Vilka roliga race det har varit under Norska mästerskapen. Då jag körde på Sviestad torsdag och fredag så hade jag ingen fredagsträning innan det var dags för kval 1 och 2 på lördagen. Det var väldigt mycket trafik och svårt att få fria varv. Eftersom det var den bästa kvaltiden som gällde från båda kvalificeringspassen så fick första passet, som gick redan 09:20, bli ett uppvärmningpass helt enkelt.
Vid pass 2 tänkte jag dock ladda lite hårdare. Mindre gentlemannaracing vid omkörningarna och mer fokus på att sätta en bra tid. Och det lönade sig tror jag eftersom jag tangerande mitt personbästa som jag hade satt med min KTM, sånär som på ett par tusendelar. Samtidigt så höll jag igen i depåkurvan då jag inte känner mig trygg där. Tiden blev 1,11.663 och det gav mig en startposition på 11:e rutan. Något jag var ganska glad över med tanke på det stora startfältet! Dock hade jag gärna sett mig i något av de tre första startleden (upp till 9:e plats).
Nu hade bakdäcket blivit relativt slitet men jag valde att köra på det ändå. Jag hade tränat med värre däckslitage i två dagar i rad och kände mig ganska säker på greppet. Högre kurvhastighet och mjukare gaspådrag så går det bra.
Jag får till en okej start samtidigt som flera andra får till minst lika bra starter. Jag väljer att ta det säkra före det osäkra och tar höjd när andra går in tight för att blockera i Trösen (första kurvan). Minns jag rätt så går jag plus minus noll då jag blir omkörd av en förare samtidigt som jag tar en annan. Jag jagar framförvarande förare under hela racet egentligen och förutom ett par oväntade släpp ut ur Ejes kurva så är hojen ganska snäll. Jag märker dock själv att jag fegar med gasen ut ut kurvorna. Dessutom har jag lite problem med att framgaffeln bottnar i de hårdaste inbromsningarna! Men det får jag leva med och anpassa körningen därefter tills jag kan lämna in den till Watz ännu en gång. Föraren framför mig drar sakta men säkert ifrån utan att jag kunde göra något åt det.
Jag kände mig riktigt trött här men intalade mig själv att om jag är trött så är minsann alla andra trötta också. Och de slår inte av på gasen. Jag tog målflagg som 8:e förare och nytt personbästa med 4 hundradelar, 1,11.617. Jag var riktigt glad över det! En blandning mellan så många duktiga svenska och norska förare och jag kommer in i topp tio i torrt väder och fullt startfält! Bakdäcket hade nötts ned till slitagevarningen så den duger inte längre att pusha tiderna med.
Lika roligt och trevligt var det att Henrik Jonnarth dök upp under lördagsförmiddagen! Bättre sällskap och hjälp får man leta efter! Den vanliga stressen det innebär att kontrollera soppa, rengöra visir, fixa med däckvärmare, ordna med vätskeersättning samtidigt som hojen skall kontrolleras och både en själv och hojen skall förberedas för race slapp jag tack vare all hjälp från Henke. Ovärderligt! Depålivet på kvällen var nog snäppet bättre än själva körningen nästan. Fint väder, bästa sällskapet med Henke, Marcus och Åsa, grill och kall god öl. Priceless!
Söndagens warm up gick ganska tidigt på morgonen. 10:10-10:20 och racet skulle gå 12:10. Inte ens två timmar emellan och med allt som behövde ordnas mellan warm up och race så insåg jag att det skulle bli alltför mycket stress i den tryckande värmen för att hinna kränga både bakdäck och framdäck. Än har jag inte en extra uppsättning fälgar så allting tar så mycket längre tid. Alltså fick jag slänga på nytt framdäck redan vid sjutiden på morgonen, och sedan inför racet lägga om bakdäcket. Fördelen att lägga om framdäcket tidigt var att jag kunde ställa in körtrycket korrekt med hjälp av Henrik under warm up-passet. Bakdäcket ville jag ha helt nytt till racet för att få ha kvar det extra greppet som försvinner efter X antal varv.
I racet (som live-sändes och går att hitta på roadracing.no) så startade jag alltså återigen på 11:e plats. Den här gången fick jag till en av mina bästa starter och jag plockade placeringar direkt. In i första böj låg jag femma och kunde haka mig fast i täten! En av mina svaga punkter är inbromsningen till Ejes och där tappade jag någon placering som jag först tog tillbaka direkt vid utgången i den kurvan men blev omkörd upp mot hårnålen. Jag fick dock bra draghjälp och under dessa varv satte jag mina snabbaste tider. Bland annat mina allra första 1,10-tider!
Varv 3: 1,10.845 (personbästa)
Varv 4: 1,11,087
Varv 5: 1,10.948
Och förutom två andra varv så låg på stadiga 1,11-tider racet igenom. Det långsammaste på 1,13.1 var efter en inbromsning till första kurva då jag råkar skicka i ettan vilket orsakar ett oförberett småläskigt ställ, och sedan så får jag sedan i neutralen! Jag tappar hur mycket som helst på detta och det är här jag märker att avståndet till bakomvarande var jättestort!
Det har verkligen lossnat för mig i körningen nu och det känns så jäkla bra! Det hela var sedan ganska odramatiskt ändå in till målgången men jag hann reflektera över hur lätt det kändes efter 9 varv under det här racet till skillnad från igår. Nu kändes det fortfarande som uppvärmning och när målflaggan föll så var jag sjua. SJUA! med såpass bra motstånd!
På väg mot depån så möttes jag av hela glada gänget som gratulerade mig och det var först nu jag fick veta om mina varvtider. Det smäller högre att sätta sina första 10-tider än att komma sjua!
Resten av söndagen i depån gick ganska långsamt. Jag var helt utmattad men lycklig. Och ännu bättre blev det av att få se Marcus otroliga uppkörning i Rookie 1000. Från 11:e startposition så fick han motorstopp, och som tur var så klarade sig han från att bli påkörd bakifrån. När han äntligen kom iväg så hade alla redan kommit fram till första kurvan. Men varje varv så plockade han förare på löpande band. Det var otroligt spännande och ruskigt bra kört av honom!
Det här med att skriva racerapport fick komma i andra hand och det är därför det har dröjt lite. Under måndagen så gick hela dagen åt att göra en stor service på hojen och installera Cordonas PQ8-paket med quick shifter.
Jag behövde även vila ut efter 4 dagars hård körning så det blev heller ingen träning. Idag, tisdag, är dock planen att köra. Framförallt för att testa quick shiftern men även att få köra med hela fantastiska THF-gänget. Nu har jag ju faktiskt blivit tillräckligt snabb för att kanske ta rygg på dem!
Härnäst kommer endurancecupen på torsdag. 6h-race med Team Karlsgårds Raska Gossar. Vi ligger på delad andraplats under THF som leder hela serien!
Vid cirka 1h 27 minuter in så visas Rookie 600-racet. Kolla!!!
[video]http://livestream.com/accounts/13806601/events/5917987/videos/130768033[/video]
även om det inte varade länge. Fjärdeplatsen höll jag dock tills det var sex varv kvar och efter en varvning som inte var till min fördel så hade jag ingen chans att hänga på och fightas om fjärdeplatsen. Men jag kom i mål som FEMMA!! Femma med 11 sekunders marginal till föraren bakom mig. Jag är så nöjd! 
