Den Mystiska tråden!

[Itacha75]

finns mer historier

Mer, mer, meeeeeeeer!!!

 

[MulleMuck]

Har varit med om lite mysko saker, dock inte så mycket som är oförklarligt.

Det som skrämde vettet ur mej en natt, kommer jag aldrig att glömma
Jag vaknade mitt i natten, inte ofta jag gör det, och månen lös upp hela rummet så man såg relativt bra överallt. När jag vände mej om i sängen och tittar mot bortre sidan av rummet så ser jag nånting krypa på golvet, , så jag fortsätter iakttaga "den" medans den långsamt går runt en stol och fram till sidan av sängen jag ligger i.
Den bara står där och "tittar" på mej och jag tittar på den, helt vettskrämd var jag, vågade inte röra mej och hjärtat dunkade så det gjorde ONT i bröstet, trodde ett tag att jag skulle dö av hjärtklappning eller nåt..
Aja, "varelsen" såg ut ungefär som en smal hund utan hår, gråvit i färgen och saknade huvud . Istället hade den som en tagg som stack ut där huvudet borde sitta, svårt att förklara, och vet att det låter helt sjukt, men det är SANT Iallafall, jag låg och tittade på den i säkert ett par minuter innan jag vågade sträcka mej efter lampan, och jag höll blicken på "varelsen", som bara stod och tittade, hela tiden. När jag tände lampan så var den borta.
Sov inte mer än kanske en halvtimme den natten, och sov inte med lampan släckt på ungefär ett år i det huset efter den upplevelsen.
Nu är jag ju ganska så säker på att det var en hallucination, eller "dröm". Tror att jag var vaken fast ändå sov så att säga.

LAMPOR:
Lampor är inte min starka sida här i världen, råkat ut för ett par skumma saker med dom. En gång, när jag spenderade helgen hos min pappa för kanske ett halvår sen, så var det strömavbrott hemma hos min mor. Hade varit strömavbrott i ungefär 2 timmar och när dom skulle gå och lägga sej så gick dom runt i huset och slog av alla lampor så att dom inte skulle börja lysa när strömmen kom tillbaka. När Conny (min mors man) sträckte sej efter lampan i fönsterkarmen över min säng, så började den lysa i ett par sekunder
Han slog av brytaren och frågade min mamma om strömmen kom tillbaka en liten stund, men det hade den inte gjort..
Har frågat mina ellärare och min pappa som är elektriker efter vad som kunde varit anledningen, men ingen förstår hur det gått till. Enda förklaringen är "gammal ström" i ledningarna, men det ska inte gå efter 2 timmar, utan sekunderna efter strömmen brutits så kan lampor lysa en liten stund, men inte EN lampa i hela huset.

Kan dra en till om en lampa, fast detta var hos min pappa.
Skulle lägga mej och sova och sträckte handen efter sänglampan och ungefär en decimeter ifrån brytaren var min hand när den släcktes. Tog bort handen och den tändes igen... Höll på så kanske 10 ggr på rad och den bara släcktes och tändes, testade i olika intervaller med att släcka, men det GICK inte
Så till sist slog jag av brytaren och försökte sova.
Har dock en möjlig förklaring till den: MagnetFält

Har i hela min uppväxt även haft obehagliga känslor för en ovanvåning i huset jag bodde i sen jag föddes till cirka 9 års ålder. Mådde dåligt av att vara där och fick rysningar och kände mej inte ensam fast jag var själv.. (Fick tårar i ögonen och kalla kårar av att skriva detta ) Även min syster och min mamma tyckte inte om den ovanvåningen har dom berättat i efterhand.
Var livrädd för en stor garderod på ovanvåningen också, sprang allt var jag kunde förbi den dörren och var vettskrämd, VARFÖR vet jag icke. Men jag kommer ihåg att jag en gång vågade titta in genom nyckelhålet och ser en skugga komma emot mej, men antar att det var ren rädsla som fick mej att "uppleva" det.

Min mor har även berättat lite grejjer som hänt i det huset, men bara småsaker så som krossade prydnadssaker från bokhyllan på golvet när dom gått upp på morgonen och en stereo som satte på radion och skruvade upp volymen av sej själv till Max.
När min mor och far flyttade in i det huset så varnade grannen oss för att inte bygga om nånting i huset, men han ville inte säjja varför?

Kanske inte allt för kusliga saker jag berättat om, men ville bara skriva ner allt som JAG varit med om.

Tillägg: Fick tårar i ögonen och kalla kårar av att läsa det om ovanvåningen igen..

 

[stony]

Mer, mer, meeeeeeeer!!!

Hehe ok då.

farsan var med om en jävla äcklig grej för många många år sedan,

Han var mäster kock och skulle ner och jobba på falsterbo hus där ryktet gick att det spökade,

han och 3 kökstanter skulle ner och beställa iordning allt innan alla gäster/personal kom,
(detta är tydligen ett stort hotell men nu var det bara dom 4 där)

Kärringarna satt nere i källaren och kollade på tv och han åkte upp till nån våning (för att stryka sina byxor), för att komma dit där stryk grejerna fans så fick man gå igenom en lång koridor med hotellrum och sen längst bort var det ett stort burspråk (tror det stavas så) så han gick in där och drog upp gadinerna så man såg ut över havet (då täckte dom gången) och när han står där och stryker hör han ett hasande ljud som kommer närmare och närmare (som om någon var halt och gick)

Han blir självklart nojig iom att alla sitter nere i källaren så han ställer sig vid väggen och ska ta tag i den som jävlas med honnom, när stegen är precis utanför gadinerna drar han bort dom och vrålar till för att skrämmas... då är det helt tomt i koridoren,

Han sa det att det är sällan han blir rädd, men då tog han sina byxor och gick ner ganska så omgående

Fan jag hade antagligen dött där

 

[Villee]

Har varit med om lite mysko saker, dock inte så mycket som är oförklarligt.

Det som skrämde vettet ur mej en natt, kommer jag aldrig att glömma
Jag vaknade mitt i natten, inte ofta jag gör det, och månen lös upp hela rummet så man såg relativt bra överallt. När jag vände mej om i sängen och tittar mot bortre sidan av rummet så ser jag nånting krypa på golvet, , så jag fortsätter iakttaga "den" medans den långsamt går runt en stol och fram till sidan av sängen jag ligger i.
Den bara står där och "tittar" på mej och jag tittar på den, helt vettskrämd var jag, vågade inte röra mej och hjärtat dunkade så det gjorde ONT i bröstet, trodde ett tag att jag skulle dö av hjärtklappning eller nåt..
Aja, "varelsen" såg ut ungefär som en smal hund utan hår, gråvit i färgen och saknade huvud . Istället hade den som en tagg som stack ut där huvudet borde sitta, svårt att förklara, och vet att det låter helt sjukt, men det är SANT Iallafall, jag låg och tittade på den i säkert ett par minuter innan jag vågade sträcka mej efter lampan, och jag höll blicken på "varelsen", som bara stod och tittade, hela tiden. När jag tände lampan så var den borta.
Sov inte mer än kanske en halvtimme den natten, och sov inte med lampan släckt på ungefär ett år i det huset efter den upplevelsen.
Nu är jag ju ganska så säker på att det var en hallucination, eller "dröm". Tror att jag var vaken fast ändå sov så att säga.

LAMPOR:
Lampor är inte min starka sida här i världen, råkat ut för ett par skumma saker med dom. En gång, när jag spenderade helgen hos min pappa för kanske ett halvår sen, så var det strömavbrott hemma hos min mor. Hade varit strömavbrott i ungefär 2 timmar och när dom skulle gå och lägga sej så gick dom runt i huset och slog av alla lampor så att dom inte skulle börja lysa när strömmen kom tillbaka. När Conny (min mors man) sträckte sej efter lampan i fönsterkarmen över min säng, så började den lysa i ett par sekunder
Han slog av brytaren och frågade min mamma om strömmen kom tillbaka en liten stund, men det hade den inte gjort..
Har frågat mina ellärare och min pappa som är elektriker efter vad som kunde varit anledningen, men ingen förstår hur det gått till. Enda förklaringen är "gammal ström" i ledningarna, men det ska inte gå efter 2 timmar, utan sekunderna efter strömmen brutits så kan lampor lysa en liten stund, men inte EN lampa i hela huset.

Kan dra en till om en lampa, fast detta var hos min pappa.
Skulle lägga mej och sova och sträckte handen efter sänglampan och ungefär en decimeter ifrån brytaren var min hand när den släcktes. Tog bort handen och den tändes igen... Höll på så kanske 10 ggr på rad och den bara släcktes och tändes, testade i olika intervaller med att släcka, men det GICK inte
Så till sist slog jag av brytaren och försökte sova.
Har dock en möjlig förklaring till den: MagnetFält

Har i hela min uppväxt även haft obehagliga känslor för en ovanvåning i huset jag bodde i sen jag föddes till cirka 9 års ålder. Mådde dåligt av att vara där och fick rysningar och kände mej inte ensam fast jag var själv.. (Fick tårar i ögonen och kalla kårar av att skriva detta ) Även min syster och min mamma tyckte inte om den ovanvåningen har dom berättat i efterhand.
Var livrädd för en stor garderod på ovanvåningen också, sprang allt var jag kunde förbi den dörren och var vettskrämd, VARFÖR vet jag icke. Men jag kommer ihåg att jag en gång vågade titta in genom nyckelhålet och ser en skugga komma emot mej, men antar att det var ren rädsla som fick mej att "uppleva" det.

Min mor har även berättat lite grejjer som hänt i det huset, men bara småsaker så som krossade prydnadssaker från bokhyllan på golvet när dom gått upp på morgonen och en stereo som satte på radion och skruvade upp volymen av sej själv till Max.
När min mor och far flyttade in i det huset så varnade grannen oss för att inte bygga om nånting i huset, men han ville inte säjja varför?

Kanske inte allt för kusliga saker jag berättat om, men ville bara skriva ner allt som JAG varit med om.

Tillägg: Fick tårar i ögonen och kalla kårar av att läsa det om ovanvåningen igen..

Det där med lampen och handen är säkert magnetfält. Hade i en våning en taklampa som släcktes efter att man tänt den och gått två meter från brytaren. Var lagom irriterande att stå där och hoppas att den skulle lysa och precis när man suttit sig ned i fåtöljen så släcktes det igen och man fick gå upp och göra om det hela 10-20 ggr om man ville ha det tänt!

 

[MulleMuck]

Det där med lampen och handen är säkert magnetfält. Hade i en våning en taklampa som släcktes efter att man tänt den och gått två meter från brytaren. Var lagom irriterande att stå där och hoppas att den skulle lysa och precis när man suttit sig ned i fåtöljen så släcktes det igen och man fick gå upp och göra om det hela 10-20 ggr om man ville ha det tänt!

Men första gången det hände, vad tänkte du då?

 

[CalleE]

Någon psykolog kan säkert förklara hur våra två hjärnhalvor krånglar med varandra och sådana här saker kan uppkomma, tex Deja Vu-känslor?

Ni som ser skuggor, prova att skaffa mörkare gardiner, lite ljus kommer in, någonstans kommer en bil, en buske står i vägen och voila, skuggor fallar in, gör ett svep och tonar iväg. Någon vaknar vid rätt tid och vips är man vettskrämd!

Men jag är en hare, jag är skitskraj för mörker! Inte inomhus, men att vara ensam när det är mörkt och man VET att någon KAN stå och titta på en, det är jag vansinnigt skrajsen för. Som någon sade, jag har för livlig fantasi för det hela och jag har sett för mycket skräckfilmer så min hjärna är korrupt.

Vid 24-års ålder, alltså förra veckan, var jag ensam på landet(en skärgårdsö). Jag var ju livrädd för att gå ut för att pinka, jag låste dörrarna om mig osv.

För det mullrar i skogen, kvistar bryts, man tycker det kommer närmare och vips. Speciellt äckligt var det när man mitt i natten efter att ha pinkat, lagt sig igen och fem sekunder efter att man släkt lampan så hör man knaket på verandan(vem som än går på bron mellan berget och stugan åstadkommer samma ljud) sedan så blir det tyst, efter någon sekund hör man hur det tar tag i handtaget utan att trycka ned och sedan knaket i träbron(lämnar) och helt tyst. Sedan får man för sig att någon står i fönstret och tittar på en...
Jag fick flytta upp rullgardinen så springan in mot sängen försvann...
hualigen så fånig man känner sig då! Det finns ju älg och andra djur på ön, men vadfan fick jag för mig att den skulle vilja mig nått?

 

[mb]

Nu är jag ju ganska så säker på att det var en hallucination, eller "dröm". Tror att jag var vaken fast ändå sov så att säga.

Japp, det är inte alls ovanligt. Man kan befinna sig i ett mellanting mellan djupsömn och vanligt medvetandetillstånd. Under djupsömnen så vilar hjärnan och man drömmer normalt inte särskilt intensivt. Otäcka mardrömmar kan dock förekomma här eftersom de få drömmar som figurerar upplevs som svåra att skilja från verkligheten. De som går i sömnen gör detta i djupsömnen...

Mellanting mellan vakenhet och drömsömn (REM) är ännu vanligare. Under REM-sömnen vilar kroppen och man är "lam" från halsen och neråt. Så när personer berättar att de var "lamslagna av skräck", så har det faktiskt en mer direkt fysiologisk förklaring; de befann sig rent fysiskt sett i delar av REM-tillståndet.

Pratar man till en sömngångare så får man sannolikt ett tomt slödder som svar. De som pratar i REM-sömnen kan dock tom (i sällsynta fall) uttrycka sig ganska verbalt; här är hjärnaktiviteten annorlunda jämfört med djupsömnen.

Hmm... hoppas jag kom ihåg rätt nu. Ovanstående händer även oftare i samband med stress eller omställningar i livet har jag för mig.

Red: Bytte plats på ett par meningar

 

[Coola Ola]

Hjärnan filtrerar bort "orelevant" information innan den nått medvetandet och söker samtidigt att skapa ordning och struktur på intrycken som når fram (även där ingen sådan struktur finns). Ur det perspektivet är Deja Vu-upplevelser ganska lättförståeliga utan att man behöver blanda in någon kamp mellan hjärnhalvorna.

Jag hade förresten rätt häftiga såna upplevelser när jag var liten. Det kunde vara 60-sekunderssekvenser som jag upplevde som exakt upprepning av nåt som hänt tidigare; typ att jag byggde med lego på golvet i vardagsrummet samtidigt som folk omkring mig uppträdde enligt ett visst mönster. Man bara satt helt förstummad och såg på.

För att skifta ämne; sade jag förresten att jag kunde flyga som liten? Jo, det är säkert, jag har jätteklara minnen av att jag kunde lätta från marken när jag var ensam och segla runt bland taklamporna. Var alltid skitsur för att det inte funkade när jag ville, utan bara råkade "hända" ibland. Skumt...

Låter som dina föräldrar gjorde väldigt konstig välling

 

[mb]

Någon psykolog kan säkert förklara hur våra två hjärnhalvor krånglar med varandra och sådana här saker kan uppkomma, tex Deja Vu-känslor?

Hjärnan filtrerar bort "orelevant" information innan den nått medvetandet och söker samtidigt att skapa ordning och struktur på intrycken som når fram (även där ingen sådan struktur finns). Ur det perspektivet är Deja Vu-upplevelser ganska lättförståeliga utan att man behöver blanda in någon kamp mellan hjärnhalvorna.

Jag hade förresten rätt häftiga såna upplevelser när jag var liten. Det kunde vara 60-sekunderssekvenser som jag upplevde som exakt upprepning av nåt som hänt tidigare; typ att jag byggde med lego på golvet i vardagsrummet samtidigt som allt omkring mig utspelade sig som en förinspelat videosnutt. Man bara satt helt förstummad och såg på.

För att skifta ämne; sade jag förresten att jag kunde flyga som liten? Jo, det är säkert, jag har jätteklara minnen av att jag kunde lätta från marken när jag var ensam och segla runt bland taklamporna. Var alltid skitsur för att det inte funkade när jag ville, utan bara råkade "hända" ibland. Skumt...

 

[mb]

Låter som dina föräldrar gjorde väldigt konstig välling

Minnena från 2-3-årsåldern är väldigt förvridna. Dessutom har man inte alls samma begreppsvärld i den åldern.

Förresten; du citerade mig innan jag hann skriva mitt inlägg. Måste vara übernatührligt

 

[Coola Ola]

mörker bla bla rädd bla

Jag var också jävligt nojig att vara själv i mörkret förut men det släppte rätt mycket när jag bodde i gäststugan hos mina föräldrar i några månader när jag var pank och var tvungen att gå in i stora huset för att gå på toa etc. Det var nån gång i februari/mars så det var ju oftast mörkt och det är dåligt med belysning på gången mellan stugan och huset. Bara för att testa mig själv brukade jag stanna upp där det var som mörkast och bara lyssna, titta på stjärnhimmelen eller höra hur fukten droppar från träden när det är dimma. Efter ett tag var det inte speciellt skrämmande utan mest vackert. Hörde iofs ett helt övernaturligt skrik uppifrån skogen en gång, det var ingen uggla eller hund, inte likt någ jag hört innan, då sprang jag in rätt fort kan jag säga..... Förmodligen var det väl bara en fågel iofs.

 

[RSV_R]

Skulle gå hem från en kompis när jag var liten. I mörkret! Nu kunde man ju gå en längre väg som var upplyst eller en hälften så lång genom skogen... Feg som man var så gick man aldrig genom skogen, såg absolut igenting...

Men denna gången så samlade jag mod och gick med armarna utsträckta för att känna träd och sånt. Snubblade på rätt bra över stenar och stubbar mm.. :kocko

Hör plötsligt hur det brakar till i skogen kanske 50 meter bort. Känner pulsen stiga och blir helt stel av skräck!

Någonting kommer springande mot mej i hög fart. Det brakar och knakar och hörs tydligt springande steg mot marken. Står helt stilla med hjärtat i halsen och en puls på 200 när 2st varelser dundrar förbi mitt framför näsan på mej!!! Kännde luft draget när dom passerade!
Hade inte en aning om vad det var för jag såg ju inte ens mina egna händer i mörkret....

Var inte snygg när jag kom hem söndertrasad efter att i panik sprungit hem sista biten.

Men jag skulle nu kunna gissa att det var 2st Rådjur.... Men jag vägrar att än i dag gå genom den skogen i mörker....

 

[r matte]

min morbror va med om flera skumma grejer i sitt förra hus. En dag va han helt själv i huset det här va typ mitt på dan. så skulle han gå upp på övervåningen. mitt i trappen så tittar han upp å då kommer det en man i rutig skorta keps och jeans. morbror reagerar inte utan bara går förbi och dom hejar på varan. sen när han kommit upp på övervåningen så reagerar han typ vem fan va det där. springer ner för trappen och ut på gården. ( det här huset ligger lite ensamt ute i skogen finns bara en väg dit). men han ser ingen där ingen bil som åker eller nån ting helt öde.
Spoki man va lite närvig när man skulle sova över där efetr den historien.

 

[heinz_p]

Detta hände mej för bara några veckor sedan:

Vaknar mitt i natten, klarvaken direkt (brukar aldrig vakna mitt i natten annars).
Har en extremt stark känsla av att det är någon annan i rummet.
Ligger vänd mot väggen så jag ser inget, och jag förmår inte vända mej så jag kan se vad som finns i resten av rummet.
Blir naturligtvis skitskraj.
Efter ungefär en halv minut känner jag hur täcket trycks ner mot mej allt hårdare samtidigt som jag hör ett ljudligt brus, som myrkriget på tv, innuti huvudet! Detta vara ungefär en sekund och försvinner lika plötsligt som det kom. Efter några sekunder händer samma sak igen. Ungefär 3-4 gånger upprepas detta.
Hör efter en stund någon som suckar tungt.
Jag ligger kvar orörlig och om möjligt ännu skrajare.
Efter typ en halvtimme försvinner närvarokänslan, och efter ytterligare en halvtimma lyckas jag somna om.

Jag är ateist och tror inte på någon form av övernaturliga krafter, så personligen utgår jag från att "besöket" var ett resultat av att hjärnan keffade p.g.a. överhettning, jag har nämligen kass värmereglering när jag sover.
Det kan också ha varit någon fördröjd bieffekt från en MRT jag hade någon vecka tidigare.

Allvarligt talat. Det jag tänker berätta är nästan exakt likadant.
Spookie.

Jag bor i källarvåningen i huset och i rummet utanför ligger parkett som knakar när någon går på det. Jag sover alltid med dörren stängd, för övrigt en dörr som gnisslar när den öppnas / stängs.

På kvällen när jag ska somna så hörs först ett brusande ljud, låter i hela huvudet, och jag blir helt paralyserad - kan inte röra mig över huvudtaget. Då hör jag det kännetecknande ljudat av att "någon" går i rummet utanför och min dörr öppnas med ett gnissel. Jag ser att det är något som rör sig i rummet - vilket gör att jag blundar för att jag är lika rädd varje gång.

Efter en liten stund känner jag att det börjar bli lite kyligt och att min säng trycks ned och guppar till precis i den änden som står närmast dörren (har vattensäng). Eftersom jag ligger helt förlamad så kan jag inte göra någonting, och varje gång det händer försöker jag förtvivlat "slå" mig fri.

Sedan lyfts sängen upp och dörrgnisslet hörs igen, ljudet börjar avta. Och sedan är allt borta.
Det läskiga med detta är att jag inte ens känner att jag somnat, utan det är "direkt" när jag slagit av TVn för att somna.
Detta har hänt mig flera ggr men jag kan inte komma på vad det är.

Ibland är man fan rädd för att somna

 

[mb]

Det läskiga med detta är att jag inte ens känner att jag somnat, utan det är "direkt" när jag slagit av TVn för att somna.
Detta har hänt mig flera ggr men jag kan inte komma på vad det är.

Låter som att du är kvar i vanligt medvetandestadium samtidigt som du börjar falla in i REM-sömn (därav paralyseringen).

 

[heinz_p]

Låter som att du är kvar i vanligt medvetandestadium samtidigt som du börjar falla in i REM-sömn (därav paralyseringen).

Det är iaf ganska spookie när det inträffar, man kan liksom inte skilja på dröm och verklighet eftersom man inte tycker sig ha somnat.

Edit: rättskrivning

 

[mb]

Det är iaf ganska spookie när det inträffar, man kan liksom inte skilja på dröm och verklighet eftersom man inte tycker sig ha somnat.

Japp, har varit med om det själv också, även om det inte varit lika dramatiskt som det som beskrivits ovan. Är dock fortfarande skeptisk till de "supernaturliga" inslagen... Man ska aldrig underskatta hjärnans förmåga att spela en spratt.

 

[heinz_p]

Japp, har varit med om det själv också, även om det inte varit lika dramatiskt som det som beskrivits ovan. Är dock fortfarande skeptisk till de "supernaturliga" inslagen... Man ska aldrig underskatta hjärnans förmåga att spela en spratt.

Jag tror verkligen inte på något övernaturligt, enligt din information så verkar just REM-sömnen vara en mycket trovärdig förklaring. Att jag sedan ser och hör saker kan mycket väl vara min hjärna som vill sätta mig på prov.

 

[juha01]

Jag tror verkligen inte på något övernaturligt, enligt din information så verkar just REM-sömnen vara en mycket trovärdig förklaring. Att jag sedan ser och hör saker kan mycket väl vara min hjärna som vill sätta mig på prov.

Det kallas för sömnparalys! Återkommer om detta... Har haft jätteproblem med sånt, så jag har läst väldigt mycket om det! Senast i Måndags kväll..
Kommer alltid 12-20min efter man somnat.

Som sagt, jag återkommer..

 

[juha01]

Här ska ni se! Ni som har hört brusande ljud och liknande har också varit med om en del av sömnparalys. Eller rättare sagt om "vibratiostillståndet". Finns en del skrivet om det med. Det enklaste som finns att läsa om sömnparalys är ett specialarbete av Jens Persson. Långt.. Men mycket bra för den som är intresserad!!

Specialarbetet:
http://home.swipnet.se/~w-77916/text/slphyp.htm


Jag har själv märkt att man "hamnar" lättare i dessa situationer om man sover för lite eller är stressad. Fruktansvärda upplevelser innan man vet vad det handlar om.
Man sitter fast, kan inte röra sig fastän man är vaken (vaken men ändå sovande) man försöker att slå sig fri men inget hjälper... Det enda som funkar för mig är att då försöka att somna på "riktigt" för att sen vakna upp ordentligt. Låter konstigt, men läs vad jens skrev så förstår ni!