Ja, det du är inne på är någonting som alstras av avundsjukan att andra minsann får sova och inte dom. Vilket yttrar sig i en total oförmåga att hantera saker med finess eller eftertanke, jag menar att bre en frukostmacka bör inte låta som om ett arbetslag från Samhall bakar bröd.
Nej, jag syftar på när man t.ex ligger i sängen och hör något t.ex en bil som stannar, och man vill lyssna om någon ger sig på garaget eller något liknande. Då säjer man typ tyst vad var det, visst tystnar hon något, men prasslar med täcket eller andas som om näsan var full med kråkor.
När man försiktigt påpekar att det inte går att höra något på andra sidan väggen hundra meter bort, om man låter som efter ett maratonlopp (nej hon anstränger sig inte såpass så där finns ingen ursäkt). Då minssann skall det högt käbblas om att man är otrevlig, eller som det heter "alltid bara klagar på det jag gör". Vilket naturligtvis resulterar i att man lika gärna kan svida på sig igen och gå ut för att kolla, i det efterföljande utspelet skulle en pluton döva kunna bryta loss och bära bort hela byggnaden utan att det hördes. Nästan som om hon vill att någon skall sno allt i garaget och uthus....
Roligast är ju kommentarer som, där ser du, det var ju endå inget.