Det är inte så många år sedan de här var nästan osäljbara, och kunde köpas för några tusenlappar. Ingen ville ha en tung, slö offroad 250 med fjädringsväg som en landsvägsmaskin.
Ja, du brukar säga det.
Sanningen är dock att dom som visste vad det var för hoj redan hade köpt sig en - för att dom gillade modellen. Att fler sedan skulle upptäcka samma sak var knappast på kartan för dessa människor.
Äter inget bröd där den står, tar liten plats, enkel att flytta lite på om något större behöver komna in i garaget.
Folk köpte med hjärtat, och somliga säljer fortfarande till dåtidens priser för att dom inte famnat prisutvecklingen.
Just 250 Motosport stod länge i skymyndan av större, starkare och brôtigare storasyskon, men det är en ändlöst trevlig maskin.
Jag var ute efter en sådan för 15 år sedan, men nobbade ett 3.000-kronors mekano i banankartonger och även en rätt härjad XL250 för 4.000 eftersom ljuddämparen var upprostad och lappad av någon elev från Tomtebodaskolan.
"Det dyker snart upp något bättre i samma prisklass"
Famous last words...
Auktions-250an hade gett högre slutsumma om den inte varit omlackad, och få förstår värdet i ändringarna som är gjorda på den lilla veteranendurotrimmade pärlan uppe på Biltemaliften.
Broschyrskick, gott folk: det är det som gäller.
Hellre sliten originallack än bisarra omlackeringar som aldrig funnits som option.