Jag tog det med din "polare" och fyfan vad snett det gick.
Han behövde först hjälp med att dumpa det hela. Ok, tänkte jag. Det är ganska skrymligt att frakta och dumpa dom där påsarna. Han sa även att det var helt ofarligt, ingen skulle märka något.
Han svänger förbi mitt garage med skåpbilen, en mörk van med förmålade rutor, redan där borde jag fattat att det här skulle inte sluta bra.
Nåväl, vi lastar in allt och drar iväg i natten. Han förklarar att han har två ställen vi skall dumpa det hela på. Det ena vid Vaxholm och det andra lite längre inne i skogen.
Vi stannar i skogen först, han tar en av påsarna men den fastnar i den rostiga Chevan och går sönder *panik*.
Vi hade ju fan inte skyddsmaskerna klara. Snubben börjar spy inom några minuter och ögonen på han rullar runt. Han var helt okontaktbar ett tag. Trodde han skulle dö men han kvicknar till efter ett tag. Jag hann ta på mig masken innan jag drabbades. Fick bara en djävulsk huvudvärk som hängde med resten av kvällen.
Vi bestämmde oss för att dumpa resten vid Vaxholm. Väl där så har inte snubben med sig tyngder för att sänka skiten i havet. Jag menar, alla vet väl att du måste ha tyngder för att sänka luftpåsarna i havet, men inte han. Han skulle trycka ned dom med en änterhake.
Ni förstår hur bra det gick.
Vi tar båten ut, han trycker ned några påsar som stannar där, sen går en sönder och det börjar bubbla upp luft (vid denna tidpunkt har jag redan tagit på mig skyddsmasken) och han börjar spy igen. Han håller på och ramla överbord och tappar dom sista påsarna.
Jag bestämmer mig nu att det får vara nog och kör båten till land. Tar en taxi hem och säger att jag aldrig tänker ha med snubben att göra.
Så nu ligger två påsar och flyter omkring på havet och en har läckt ut utanför Vaxholm.
Jag fick skuldkänslor idag så jag åkte förbi och fotade ställen vi varit på.
Dom höll på att sanera i skogen och det hade flytit upp lite döda fiskar runt Vaxholm.