Träningsrapport från första passet, TT-16!
Eftersom jag inte hunnit leta efter någon bild på nätet från gårdagens träningar får ni hålla tillgoda med en bild från ifjol... Jag hoppas att CBX1000 med flera läsare fortsätter den fina traditionen med att leta upp filmklipp och bilder från nätet och postar här i tråden. Jag har begränsat med tid här borta och om jag försöker sköta textuppdateringarna så gott jag hinner så hoppas jag att ni övriga kan förgylla tråden med lite bildmaterial så blir det roligare för oss alla, eller hur?
Innan träningarna började igår fick nybörjarna för året åka runt banan bakom föråkare i sina orangea newcomers-västar under ett så kallat "speed controlled lap". Därefter var det dags att öppna upp för första träningspasset kl. 18:40 för supersport och lightweight-klasserna.
Tävlingsledningen meddelade i högtalarna att startgrupp 1, det vill säga det 20 första förarna i respektive klass skulle få rulla ut till start först. Eftersom jag bestämt mig för att inleda på lightweighten och sålunda hade talet 20 på mina nummerbottnar så vinkade min teamchef Mick fram mig mot utsläppet. Vi var placerade ganska nära rampen till uppfarten mot banan och eftersom övriga förare inte var lika snabba i vändningarna så fann jag mig plötsligt stå först i ledet.
Mina damer och herrar, detta betydde att träningarna för Isle of Man TT 2016 officiellt inleddes utav undertecknad som alltså var först med att kasta sig utför Bray Hill med storheter som "Hutchy", McGuinness och bröderna Dunlop i hälarna.
Nåväl, även om denna händelse förvisso föranledde ett omnämnande i den officiella rapporteringen från kvällens träningar, så blev jag så småningom upphunnen av de stora pojkarna på de snabbare supersportmaskinerna, men jag fick i alla fall två varv för att känna mig för om hur hojen upplevdes i högre farter än de vi testade i på Jurby häromdagen.
Efter två varv var bensinen slut och jag gick i depå. Där blev det några klunkar vatten innan jag bytte till supersport-Hondan och gav mig ut på nytt. Successivt slipade jag till linjerna bättre och bättre för varje varv och hojen kändes helt okey chassimässigt efter att jag vridit på två klick på styrdämparen någonstans i höjd med Ramsey. Efter ytterligare två varv var det dags även för tankstopp på Hondan.
Eftersom det var gott om tid kvar så tankade vi upp lightweight-Kawan för ytterligare två varv och jag gav mig ut för att försöka öka på tempot lite nu när jag visste att hojen verkade fungera med de förändringar i inställningarna som vi gjort. Det bar sig dock inte bättre än att jag lämnade depån precis bakom en av nybörjarna på en 1000cc superbike. Det betydde att jag blev uppehållen i de tekniska partierna där jag var snabbare p.g.a. bättre bankännedom medan han drog i från på rakorna i kraft av mer motoreffekt. I bromsningen till Parliament Square tog jag mig förbi genom att bromsa mig om på innern och jag kunde sedan hålla honom bakom mig resten av varvet.
När vi passerat ut på den långa raksträckan ut ur Union Mills kom dock nybörjaren tillbaka och passerade mig på nytt. Jag låg bakom och det blev snabbt ganska tydligt för mig att han körde över sin förmåga. Han är säkert en duktig förare men han hade inte förstått att Montain Course inte liknar något annat och att den måste behandlas med respekt. Med tanke på nybörjarens yviga körsätt fann jag för klokt i att inte köra om då risken att han skulle försöka kontra och sätta oss båda av banan var alltför stor. Jag skulle ändå inte ha motoreffekt nog att skaka av mig hans superbike. Jag tappade ett hundratal meter på honom i de snabba partierna över berget. Med facit i hand var det kanske min smala lycka eftersom det gav mig tid att reagera och göra en undanmanöver när nybörjaren kraschade i stor stil i första lilla högerknycken uppför Hailwood Height innan Brandywell. Hoj och förare gick in i vallen på vänster sida och rikoschetterade tvärs över banan och ner i dalen på högersidan av vägen. Det var fullt av jord och vrakdelar på vägen och ett stort dammoln som skymde sikten. Jag hade för hög fart för att helt kunna stanna men fick i alla fall ner farten så pass att jag kunde undvika de största bitarna på banan.
Detta hände på mitt sjätte och avslutande varv. Förutom en del gulflaggor och oljespil på ett par ställen så var det dock mycket goda förhållanden ute på banan med fin temeratur och nästan ingen vind. För egen del kändes det fint i sadeln på båda hojarna. Gällande lightweighten är jag nöjd med inställningarna i nuläget och tror mig ha rätt mycket mer att hämta varvtidmässigt om jag får lite fria varv på den längre fram i veckan. Å andra sidan så behöver jag inte utföra några hjältedåd på den under träningsveckan eftersom jag är garanterad 20:e startposition tack vare min seedning i första startgrupp.
Gällande supersporthojen så känns den också fin chassimässigt och jag var ganska nöjd med min varvtid för att vara första kvällen. Däremot ska vi försöka montera större stopgrips på tanksidorna för att jag ska få bättre kontakt med hojen i de ojämna partierna. Vid ett par, tre tillfällen sladdade mina fötter av fotpinnarna igår för att jag inte kunde få något riktigt bra knästöd. Dessutom hoppas jag att vi ska kunna hitta en lösning för att inte slirfunktionen i kopplingen ska gå in lika kraftigt vid nedväxlingar. Som det är nu så känns det som att jag har i princip noll motorbroms och eftersom massan är betydligt högre än i en tvåtaktsracer så rullar det på onödigt fort in i de snabba kurvorna. Följden blir att jag antingen måste slå av omotiverat tidigt eller också måste dutta till handbromsen när det går lite för fort vilket direkt skapar instabilitet i chassit.
Idag har varit en fridag som har spenderats genom en utflykt på öns norra delar i sällskap med Gary och Tanja och dessutom försöka återställa kroppens energi och vätskebalans efter gårdagens sex varv i rad. Imorgon ska jag försöka få tid hos massörena i depån på förmiddagen och sen blir det att ladda för måndags kvällens träning. Då ska jag förhoppningsvis försöka bättra på tiden en smula med supersport-Hondan...
På återhörande!
/Björn