Hmmm, roligt att läsa alla inlägg i detta ämne som tycks engagera många.
Min historia:
Efter det att barnen hade blivit relativt stora så skaffade jag mc 1996, en Honda CB400N, huga vilket drag det var i den! Jag tror aldrig jag diskuterade med min hustru, hojen var relativt billig och faktum att vi båda två nog var rätt naiva på den tiden gjorde att det aldrig blev någon diskussion. Man körde i jeans och kraftiga kängor, det fattar man inte idag.
Tre-fyra år senare köpte jag en CBR900RR. Efter hand och efter en del studier så blev vi lite mindre naiva och förstod att sporthojar var inblandade i en hel del olyckor. Nuförtiden är alla tänkbara skydd införskaffade och används oavsett väder och längd på åkturen. Min hustru är fortfarande rätt orolig när jag är ute och kör men det brukar lösa sig med att jag ringer/skickar sms när jag kommer fram. Ett par gånger har jag orsakat mental härdsmälta när jag glömt att höra av mig men det är väl förståeligt? Jag brukar tänka att sporthojar i sig inte är farliga, det är kombinationen av hojens potential och dåligt omdöme som är orsaken till en del av olyckorna och kanske till att sporthojar är överrepresenterade i olycksstatistiken.
Nog om min historia. Självklart är det bra mycket farligare att köra mc än att köra bil. För mig har dock mc-körningen givit mig otroligt mycket fina upplevelser och jag har fått många nya vänner på kuppen.
Om du vill köra mc men känner att det finns ett motstånd från din partner så ta en allvarlig diskussion och erkänn att riskerna finns, det går inte att mörka med att "den hoj jag har tänkt köpa går jättelångsamt", "jag ska bara köra på söndagarna på väg till kyrkan", etc. Det är din dröm och du vill oerhört gärna testa hur det är. En bra sak att ta fram är att du tänker seriöst på detta och inser att för att bli en bra mc-förare så måste man öva och öva och öva och sedan öva igen, B&K-kurser av olika typer ingår i konceptet. Utgångspunkten i diskussionen är att du tänker genomföra det här men att du kan tänka dig olika detaljlösningar.
Det här med drömmar och utmaningar.........alla behöver det, i varierande form och dos. De flesta vill ha dem i måttliga och realistiska mängder, som du. Ett liv där man lever totalt inbäddad tror jag inte på. Ingen människa blir dessutom lycklig av att berövas sina drömmar, att förverkliga sina drömmar innebär frihet från att låta sig styras av någon annan.
, de finns bara inte på SH..
!
