RuffRyder
RIP Nino aka Lion
Jag vet inte var jag ska börja.
Igår natt läste jag en TT-notis om att 3 motorcyklister hade omkommit.. imorse läste jag snabbt på förstasidan på SH om RIP Fabbe och Lion, och trots att jag visste att Lion var Ninos nick förstod jag inte att det var den glada killen jag lärt känna genom Jouh som är borta... sen ringde Jouh mig och berättade.
Jag har hittills varit förskonad från dödsolyckor som drabbat människor jag verkligen känt och haft en någorlunda nära relation till, men denna gång träffades jag av "det kan inte vara sant"-känslan. Jag minns exakt när och var jag träffade Nino första gången, det var i GBG sommaren 2004 och jag hade tagit hojen till Borås för att hälsa på Jouh och då åkte vi en dag in till GBG och satt och fikade när vi stötte på Nino... då berättade han att han var jättesugen på att ta hojkortet och köpa en riktig sporthoj. Han älskade verkligen att köra hoj och blev skitduktig mycket fort.
Jag minns Nino som en otroligt sympatisk och glad kille, med varmt hjärta och som en mycket duktig motorcyklist, som inte alls var den som tog onödiga risker och körde med insidan.
Och så händer detta... man har ingen chans.
Jag träffade aldrig Fabbe, men jag tröstar mig med att grabbarna åtminstone inte var ensamma när det ofattbara inträffade.
Jag ska erkänna att även om jag förstår vad som har hänt intellektuellt, så har jag känslomässigt inte begripit att vi förlorat dig Ninib.
Till alla er i Gbg som idag åkte och hedrade grabbarna på olycksplatsen:
Lion och Fabbe är säkert glada att ha fått träffa er igen, från sina platser i himlen.
Det här får mig verkligen att fundera över om jag ska fortsätta köra hoj. Jag har grubblat i perioder, och idag hade jag tänkt premiärturen... och så detta.
Livet är så orättvist, två fina unga killar med livet framför sig... varför
Ni kommer finnas med i mina böner inatt och jag glömmer dig aldrig Ninib.
Karam
Igår natt läste jag en TT-notis om att 3 motorcyklister hade omkommit.. imorse läste jag snabbt på förstasidan på SH om RIP Fabbe och Lion, och trots att jag visste att Lion var Ninos nick förstod jag inte att det var den glada killen jag lärt känna genom Jouh som är borta... sen ringde Jouh mig och berättade.
Jag har hittills varit förskonad från dödsolyckor som drabbat människor jag verkligen känt och haft en någorlunda nära relation till, men denna gång träffades jag av "det kan inte vara sant"-känslan. Jag minns exakt när och var jag träffade Nino första gången, det var i GBG sommaren 2004 och jag hade tagit hojen till Borås för att hälsa på Jouh och då åkte vi en dag in till GBG och satt och fikade när vi stötte på Nino... då berättade han att han var jättesugen på att ta hojkortet och köpa en riktig sporthoj. Han älskade verkligen att köra hoj och blev skitduktig mycket fort.
Jag minns Nino som en otroligt sympatisk och glad kille, med varmt hjärta och som en mycket duktig motorcyklist, som inte alls var den som tog onödiga risker och körde med insidan.
Och så händer detta... man har ingen chans.
Jag träffade aldrig Fabbe, men jag tröstar mig med att grabbarna åtminstone inte var ensamma när det ofattbara inträffade.
Jag ska erkänna att även om jag förstår vad som har hänt intellektuellt, så har jag känslomässigt inte begripit att vi förlorat dig Ninib.
Till alla er i Gbg som idag åkte och hedrade grabbarna på olycksplatsen:
Lion och Fabbe är säkert glada att ha fått träffa er igen, från sina platser i himlen.
Det här får mig verkligen att fundera över om jag ska fortsätta köra hoj. Jag har grubblat i perioder, och idag hade jag tänkt premiärturen... och så detta.
Livet är så orättvist, två fina unga killar med livet framför sig... varför
Ni kommer finnas med i mina böner inatt och jag glömmer dig aldrig Ninib.
Karam