Yamaha gick en annan väg. Man hade sin XS 650...
View attachment 453819
...som var gammal redan när den kom.
Hur gammal? Urgammal!
Läs den MYCKET intressanta historian här:
http://classicroadracing.se/standard-motorcyklar/hosk-750-tt-projekt/
Ställd i skuggan av teknikmonstret Honda CB 750 Four som presenterades ungefär samtidigt borde XS1an bara lagt sig ned och dött.
Det gjorde den inte. Den hade så mycket charm och upplevdes ibland som lika engelsk som engelsmännen den konkurrerade med/konkurrerade ut. Inte dåligt av en i grunden tysk hoj...
Som sagt, XS 650 upplevdes som gammal, men sålde både trots och tack vare det. I 10 år hängde den med, med bibehållen värdighet i sin ursprungsform, och sedan ytterligare 5 eller 6 år som "special" - en eländig customvåldtäkt på originalet.
Det fanns inte behov av att skapa en "retromodell" när man redan brottades med en verklig gamling på modellpaletten, och TX 750-projektet/katastrofen höll på att ta med sig hela företaget i putten.
XT 500 kom -76 och var en absolut revolution. Den var det Honda borde presenterat.
Honda dominerade on-/offroad segmentet med sin XL 250 och 350, men - just det: you can't beat cubes.
Fulla 500 kubik gick inte att snacka bort, och hojen var snygg, motorn var snygg, ljudet var snyggt.
Om någon någonsin hade kallat XL 350 för Thumper så var det slut med det nu.
XT 500 sålde mängder i Europa, 1977 blev TT 500 "Funbike of the year" i amerikanska Cycle och sålde mängder där, och 1978 kom den logiska forsättningen: SR 500 för gatan.
Det var fortfarande ingen "retroskapelse". Den uppfattades möjligen som en blinkning bakåt till den engelska, nu avdöda MC-industrin (Hinkley ligger fortfarande 10 år fram i tiden) men SR 500 stod helt och hållet på egna ben. Många köpte den för att "den var som stånkorna borde varit, men framför allt för att det var en vettig, prisbillig och trevlig hoj med karaktär - och vissa valde den som en reaktion mot teknikhysterin som hela tiden gav oss mer hästar och mer komplicerade maskiner...
Även Kawasaki släppte i denna vevan en stor twin...
View attachment 453820
...som gav lite engelska vibbar. Eller inte - den hade ju balansaxel.
Anyhow - inte heller denna modell upplevdes som retro. Hojen var fullt modern. Det som var annorlunda här var återigen att effektraseriet hade lagts åt sidan till förmån för kultiverat köruppträdande och ett bredare effektband för prydligare körning.
Tänka sig: en Kawa som inte tvångsmässigt måste prestera 7 hästkrafter mer än någon annan i klassen, och som inte nödvändigt måste varvas till zillioners mellan rödljusen...
Z750 Twin avlöste Kawasakis W3 som
heller inte var retro:
View attachment 453821
Det var bara en gammal 4-växlad Meguro-tweakad BSA från kriget.
Så, retro är ett tämligen nytt begrepp på motocyklar - kanske bara lite mer än 20 år...?
Kanske var det Hinkley-Triumphs försök att göra Meriden-hojar som satte snöbollen i rullning, kanske var det Kawasakis snygga W650 som spräckte dammvallen? Jag vet inte - retrovågen har liksom sköljt förbi mig utan att skapa mer än lite irritation.
Jag tror nämligen fortfarande på framtiden, och som alternativ B väljer jag de faktiska förlagor som retrohojarna försöker efterlikna.
Äkta vara får gärna vara repig. Hellre det än påklistrad patina från fabrik.
Suzuki? Var någonstans fanns Suzuki under dessa hektiska år under 70-talet när de övriga tillverkarna sökte sina rötter. Eller andras...
Ha! Suzuki hade fullt sjå med att bara överleva. Man stod på ett stickspår, med ett flämtande tvåtaktslok som inte orkade dra längre.
Stickspåret var trekantigt och stavades "Wankel", och alla undrade hur
shimatta man hade hamnat där, och hur man skulle ta sig därifrån.
GS-serien blev räddningen, men det tog typ halva 80-talet för Suzuki att spotta ur sig en 650-twin som...
View attachment 453822
...ändå inte gjorde någon glad.