Det talas ibland om hur långt det är värt att gå när det gäller nedstängningar och liknande när vi väger kostnaden det medför mot hur mycket det är värt att ett människoliv räddas.
Jag ville sätta mig in i den frågeställningen lite djupare så jag grävde lite...
Samhället gör hela tiden och i många sammanhang (allt ifrån trafiksäkerhet till behandlingar i sjukvården) bedömningar av vilka insatser som är värda att göra i förhållande till sparade människoliv. Man brukar använda sig av ett mått som anger kostnad per kvalitetsjusterat levnadsår, dvs vilken kostnad som kan försvaras för varje ytterligare levnadsår av fullgod livskvalitet. (Den som är intresserad kan gärna gå in på Socialstyrelsens hemsida och söka på QALY respektive ICER. Där finns mängder av sådana uträkningar.)
Det högsta tröskelvärde vi brukar använda i Sverige är 1 000 000 SEK per sparat fullgott levnadsår. I vissa sammanhang (t ex för mindre allvarliga sjukdomar) används lägre tröskelvärden än så).
Låt oss nu använda detta för att räkna på effekterna av COVID-19. Till att börja med behöver vi skaffa oss en del grunddata och göra en del antaganden. Naturligtvis blir detta en förenkling och det finns en massa parametrar som saknas, men jag försöker i stor utsträckning använda antaganden som utgår från worst case scenarier.
För närvarande verkar medelåldern bland de svenska dödsfallen i COVID-19 ligga på ca 81,1 år. För att räkna fram medelåldern utgick jag från folkhälsomyndighetens data om antal dödsfall per åldersgrupp. Det stämmer inte exakt eftersom jag var tvungen att utgå från att medelåldern bland de döda inom exempelvis åldergruppen 70-79 år var 75 år och det i själva verket kan vara så att dödsfallen är fördelade ojämnt inom åldersgruppen, men det borde bli hyfsat rättvisande.
Jämför vi medelåldern bland dödsfallen med den svenska medellivslängden på 82,5 år innebär det i genomsnitt 1,4 förlorade levnadsår per dödsfall. Låt oss för enkelhetens skull även utgå från att detta i genomsnitt hade varit levnadsår av fullgod livskvalitet enligt QALY-måttet (vilket sannolikt är väldigt optimistiskt räknat eftersom en stor del av dessa sannolikt har sjukdomar osv som drar ner livskvaliteten - exempelvis räknar man med att QALY-måttet går ned 50% vid en depression).
Nästa antagande handlar om förväntat antal döda i Sverige. Låt oss utgå från ett worst case scenario som innebär att 80% av befolkningen smittas och 5% av dessa avlider. Det innebär ca 400 000 döda i Sverige.
Räknar vi då på det högsta tröskelvärdet om 1 MSEK och ett QALY-värde på 1,4 enligt ovan skulle det då innebära att samhället normalt sett skulle anse det vara värt att lägga maximalt 560 miljarder SEK om samtliga dessa människoliv kunde räddas så att de kunde leva ett fullgott fortsatt liv upp till förväntad medellivslängd. Detta blir då nyttoeffekten.
Om vi istället räknar på ett något mer realistiskt scenario med en dödlighet på 0,5% så skulle det bli 30 000 döda. Då hamnar kostnaden samhället normalt skulle lägga för att rädda dessa på ca 42 miljarder SEK.
Dessa potentiella nyttoeffekter kan då jämföras med vad vi tror den förväntade totala kostnaden blir som en konsekvens av de åtgärder vi sätter in för att rädda dessa människoliv. Det bör då inkludera kostnaden för sjukvårdens insatser (som knappast skall ifrågasättas - tvärtom), kostnaderna för samhällsekonomin som en konsekvens av att allt går ned på sparlåga och kostnaderna för förlorad livskvalitet och förkortad livslängd som en konsekvens av åtgärderna (t ex fler självmord, stressrelaterad ohälsa, hjärtinfarkter, alkoholmissbruk och mycket mer). Även för den senare faktorn kan ju för övrigt QALY-måttet användas.
Oavsett om vi utgår från 560 miljarder eller 42 miljarder, hur står denna nyttoeffekt mot vad vi tror att kostnaderna blir för samhället och folkhälsan som ett resultat av de åtgärder vi gör?
Jag är medveten om att naturligtvis finns fler dimensioner än de ekonomiska i detta, att beräkningarna ovan är förenklingar baserat på osäkra antaganden och att vi i Sverige till stor del påverkas av det som händer i omvärlden som vi inte kan påverka. Syftet är inte att komma fram till något som är exakt rätt eller att ta ställning för det ena eller andra vägvalet - bara att få en känsla av vilka storleksordningar vi rimligen pratar om när vi jämför kostnader mot nyttor.
För att ha något att ställa detta i jämförelse med så räknade McKinsey med (i den rapport jag länkade till ovan) att enbart BNP-påverkan i eurozonen under 2020 skulle bli en minskning med mellan 4,4% och 9,7% i två av de scenarier de undersökt. Detta skulle för Sveriges del innebära mellan 220 och 490 miljarder i minskad BNP, enbart under 2020.