Jag kan minnas fel, men som jag förstått det har rekommendationen att vaccinera barn från 12 års ålder ursprungligen utgått från nytta i förhållande till risk för individen. Att risken för allvarlig sjukdom hos barn visserligen är väldigt mycket mindre, men att nyttan med vaccinet ändå överväger, sett till att risken för allvarliga biverkningar är oerhört liten. För mig räcker detta för övrigt som argument för varför jag själv vaccinerar mig - rysk/nyttoanalysen blir extremt tydlig till vaccinets fördel när det gäller mig själv som individ.
Sen har det ju funnits förväntningar om att vaccinet även skall stoppa smittspridningen som inte infriats och det märks ju även att myndigheterna fokuserat mer på dessa argument på senare tid, med tanke på senare särskilda restriktioner för ovaccinerade, krav på vaccinbevis osv. Att vaccinering HAR effekt på smittspridningen tror jag inte det råder någon större tvekan om, även om effekten försvagats rejält i och med Omlcron, men viss effekt har det. Sen är väl den stora frågan om nettoeffekten blir positiv eller negativ i slutändan, med tanke på att många vaccinerade tycks strunta i den betydelse deras eget beteende också har för smittspridningen, utan istället ser vaccination som argument för att bete sig precis som vanligt.
Det som i slutändan spelar någon roll är ju inte vilken metod som är bäst i teorin, utan vad som ger bäst effekt i praktiken, utifrån hur människor faktiskt beter sig. Jag tror t ex inte att man i nuläget skall förvänta sig allt för stor effekt av diverse restriktioner. Folk är riktigt trötta på den här skiten nu och ser man att risken för allvarlig sjukdom är väldigt låg i och med vaccination tror jag inte man kan räkna med att motivationen är speciellt hög att begränsa sitt liv allt för mycket för att skydda andra eller minska belastningen på sjukvården.