amaktor
svettig
Var ute på söndagsåk med några kompisar. Hade precis servat hojen, nya däck, så allting kändes tip top och jag började tycka att polarna körde lite klent på kurviga vägen. Jag kör om en av dem när han saktar in för en grussträng i asfalten, och gasar sen på för att komma ifatt nästa.
Det visar sig att självförtroendet inte riktigt matchat förmågan då jag kommer in alldeles för fort mot en vänsterkurva (vänstertrafik i Malaysia).
Låser bakdäcket när jag försöker bromsa , fortsätter in i kurvan där jag inte vågar lägga ner ordentligt, vilket förmodligen hade gått alldeles utmärkt.
Istället väljer jag att få panik och åka brett, hinner tänka nåt i stil med "Det vore ju jävligt typiskt att få möte nu". Mycket riktigt, en liten minibuss är på väg åt andra hållet, och jag mot hans vindruta.
Eftersom jag ändå inte kan motivera mig till att få ner hojen tillräckligt för att komma tillbaka på min sida, väljer jag det näst sämsta alternativet som är sväng höger ut i vegetationen och håll andan.
Jag missar minibussen tajt som fan, hinner glädja mig lite innan jag ser att jag är på väg mot ett djupt dräneringsdike i betong. Tankarna går till mamma och pappa, förlåt att jag var så himla korkad, typ.
Lyckas dock komma över diket med endast en naggad fälg, båda pungkulorna kvar i påsen. Vegetationen är tät, men inga träd, så efter femton meters offroad bromas färden in mjukt med fronten täckt av sly.
Bilföraren stannar, pekar på sin kofångare där min fotpinne slagit upp ett litet hål. En centimeter till åt vänster jag hade förmodligen slagit knä och höft sönder och samman mot motorhuven, huga.
Jag körde väldigt, väldigt långsamt tillbaka.
Det visar sig att självförtroendet inte riktigt matchat förmågan då jag kommer in alldeles för fort mot en vänsterkurva (vänstertrafik i Malaysia).
Låser bakdäcket när jag försöker bromsa , fortsätter in i kurvan där jag inte vågar lägga ner ordentligt, vilket förmodligen hade gått alldeles utmärkt.
Istället väljer jag att få panik och åka brett, hinner tänka nåt i stil med "Det vore ju jävligt typiskt att få möte nu". Mycket riktigt, en liten minibuss är på väg åt andra hållet, och jag mot hans vindruta.
Eftersom jag ändå inte kan motivera mig till att få ner hojen tillräckligt för att komma tillbaka på min sida, väljer jag det näst sämsta alternativet som är sväng höger ut i vegetationen och håll andan.
Jag missar minibussen tajt som fan, hinner glädja mig lite innan jag ser att jag är på väg mot ett djupt dräneringsdike i betong. Tankarna går till mamma och pappa, förlåt att jag var så himla korkad, typ.
Lyckas dock komma över diket med endast en naggad fälg, båda pungkulorna kvar i påsen. Vegetationen är tät, men inga träd, så efter femton meters offroad bromas färden in mjukt med fronten täckt av sly.
Bilföraren stannar, pekar på sin kofångare där min fotpinne slagit upp ett litet hål. En centimeter till åt vänster jag hade förmodligen slagit knä och höft sönder och samman mot motorhuven, huga.
Jag körde väldigt, väldigt långsamt tillbaka.