Igår drog matarsäsongen igång för min del, kul!
Snabbast att fatta vad det rörde sig om var - inte alls oväntat, och precis som vanligt - en talgoxe följt av några blåmesar. Pilfinkarna är som vanligt lite bakom, tog säkert en halvtimme innan de förstod poängen. Är det inte konstigt, varför är de så långsamma att greppa sambandet mellan matbord och mat i magen?
För några veckor sedan lade jag märke till att mina grannar också skaffat ett fågelmatbord. Kul i och för sig, men innebär det att det bara blir hälften så många fåglar vid mitt matbord? Eller kommer två matbord locka till sig dubbelt så många fåglar, alltså oförändrat antal vid mitt bord.
Skräckscenariot skulle vara att de föredrar grannarnas matbord istället för mitt. Då är det bara att lunka iväg med svansen mellan benen, d.v.s. flytta nånstans där grannarna inte vet hur man matar fåglar.
Hur tror ni framtiden kommer se ut?
Jag har hört historier om hur man i vissa grannskap konkurrerar om fåglarna och lägger ut finaste fågelmaten de kan hitta. Det blir jordnöts- och solrosblandningar då tror jag. Och dyraste fågelbollarna märkta med gourmét.
Glad jag slipper sådant utan kan köra med den lokala viltfågelsblandningen. (Alltså där är inte viltfågel i blandningen, även om namnet antyder det)
Nog får du fågel så det räcker? Körde du inte med 10 säckar om året i normala fall?