smartare än både du och jag som lever i den villfarelsen. Om denna tro är utbredd och vedertagen där, tror folk så tills de blir upplysta om annat oavsett IQ, (som fö är ett dåligt mått på den samlade intelligensen hos en person).

Håller med om att jag flyttade ramverket för ämnet väl långt, även om våldtäkter förekommer här också, både av smittade personer och av smittade personer. (Ja, det skall stå så). Ville bara visa på faran med att kategorisera alltför grovt och du är inte alls något skräckexempel på det i det här sällskapet. Vill bara ha det sagt så du inte tar saker för personligt, om så skulle vara fallet.

 

[Werzion]

En kompis blev liggand i vagga efter att ha manglats av trailern till grävmaskinen, överlevde pga att han pressades ner i det leriga underlaget. Han låg fixerad i månader och pumpades kontinuerligt med morfin, den avtändningen var inte att leka med! Skulle han inte ha jobbat?

jodå, klart han skulle ha jobbat, (arbets)olyckor sker och man kan ofta inte förutse dom.

Tror det är mer än en, smartare än både du och jag som lever i den villfarelsen. Om denna tro är utbredd och vedertagen där, tror folk så tills de blir upplysta om annat oavsett IQ, (som fö är ett dåligt mått på den samlade intelligensen hos en person).

exakt, fattigdom och brist på utbildning.

Håller med om att jag flyttade ramverket för ämnet väl långt, även om våldtäkter förekommer här också, både av smittade personer och av smittade personer. (Ja, det skall stå så). Ville bara visa på faran med att kategorisera alltför grovt och du är inte alls något skräckexempel på det i det här sällskapet. Vill bara ha det sagt så du inte tar saker för personligt, om så skulle vara fallet.

lugnt

Kommenterar inte ens. Har du nån koll på nånting undrar jag?

Va? Okej, jag tog inte med att HIV även kan smitta genom intag av smittat blod/vävnad (sår, "smutsig" spruta). Visserligen känner jag inte till hur det balanseras procentuellt, men har känslan av att majoriteten av dem som blir smittade med HIV blir det genom samlag och p.g.a de två anledningen:

inte skyddat sig och/eller litat på fel person (som antingen ljög eller inte är medveten om att h*n är smittad).



i vilket fall som helst så är ju HIV inget man är beroende av, utan är en sjukdom, likväl som att ingen är beroende av sjukdomen lungcancer, däremot cigaretter.

 

[grömpa]

Intressant det du skriver! Även starkt av dig att försöka ta tag i ditt liv.
Vad jag reagerade på en del är att en del (även du) kallar det för sjukdom, det är bara ett sätt för att inte klandra sig själv, så en sjukdom kan jag nog inte kalla det för däremot om man nu mot all förmodan växt upp i ett dåligt förhållande med droger eller annan kriminell bakgrund så kan jag tycka att man inte kan säga att det är ens eget fel heller. Man lever som man lär?

Men att ha tillräckligt mycket självkontroll på sig själv så kan man lyckas med allt!

Jag har också alkoholism i släkten från väldigt många håll men jag kan inte säga att det har påverkat mig och om det nu skulle ha gjort det så har det bara vart för min del positiva påverkningar. Men det stämmer som du säger att det kan vara lättare att halka dit, men det är då man ska ha självkontrollen.
HAR man inte den självkontrollen så BÖR/SKA man inte gå ut och ta en öl och absolut inte umgås med folk som frestar en och inte stöttar istället!

Min gode far jobbar på ett ungdomsfängelse där han upplever många killar i samma sits som dig, och vissa tycker han kan i stort sett bara "kila vidare" medans andra som du verkar vara (av det jag har läst) en av dem som han ser en chans i att sluta upp med allt det OM man inte skyller det på knark/sjukdom osv. För om man på nått sätt skyller att det är en sjukdom så vill man inte heller acceptera att det är ett beroende och kunna lägga av, en sjukdom (de flesta) kan man ta medicin mot och sen är den över.

Hoppas inte du tar illa upp för vad jag skriver. Detta är enbart mina åsikter och kanske inte alltid styrker i alla fall som kan komma upp. But thats it.

Ps. Säger inte att det är lätt att ta sig tillbaka men med hjälp och rätt kompisar och viljan så går det!

nä jag tar absolut inte illa upp, alla är berättigad en åsikt!
om man inte lät folk framföra sina åsikter skulle det aldrig gå att diskutera någonting. även hur dumma man tycker deras åsikter är.


jag skyller absolut inte mitt missbruk på att jag klassar det som en sjukdom.
klandrar mig själv minst lika mycket som var dum nog och provade i förstahand.
men det är ju jävligt lätt att vara efterklok.
jag valde igentligen behandling för att mitt beroende tärde mycket på min familj som blev "med beroende".
men började gå i en riktigt bra gemenskap under tiden dära, och fick lära mig att livet har så pass mycket att ge att det inte är värt att kasta bort det.
jag klandrar helt och hållet mig själv för allt som hänt och säger absolut INTE att det är pågrund av sjukdommen som startade allting.
men däremot att beroendet blir en sjukdom i sig som gör att man lätt halkar tillbaka, jag är på min vakt 24 timmar om dygnet och äter 3 olika medeciner för att min hjärna ska orka med vardagen.
går på ca 3 möten i veckan och får hjälp genom att prata med folk som är i samma sits som mig, har skaffat en hund, tränar ett hockeylag.
gör allting för att aktivera mig och tänka på annat, du säger att kompisar är viktigt, men dem enda som man har kvar i slutändan är sin familj.
visst är det viktigast med kompisar men har du en bra familj har du jävligt bra början på ett tillfrisknande.
men fastän man aktiverar sig så måste man inse att man har ett problem som jag genom "religiös" hjälp försöker ta mig igenom.

 

[Hard_Grit]

Exempel :::

En pokerspelare som spenderar merparten av dygnet på online-poker.

- Han tjänar miljoner -- pokerstjärna --
- Han förlorar några hundratusen och skuldsätter sig och sin familj -- spelberoende --

Det handlar bara om pengar i slutändan.

Zlattan är fotbollsberoende
Carolina klüft är friidrottsberoende
Anja Pärsson är slalomberoende

Så kan jag fortsätta, varför är det så att när man tjänar pengar på något eller gör något som är allmännt accepterat så är det helt okej men förlorar man pengar eller ägnar sig åt nånting som inte riktigt är accepterar (till exempel E-sport, alltså dataspel) så är man helt plötsligt BEROENDE och måste gå i terapi bara för att man engagerar sig i nåt .. !

Blir jekligt förbannad alltså.

 

[blueridge]

jag skyller absolut inte mitt missbruk på att jag klassar det som en sjukdom.
klandrar mig själv minst lika mycket som var dum nog och provade i förstahand.
men det är ju jävligt lätt att vara efterklok.

.....och massa mer bra text.

Tycker det är intressant att du i ett tidigare inlägg skrev att du väljer att kalla ditt beroende för sjukdom. Att förstå att du faktiskt kan välja hur du ser på ditt beroende är en insikt kanske mer värd än sjukdomsinsikt. Varför då? Jo, för att man måste vara frisk för att kunna välja hur man ser på problem man bevisat att man faktiskt har makt över.

Det är faktiskt bara hur djupt dina beslut är rotade i dej själv som avgör om du skall fixa det. Sen är det toppen med familjen, justa kompisar är bonus, men ytterst är det vad du har dina beslut förankrade som avgör. Där kan även vad du kallar "religiöst" finnas. Lämnar det lite öppet då jag inte vet vad du menar med det. Frågar inte heller då jag avråder dej från att lägga ut sånt på ett öppet forum.

Önskar dej vinst i din kamp!