Jag tycker man ska vara något mitt emellan, med en lätt lutning åt kritisk.
Jag håller med i mycket av det du säger men anser också att den blå regeringen kan göra mycket bättre för hela Sveriges befolkning än den röda.
Som jag ser det ska staten finansiera skola, vård, social hjälp och omsorg. Gärna kollektivtrafik också. Det betyder inte att det inte får finnas
bättre institutioner på dessa fronter men staten måste upprätthålla en nivå som tillåter hela folket en dräglig tillvaro. Samtidigt måste man belöna de som jobbar och de som strävar högre—just för att det ska finnas ett incitament att bli bättre. Det tjänar hela samhället på. Staten ska upprätthålla en lägstanivå och den lägstanivån ska vara jäkligt hög.
För att få det behövs konkurrens, annars vet vi inte vad vi har att sikta på. Konkurrens på vård? Utbildning? Äldreomsorg? Ja. Konkurrensen visar vad man kan göra för samma pengar. Det offentliga måste anpassa sig för att inte bli outsourcat. Det offentliga anpassar sig (i en perfekt värld) och det privata siktar ännu högre för att locka "kunder". Det offentliga anpassar sig mer.
På så sätt får vi en offentlig sektor med hög kvalitet medan vi har en privat sektor med högre. Det innebär kanske att de som har mer pengar vill lägga det på bättre sjukhusmat, större tv på rummet och dyrare schampo i duschen medan de som inte har några pengar alls får vård med hög kvalitet men kanske en mindre tv och ingen trerätters på sängen.
Jag
tror att det är den vägen vi måste gå för att få ett fungerande, socialt samhälle. Vi måste ha det friare; större klyftor men högre lägstanivå. Som det är nu har vi alldeles för låg lägstanivå och jag tror inte den rödgröna röran kan höja den, inte utan att ta udden och initiativet från våra unga.