Abrakadabra
Sporthojsnörd
Nu blev jag medlem i klubben precis försent på året för att kunna anmäla mig till klubbens egna nybörjarkurs i enduro. När jag pratade med dem (alla var otroligt hjälpsamma och intreserade) så verkar det vara ett gäng erfarna medlemmar som hjälper till som instruktörer för att hjälpa klubben att behålla medlemmar (min gissning). Jag tycker det konceptet verka bra. Då lär man också känna varandra och kan hjälpas åt med annat om det behövs. Bra klubbkänsla och sammanhållning.
Nästa år är målet att komma med i kursen för att få lära mig bra och rätt grunder från början. Samtidigt kanske jag kan få en och annan ny träningskompis (om jag har tur). Jag har för mig att de även kör på crossbanan.
En kommentar på ditt inlägg.
Jag har spelat en del hockey, rugby och golf och även om man kanske inte drar ett korsband lika lätt, stukar foten eller bryter benet när man lirar golf så gör man sig illa där också. Många handleder, ryggar, nackar och axlar är ofta trasiga efter några år (kanske beroende på nivå?). Och då pratar jag om förslitningsskador. Klart att det kanske inte "smäller till" som i hockey eller rugby (eller i det här fallet, enduro/mx) men en idrottsskada kan man få i vilken sport som helst. Jag pratade med en ägare till en idrottshall vid ett tillfälle. Helt otroligt hur många hälsenor som går av på en helg när de spelar badminton.
Vill man köra hoj med lite mer säkerhet så gör man nog det lämpligast på en bana. Där kör iaf alla åt samma håll och det finns inga räcken att trassla in sig i.
Sedan kanske enduro och mx är lite mer våldsamma mot kroppen när man krashar än andra idrotter och här kanske man behöver välja nivå.
Det jag vill säga är nog att det är viktigt att vi håller igång våra kroppar, mår bra och har roligt. Sedan får man välja den idrott/sport som passar ens behov. När det gäller nivån så måste man få bestämma i sin egna takt. Jag kommer definitivt inte att hoppa de första gångerna på crossbanan. Men med tiden kanske jag lär mig och vågar lätta på framhjulet iaf.
Jag funderar också på att köra klassikern, någon gång. Som när jag simmade Vansbro. Mest som en grej och inte så mycket för att tävla. Man lär sig otroligt mycket genom tävling, även om man inte är på högsta nivån. Tiden i omklädningsrummet eller i depån och resan dit tycker jag är roligast.
Lite mortionsskörning på kul i ett endurospår och fika mellan passen låter som min melodi. Sedan kanske det blir lite interntävlingar men det får man väl ta när det kommer. I såna här sammanhang försöker jag alltid börja med mig själv. Att utmana mig själv och sätta nya PB. Det tycker jag är roligt. Att delta kan också vara bra, inte minst för det sociala.
Om man har intresse så skulle jag rek. alla lite garagetid. Det är viktigt för sinnet och själen. Har upptäckt på senare tid att det är en av de bästa "mindfullnes" man kan göra. Har haft ett långt uppehåll ett tag och upptäckte för inte så länge sedan att jag fick en kick att riva och sätta ihop cykeln. Jag svor en del men fn va skönt det var när allt var på plats igen. Så, om det inte är för själva körningen så kan man iaf få lite kvalitetstid i garaget. Man får fokusera på annat än körningen och det är där vi (jag) är nu. Grejar med hojen. Finns hur mycket nytt som helst att grotta/nörda ner sig i. Inte minst vilken färg det bör vara på förgasarslangarna.
Last edited:
