Förra veckan hade jag en omsorgsfull släng av vinterkräksjukan, och någon dag in på den, efter att ha tappat några kilo i vikt, inte ätit på några dagar och med ett allmänt uselt allmäntillstånd kommer frugan in till mig och säger att tvättmaskinen är trasig, den tömmer inte vatten och det går bara inte att få upp locket för att göra rent. Enligt henne ska man vrida det 90 grader och sen dra det rakt ut. Det är också lite brådis eftersom grabben på olika sätt har gjort alla sina vinterkläder obrukbara.
Jag raglar ner i källaren, feberyr och matt, och inser också att det sitter som berget, man kan lätt vrida det 90 grader, men inte dra ut. Jag lindar in en polygrip i cykelslang och drar så att tvättmaskinen flyttar sig, men locket sitter.
Frugan ringer Siemens helpdesk, och dom säger att det är ett vanligt fenomen, och antingen har man sönder locket och köper ett nytt, eller så får man skruva isär tvättmaskinen. Så jag sitter där, illamående, spyfärdig, med kallsvetten sprutande och skruvar isär den där förbannade tvättmaskinen. När jag väl har kommit in till prylen där locket sitter så inser jag att det ju inte alls går att dra ut, så jag läser igenom manualen: "Skruva ut locket", att det råkar vara vridet 90 grader på bilden är mer en ren slump att det står så när gängan tar slut, alternativt att grafikern på Siemens råkade rita så.
Att det tog lite stopp efter ca 90 grader berodde på att det var en liten stopp så att den inte skull gänga ut sig av misstag. Så väl förbi den var det inga problem. Det var heller inga problem att se varför impellern satt fast, det satt diverse ståltråd och buntband i den. För frugan skulle vara snäll och tvätta mina snickarbyxor jag har i garaget, utan att jag hade bett om det, utan att jag ens visste om det, och allra minst, utan att jag, eller bevisligen någon annan, hade tömt dom på bra att ha-saker.
Det var en ganska skamsen fru som tog emot mina tankar om henne, tvättmaskiner och förmågan att läsa i manualer innan jag helt utslagen tippade omkull i sängen igen.