Tycker nog att "behandla andra som du själv vill bli behandlad" är ett bra sätt att få ett mångkulturellt samhälle att fungera.
Vore Sverige krigsdrabbat och jag valde att fly till exempelvis Irak med min familj så skulle jag vara väldigt tacksam om dom ville ta emot mig. Men jag skulle inte vilja bli kallad svennejävel och få gå arbetslös eftersom jag har ett svenskt namn. Jag skulle inte vilja att svenskar, tyskar, engelsmän, fransmän och ryssar drogs över en kam, och att det sattes likhetstecken mellan oss invandrare och brottslighet, oärlighet osv...
Men jag skulle å andra sidan acceptera att jag måste lära mig Irakiska, tillräckligt bra för att kunna interagera med samhället. Var villkoret för att få stanna kvar i landet att jag inte begick några grövre brott (misshandel, bidragsfusk osv), så skulle jag inte kunna skylla på någon annan om jag blev utvisad. Jag kände ju till påföljden för det brott jag begick.
Man vill bli behandlad med respekt, oavsett vilken nationalitet man har.
Jag undrar hur man som kristen, blond och blåögd kvinna skulle bli behandlad om man kom med krav på att få bygga en kyrka i Bagdad? Vad skulle hända om vi krävde att man inte skulle få vifta med Irakiska flaggor på skolavslutningen eftersom vi invandrare skulle uppfatta det som rasistiskt?
Nu har jag absolut inga problem med att det finns moskéer i Sverige. Visst ska man ha rättigheter även om man bor i ett främmande land, men vet man med sig hur saken skulle behandlas i sitt hemland ska man kanske tänka efter en extra gång innan man ställer sina krav. Det är som sagt lättare att ta än att ge.....
Men precis som majoriteten redan konstaterat så tror jag att det är politiken som är orsaken till problemet. Sen skulle vi behöva bli lite stoltare över vår nationalitet, räta på ryggen och våga stå för det vi tycker (jag inkluderad).