Nu är jag ju inte så där jätteordentlig när jag köper hoj, brukar bli att jag beställer en maskin och utvärderar därefter. Men några saker har jag lärt mig genom åren:
1 - Mitt motoröra passar 3-4 cylindrar. Stånkor och twin tenderar jag att övervarva och det är sjukt irriterande varenda gång det händer - rookiefasoner!
2 - I mitt inre är jag fortfarande sporthojsfantast. Dock är de yttre betingelserna numera att jag vill kunna köra dagsturer på tresiffrigt antal mil med lite prylar med om så skulle krävas. Lite för utmanande och opraktiskt med SH, naket eller klassiker, även då man passerade 50 för ett antal år sedan.
3 - Så hojen i mitt garage är en kompromiss - Triumph Tiger 1200 XCA. Hell yeah, till och med hjälmen har försetts med Cardo intercom. Gubbvarning de lux alltså!
Erfarenheter:
- Trippeln har hög tyngdpunkt, det är nog största nackdelen vs ”Tysken”. Men katten har gott klös i spisen.
- Jättefin även på grusväg, duger gott för den körning jag gör. Har fortfarande originaldäck, få se om jag provar Scorpion när det är dags för en helt ny omgång.
- Inspirerande landsvägar klarar den med den äran, sittställning och bekvämlighet lägger lite sordin på huligandelen av hjärnbarken.
- Knix och bana - lade i höger fotpinne på första passets tredje varv, vänster på sjätte - sjunde, sedan var det klart. Den har ju inte markfrigången för en sporthoj, det har å andra sidan inget annat koncept heller. Men kör man mjukt räcker bromsarna mer än väl till och med den elektroniska fjädringen duktigt justerad niger den inte besvärande. Nyckelorden är mjukt och runt, kör man gasrullen mjukt av och på, distinkta men inte aggressiva inbromsningar och lite rundare spår så är det kul ändå. Det är alltså fortfarande väldigt trevligt och går att hålla anständigt tempo - men mina gamla PB med sporthoj kommer att stå sig.
- Långkörning - förträffligt bra. Funkar i ur och skur om man har vettiga kläder och om målet är att inte ta kortaste vägen utan chansa på vägar som ser lite skojigare ut (och riskera att hamna på grus, vägarbeten eller tjälskador från Gehenna) så hamnar man rätt. Att ens image är tråkigare än en PRO-utflykt med buss till någon lokal sevärdhet med rabatterad räkmacka får man helt enkelt kompensera med en charmerande personlighet
Vet inte om det gör Dig så mycket klokare eller tillför så mycket i tråden, men nu har Du i alla en hyfsat personlig redogörelse från någon som är ambivalent i sitt hojval.
Tiger 900 är säkert ett lika bra val som 1200, att valet föll på 1200 för mig var att den var en modernare generation än dåvarande lilltiger. Lägre vikt är alltid en viktig parameter i dessa sammanhang.
Lycka till, Du blir säkert jättenöjd med Ditt val