Ett försök att förklara körupplevelsen för läsarna...
Äntligen hemma och med tillgång till en internetuppkoppling värd namnet...
Har börjat med att läsa ikapp vad jag missat på tråden, facebook m.m. och ämnar som sagt kommentera en del av era frågor och påståenden så småningom, men jag börjar med att lägga upp bilderna som jag försökte illustrera mitt inlägg med från SuperSportrace No. 2. Det var nämligen stört omöjligt att bifoga bilder på WiFI-uppkopplingen jag hittade i England för några dagar sedan när jag postade racerapporten.
Dessa foton är tagna i den beryktade backen Bray Hill i Douglas av min kompis John Baker som bor i Kirk Michael på Isle of Man. Nedförsbacken svänger svagt vänster innan man strax innan slutet av backen måste kasta över hojen åt höger för att hamna rätt i den hårda kompressionen "Bottom of Bray Hill" där fjädringen bottnar ur och många cyklar skrapar i kåpor och ramdelar innan det bär av upp mot hoppet "Agos leap" 100 meter längre fram i den efterföljande uppförsbacken.
Fotona är kanske inte hundra skarpa och inte så spektakulära vid en första anblick, men jag vill visa dem för er eftersom de illustrerar något av den utmaning som Mountain Course innebär för förare och maskin. Tillsammans med en förklarande text ger fotona förhoppningsvis en inblick i ett ögonblick som går de flesta åskådare förbi även om de stod och följde mig på plats i backen. Det handlar om några hundradelar av en sekund och det krävs nog en hel del tur för att det ska fastna på bild men från förarplats känns det tydligt i styre, sadel och fotpinnar. Kort sagt i alla kontaktytor du har med hojen och höjer garanterat pulsen med ett par extra slag.
I bildögonblicket går det på högsta växeln och visserligen har man inte riktigt nått toppvarv på 6:an men farten med en SuperSport-maskin är troligen ändå i närheten av 250 km/h. Nedförsbacken Bray Hill har en lutningsvinkel som är svår att förklara för den som aldrig varit på plats eftersom bilder och filmer aldrig gör den rättvisa. De flesta förare brukar beskriva upplevelsen av att hålla fullt över krönet vid backens början på sitt första flygande varv, som att det känns som att köra över kanten vid jorden slut.
Första bilden visar tydligt hur lätt framhjulet blir när man försöker hålla fullgas i en sådan brant nedförsbacke. Man får titta noga (det underlättas om man förstorar bilden genom att klicka på den) men tack vare att fotografen fångat skuggan från framhjulet kan man ganska tydligt se att det är någon cm luft under det. Hojen går i princip mer eller mindre på bakhjulet nedför hela backen så länge man håller trotteln öppen och framhjulet snuddar bara vid marken. Styra får man försöka göra genom att trycka knäna mot tanken och "peka in" hojen i rätt riktning.
Andra bilden är tagen några meter senare och visar vad som kan hända någon av de gånger framhjulet faktiskt vidrör backen och chassit inte riktigt råkar vara i harmoni vid just det tillfället. Det blir omedelbart ett slag i styret när hojen ruskar på framhjulet från sida till sida, en så kallad "tankslapper" på engelska (underbart ord, eller hur??) och det är anledningen till att en racerhoj måste ha större styrstoppar för att begränsa styrutslaget. Tittar ni noga så ser ni hur mitt framhjul pekar åt höger, istället för i färdriktningen på den andra bilden. Upplevelsen är över på några hundradelar av en sekund och vanligen omöjligt för åskådarna att uppfatta, men jag lovar att det känns desto tydligare när man sitter i sadeln.
För att ytterligare försöka ge er en inblick i förarupplevelsen vid ett sådant moment (som man har fler av under varje varv än man kan minnas efteråt), så bifogar jag också ett videoklipp från det första supersportracet där jag blev 31:a. Jag förekommer visserligen inte i klippet eftersom fotografen slutar filma strax innan jag startar som nummer 38 men klippet är taget gissningsvis ca. 50 meter efter den plats där Johan Baker tagit stillbilderna på mig. Klippet är taget direkt efter start av tävlingen och man har visserligen inte riktigt hunnit upp i samma hastighet som man har under ett flygande varv men bildvinkeln ger ändå en fin fartupplevelse och kan hjälpa till att förklara vilka korta tidsrymder som saker och ting händer under på Isle of Man...
https://www.youtube.com/watch?v=3HL2DY5DmJA
Efter två veckors brottande med wobbel och slag på The Mountain Course är det kanske inte så konstigt att mina handflator ser ut som om de skulle kunna tillhöra en munk som levt i livslångt celibat på kloster...
På återhörande!
/Björn