Skulle väl avlägga en "Rapport" efter första asfaltsturen år 2020 då.
Det var nära att bli besvikelse utan dess lika, men till sista passet styrde det upp sig en del.
Tog bussen upp på fredagskvällen i förhoppning om att depån var öppen för övernattning som innan Covid-19.
När man åker över krönet in till Gelleråsen Motorstadion så ser man inte mycket mera än en stängd grind, men tack o lov va den ena öppen och jag kunde ställa upp 1 tält och fälla ner sängen.
Sov lika illa som vanligt och vaknade sliten och öm i kroppen.
Efter anmälan vart det varmkörning och upptäckten av att däcktrycksmätaren fanns hemma i endurolådan.
Det löst ju sig ändå, men lite retligt att man glömmer det verktyg som man frenetiskt använder i normala fall.
Första passet kl 9:20 stod jag över ihop med många andra då det fortfarande vart lite fuktigt i depåkurvan.
Andra passet ut så märker jag redan i pitlane att det är knasigt med växelföraren.
I år kände jag mig såpass vuxen att jag INTE har testkört på allmänväg innan, och nu fick jag lida för detta.
Ut på banan men växlingarna funkar inte alls vettigt, det känns som att trampa vindruvor i en trätunna.
Några stopp i escapen för att rycka och slita men det är lönlöst.
I depån så ser jag ju hur korkat det är, och jag har inga fotobevis att dela med mig av tyvärr.
Men då jag för säker 10e ggn plastat ihop sidokåporna så ar jag lyckats lägga på lite mkt polyester så det tar i kulleden till staget vid fulltutslag. Fram med en plåtsax och avbitar och grötar bort en del matrial.
Fixat !! tänker jag...
Ut igen och nu vill INTE min Cordona QS funka, + att efter ca 2 varv börjar den klippa tändningen lite varstans och jag funderar på om jag sitter med foten på pedalen ?
Men det gör jag ju inte....
Så depån igen och jag står i tomme med motorn avstängd för att lyssna efter ett PIP från enheten och det piper, men inte alla gånger. Helt plötsligt efter kanske 20-30 gånger så är den tyst.
Svordomar och uppgivenhet.
Men samtidigt skönt att det inte var samma gåta som under Bike Week, med iof andra symptom.
Jag tar en vända för att se om någon kanske har tips osv, kanske det är last-sensorn som gett upp under vinterns stillestånd ? Min HM-shifter gjorde det, 2 vintrar i rad.
Men Cordona håller jag för vara lite bättre kvalitet än HM.
Jag lyckas pilla loss kontaktstycket till enheten och duscha i lite rengöring för elkomponenter och ihop igen.
Under denna tiden stod jag över 1 eller kanske 2 pass tom och fick i mig lite mat.
Näst sista passet för dagen går jag ut iaf och det funkar ju, men då har man ju självklart inte tankat upp, utan dom 5 liter man hade i på morgonen har käkats upp av dom andra misslyckade varven, varmkörningar osv så efter 3-4 kanske 5 varv väljer jag att gå i depå då lampan lös redan första varvet ut.
Vill INTE stå med soppatorsk någonstans och va klantskallen som glömt tanka upp.
Så sista passet för dagen.
Jag åkte nog 10-11 varv kanske, stelt, yvigt, massa broms innan böj och ingen fart igenom, knät tog med nög och näppe i några gånger. Men jag tog mig runt och har idag träningsvärk i dom dära musklerna man inte använder mera än på banan.
Det har ju vart fin fint om man fått åka alla passen så klart, men man får ta det som en knäpp på näsan att man inte har stenkoll, vilket jag ju annars brukar predika att man ska ha och va redo då man åker iväg.
Nu kan vi fixa till lite småsaker innan Kinnekulle Ring 24e Maj, och jag hoppas verkligen att träningen i 2 dagar på Anderstorp blir av !!!
Det ska bli riktigt kul att får komma till Anderstorp !!