Under veckan har jag gjort mitt bästa för att få hojen tävlingsduglig. Snabbgas är monterat, nya PP Tuning rearsets installerade med ny stålomspunnen bromsslang bak som aldrig kommer användas, motorskyddskåpa monterat och det mesta är najat. Förutom oljepluggen och oljepåfyllningslocket.
Sen måste stödet demonteras men det är bekvämt att ha det på! Jag saknar en quick shifter dock! Kylarvätskan tömdes på glykol, spolades rent en gång och fylldes på med korrekt mängd waterwetter (plus moms) imorse.
Igår kom jag fram till Gelleråsen och träffade hela halva gänget. Fredrik var där med med bland annat den hojen som jag fick låna tidigare. Han hade rivit av tanken och luftburken men sen hade han på något sätt upp projektet att byta termostat. På frågan om jag kunde hjälpa till så kändes det självklart att ställa upp efter all hjälp jag har fått av honom. Efter mycket om och men så hade allting som var ivägen plockats bort.
Tömt kylaren
Tömt oljan
Plockat bort motorkåpor
Plockat bort startmotor
Plockat bort oljekylare.
Rimligt Kawasaki. Anslagen verkstadstid 3h. Bra.
Sen kunde jag nå termostathuset och skifta termostat och montera tillbaka det som jag plockade bort.
Tre timmar senare, runt 23:30 eller något i den stilen så var allt klart och bi hällde i kylarvätskan. Tro fan att det läckte från nedre delen av termostathuset!!! Eftersom jag inte tänkte på att smörja in gummipackningen med något så kan den ha satt sig lite konstigt. Nybörjarmisstag att inte montera tillbaka enbart kylsystemet först. Eftersom han ändå inte skulle köra hojen imorgon så skiftade jag bromsbeläggen från den här hojen till hans hans regnhoj som han körde istället. Och de beläggen som var sopslut monterades på den trasiga hojen så att framhjulet kunde monteras. Någon gång vid ett släcktes till slut lampan. En upprepning av proceduren får göras en vardagskväll hos honom. Lite kul var det iaf och en erfarenhet rikare.
Imorse var dagen med stort D. Premiären med min fina hoj! Nya R10-däck som jag aldrig har testat och bromsbelägg som hör hemma på gatan, Galfer G1375. Samt originaldrevning med 16/43. Det ska bli intressant tänkte jag och rullade ut. Det kändes helt okej men inget stämde. Typ. Tack vare värdelösa bromsbelägg så hade jag noll förtroende vid inbromsningarna. Jag fick nypa hårt utan någon vidare bromsverkan. Men annars gick det väl an på det stora hela. Från Trösen till målrakan kunde jag köra på tvåan hela vägen runt. Jag har skaffat mig en automatmoppe! På rakan varvar jag nästan ur fyran. Nästan.
När jag kommer in visar transpondern 1,13.765! Jag som trodde att jag hade kört 1,18-tider eller däromkring. Hojen är tydligen lättkörd!
Lyckligtvis så hade jag beställt och fått hem racebelägg till hojen. I sista sekund anlände de till lokala posten. SBS Dual Sinter för en löjlig summa pengar. 3069kr med frakt för båda bromsoken.
Innan jag drog ut på nästa körpass så frågade Hillerström mig varför jag kör med mina clip-on så invikta. Jag hade inget bra svar men jag tänkte att det är väl såhär en sportis skall vara. Jag vinklade dock ut styret och helt plötsligt kände jag mig hemma i hojen. Nu var det bra! Såhär i efterhand så var det värt den extra kostnaden för beläggen. Vilken skillnad! Vilken bra känsla jag fick!!
Jag hann inte köra alltför många varv på andra passet innan Henke gick omkull i Trösen. Den kurvan måste ju vara den absolut sämsta i Sverige. Körpasset efteråt så gick jag ut och kapade tiden med ytterligare 4 tiondelar till 1,13.363. Det är kul att kunna slänga över hojen från sida till sida, att hänga ut som en apa och ge full gas. Jag kände mig som Marquez och slumpen hade gett mig siffran 93 den här dagen
Utan QS och med en värdelös styrdämpare så får jag lite styrvobbel ibland. Fast det får man tydligen ändå enligt Christian så det är bara att suck it up och leva med det. Styrdämparen funkar inte alls. Problemet på Gelleråsen är främst övergången mellan esset och snabbhögern när jag växlar och samtidigt bryter hojen till andra sidan, samt utgången från Ejes ner mot svackan.
Att starta med en 600 är rätt svårt faktiskt. Det här med att slira på kopplingen har jag liksom aldrig behövt bry mig om på min KTM. Men övning ger färdighet och det blir bättre för var start jag gör!
Under det här körpasset fick jag ett löjligt stort framhjulssläpp i ingången till depåkurvan efter snabbvänstern. Däcket släpper, greppar, släpper, hackar och jag glider på underbenet innan däcket får fäste igen. Jag hann tänkte "det var den här hojen det". Jag körde ett varv till men kände att jag var lite väl uppe i varv för att jag skulle fortsätta. Fy fan va hårigt.
KM-racet var helt fantastiskt! Jag startar femma, får en grym start även om jag inte har en chans mot literhojarna. Jag är osäker på om jag var tvåa eller trea ut från Trösen men det var tight! För mig var det nästan lika mycket race som en Rookie-tävling. Bara lite mer marginal till andra förare.
Jag låg bakom en R1:a som körde defensivspår och var väldigt svår att komma förbi med en trött liten japanare på 110 bakhjulshästar. Det var nära att jag körde in i honom då han nästan stod still i vissa kurvor, samtidigt som jag hade en annan hoj några decimeter bakom mig. Det var väldigt lite marginaler stundtals och jag älskade varje sekund av det. Vilket RACE!!!!
Mina inbromsningar var tillräckligt hårda för att lyfta bakhjulet, mina gaspådrag tillräckligt hårda för bakhjulssläpp och lutningen tillräckligt djup för att få flera framhjulssläpp. Dessutom skrapade stödet i backen. Jag gav mig inte och jag tog varje chans jag kunde. När målflaggan föll stod jag som segrare över tredjeplaceringen!
De två sista varven var i stort sätt lika snabba med min bästa tid på 1,12.489!! Första dagen med nya hojen och jag är inte långt från all time personbästa (1,11.6), satt med en 702cc större motor.
Att köra hoj har aldrig varit roligare. Jag trivs med däcken, bromsbeläggen och fjädringen. Nu måste jag få dit en QS samt andra drev. Jag är övertygad om att jag hade putsat mitt rekord då.
Jag behöver byta körstil dock. Jag kör denna som jag kör min 1290. Det funkar ju inte i längden.
Dessutom behöver jag skrapa armbåge. Mina cravings växer sig allt större.
Däckslitaget är riktigt fint också. Jag har inte rört fjädringen. Inte ens kollat förarhänget. Det finns inget som jag egentligen kan klaga på förutom dessa framhjulssläpp i tid och otid. jag vet dock inte vad jag kan göra åt det i fjädringsväg. First things first dock. Jag måste lära mig köra 600
Såhär ser däcken ut efter 45 varv:
Jag hade verkligen skitkul idag. Det var sista körningen med gamla sträckan. På onsdag är det nya depåkurvan som gäller. Det som slår mig är snabbhögern som bildas nu mitt på rakan. Där ligger man utan problem i tvåhundra blås, och vid regn och tight körning finns det garanterat utrymme för krascher. Den som går omkull där drar ju rakt in i amco-räcket utan att ha fått ned farten nämnvärt. Är det här verkligen genomtänkt?
