Igår natt hemkommen från första besöket på ett regnigt Misano så här kommer en liten rapport.
Vädret vad tyvärr inge vidare, av tre heldagar kunde vi bara köra en och en halv på slicks, resten av tiden regnade det och var blött. Ingen värme heller, 10-15 grader bara. Vädret var alltså identiskt med Mugello påsken 2012 för de som var där.
Banan: layouten var riktigt rolig med många varierande kurvor och kurvkombinationer. Tredje kurvan är en lång högerkurva där man börjar på tvåan (eller trean) och växlar till trean med nedlägg innan man driftar över till vänsterkanten och bromsar inför de kommande två högerkurvorna som mer eller mindre tas som en. Mellan andra och tredje raksträckan är det en dubbelhöger där man bromsar sig genom den första högern (mer en knick än en riktig kurva egentligen), vänder 180 grader höger och ger fullt från tvåan till banans baksida. Där kommer det parti jag tycker var absolut roligast och ett av de roligaste jag kört på någon bana; det består av fyra högerkurvor där varje kurva blir snävare och långsammare till den sista 180 gradaren som man tar på tvåan. Första kurvan är en upplevelse, där går det att åka riktigt snabbt om man vågar. Jag vågade inte riktigt utan slog av rätt rejält innan och såg som mest omkring 200 vid apex men banan är bred i utgången och de snabba körde skräckinjagande snabbt där. Har man nog med fart med sig ger man inte så mycket gas mellan de kommande kurvorna utan motorbromsar/bromsar sig genom de. Banan har ingen chikan men två S-kombinationer för de som gillar att byta riktning snabbt. Banan har ingen Mugello-raka heller men på bakrakan hinner man upp i 250 med en literhoj om man ger bra gas och inte slår av för tidigt innan högerknicken.
Nackdelen med banan är att den är helt platt, det är ingen höjdskillnad någonstans vilket i alla fall jag tycker är lite tråkigt. Jag tycker det ger karaktär till banan när den har höjdskillnader och kurvorna/rakorna böljar med landskapet.
Så till vinterns uppgraderingar:
Utväxling; Jag gick från en kugg större bak till en kugg mindre fram och en kugg mindre bak. Den nya utväxlingen fungerade perfekt för mig, betydligt bättre drag i mellanregistret och jag behöver inte mer kraft, på tvåan är det svårt att ge fullt eftersom den gärna går på bakhjulet då så i alla fall jag behöver inte mer kraft än så.
Öhlinsgaffel: Jag kan inte säga att det var den nödvändigaste av uppgraderingar eller att jag kör snabbt nog för att använda grejerna som man ska. Men... hojen känns naturligtvis betydligt bättre, framförallt in i kurvorna känns det att fjädringen arbetar bättre, förmodligen mest eftersom jag väger för mycket för originalfjädringen och det kändes som att den var i botten på väg in i kurvorna och det bara var däcket som agerade fjädringen. Med nya gaffeln känns det som att man kan gå hur snabbt som helst in i kurvorna, det känns bara bättre och bättre desto snabbare man vågar gå in.
Öhlinsstötdämpare: Hojen känns bättre ut ur kurvorna, sätter sig inte lika mycket och gungar inte i utgången som jag tyckte den gjorde ibland med originaldämparen. Framförallt när DTC:n arbetade i utgångarna tyckte jag originalen gungade på rätt bra ibland men det kände jag inget alls av med nya stötdämparen.
Däck: Jag har aldrig kört slicks tidigare men tänkte prova i år. Första heldagen körde jag med originaldäcken från Metzeler (K3
rna) för att prova något jag kände igen. Andra dagen, som tyvärr bara blev en halvdag (tre sessioner) varav den första var kall och upptorkande, provade jag med Pirelli's Diablo Superbike i Pro-blandning (vilket enligt däcknasaren på plats är i stort sett samma blandning som K3
rna men med en mjukare stomme). I slutänden kom jag bara ned på samma varvtid som jag körde första dagen med originaldäcken men något som vittnar om hur bra däcken funkar är att när jag körde samma tid med originaldäcken arbetade DTC:n rätt friskt ut ur de flesta kurvorna medan med slicksen såg jag inte DTC-lampan en enda gång. Med andra ord: redan de här motionärsdäcken (Pro-blandningen) kan betydligt mer än mig.
.
