Stjäla en trampcykel är nästan samma sak som att elda ner garage och stjäla hojar. Och nej, det har jag nog inte gjort.
En racehoj är oftast helt oförsäkrat, ägaren har lagt oändligt jävla många timmar och lite till på den, betalat oändligt för sin racehelg och sett fram mot den (eller ångestat sig fram mot den) i en hel vinter t.ex.
Det är inte metallskrot det handlar om, det är mycket mer.
Stjäl man någons hoj i depån kan man brinna i helvetet, igår, idag, imorgon och i all evighet.
Jämförelsen med trampcykeln menade på att varans värde inte bestäms efter hur mycket den kostar, utan vad den betyder för den som blir bestulen. Jag vet mycket väl hur mycket en hoj kan betyda för en. Skillnaden jag ville visa på var att du, och alla inklusive mig själv, ser en hojstöld som något mycket värre än en cykelstöld.
Jag som yngling borde faktiskt få förutsätta att ni har en vidare syn på livet än mig, men trots det låter det på er som att en hojstöld är det värsta som kan hända. Har ni aldrig förlorat en vän eller familjemedlem? Det finns så otroligt mycket värre saker som kan hända, och trots det vill ni ge en livstids avvisning från banan åt Tillerås. Förstår ni inte hur otroligt överdrivet det är?
I alla fall jag skulle ta självmord om jag förbjöds göra det jag älskar mest. Skulle ni vara lika säkra då?
"Det var ju bara en hojtjyvv "