Oh! så mycket vettigt som sägs.
Jag skriver under på de mesta - men personligen känns det avigt att ta avstamp i en isolerad händelse, att steka just den snubben; körkort eller inte körkort. Det blir lite Hej Domstol! över det hela, och det var knappast meningen...?
Det finns bättre kanaler att ta reda på verkligheten bakom rubrikerna.
Så, när jag nu skriver så är det inte direkt kopplat till just den refererade händelsen i Uppsala - okay?
Åka bakhjul är inget konstigt egentligen. Det händer titt som tätt - frågan är var det händer.
Ett lyft över ett krön på grusvägen? Gasres på några växlar på landsvägen för att det är så skönt?
Eller 12 O'clock på Storgatan för att så många som möjligt skall se hur ball man är...?
Inget av det är extremt, egentligen - men uppfattas så otroligt olika.
Eller, "uppfattas" -
om ett träd faller i skogen..?
Den absoluta gränsen överträds även i min värld när man väljer att inte stanna på polismans tecken. Då tar man ett quantum leap från att vara medborgare som tar ansvar för sina handlingar även om man dabbat sig, till att vara en odåga som inte vill spela spelet, följa reglerna, vara en del av det gemensamma samhället.
Dock!
I mina ögon är inte detta det allra värsta.
Värre är att man skämmer ut motorcyklismen, och bäddar för att nästa hojåkare riskerar att få en sämre behandling i deras möte med den lagvårdande delen av samhället.
...och värst av allt är att varje löjlig liten enstaka incident faktiskt
kan stänka ända upp på politisk nivå, och därmed försvåra det viktiga långsiktiga arbetet vi har att göra.
Ja, "Bror Duktig" - jag kan säga det själv, så slipper ni andra säga, skriva eller tänka det.
Jag tycker verkligen att "motorcyklist" är att vara lite förmer än bara "bilist".