Och ännu värre om man har båda delarna. Känslan jag får är att ekonomin är inne i ett skede där det pågår flera saker parallellt:
- Inflation där priserna har stigit framför allt för produkter/tjänster och inom branscher där det är dålig konkurrens så kostnadsökningarna kan vältras över direkt på kunderna
- Lågkonjunktur som fördjupas när företag och privatpersoner blir pressade av både kostnadsökningar och stigande räntor (och alla de indirekta följdeffekterna av detta) samtidigt
- Strukturomvandlingar som nu har tagit fart där många jobb och behov som tidigare funnits inte kommer återkomma.
Lyssnade precis på Kvartals pod ”Opinionen just nu” och där påstår Demoskop att folket aldrig haft så positiva förväntningar på Sveriges ekonomi som nu. Det tror jag är en grovt missvisande bild av hur det egentligen ligger till och speglar väl egentligen mest att mätningen gjordes två veckor efter Riksbankens senaste räntebesked.
I den bransch jag själv verkar i är det oerhört trögt just nu, på en nivå som i en del avseenden känns jämförbar med tiden direkt efter dotcomkraschen i början på 2000-talet. Efterfrågan på konsulttjänster är i princip obefintlig och jag vet många högutbildade och extremt erfarna som står utan uppdrag eller kommer göra det efter semestern. Får man ett uppdrag får man vara beredd att sänka sitt arvode med i vissa fall bortemot 50%. Vet även flera som istället försökt få en anställning men inte lyckats.
Min gissning är att vi kommer börja se detta som en markant stigande arbetslöshet under hösten och då kommer det dröja minst ett år innan det börjar gå i mer positiv riktning igen. Det handlar då inte bara om de typiska grupperna som drabbas vid ekonomisk nedgång utan i stor utsträckning högkvalificerad arbetskraft inom yrken som annars brukar bidra väsentligt till Sveriges tillväxt. I kombination med hur usla siffrorna över Sveriges BNP-tillväxt redan är väcker det en viss oro för framtiden.
www.nordea.se
