I rimlighetens namn borde det räcka för mig att säga att JAG hade inte velat bli adopterad av ett homosexuellt par.
Men jag har en åsikt, och den har jag rätt till. Och med endast en åsikt, dvs att jag inte agerar på något sätt, kan jag lova dig att jag inte inskränker på någons rättigheter, om du nu anser att barn är en rättighet. Och då tycker vi jävligt olika.
Jag kommer med en liten, liten avslutande replik!
Först och främst har jag inte uppfattat dig som något annat än det du själv skriver: Ifrågasättande och inte tvärsäker.
Om man är ifrågasättande kan man, om man känner för det, försöka skaffa sig mer information.
En anledning till att vara ifrågasättande till samkönade pars rätt till adoption (den enda som jag personligen anser är relevant dessutom) är om det skulle ge negativa effekter för barnen. Detta har, oavsett vad du tror, studerats under 30 års tid. Barn har växt upp under sådana förhållande länge även om det inte varit juridiskt möjligt för homosexuella att adoptera eller gifta sig och man har som sagt inte sett att det skapar några problem för dem, på vissa parametrar har de t.o.m. fungerat bättre än "normala" barn.
Man kan, givetvis och precis som den kristna högern i USA, ifårgasätta alla studier om man nu känner för det eller förneka att dem finns.
Eller så kan man ta det till sig.
Eller så kan irritera sig på budbäraren.
Vilket för oss till min huvudpoäng: Jag känner inte för att begränsa någon individs frihet eller rättigheter bara baserat på gissningar eller personlig erfarenhet och/eller värderingar. Jag anser t.o.m. att om man ska begränsa homosexuellas rättigheter att adoptera så har man en dj-a skyldighet att bevisa att det är ett problem.
Jag vill åter betona: Jag har inte sett dig som en fanatiker eller mörkerman, i så fall hade jag varit ännu mer nedlåtande...