Min syn på Isle of man
Hej gott folk. Jag har ju tidigare utlovat lite rapporter från min sida under tiden som vi var på Isle of man. Dessvärre var det mycket sparsamt med wifi i depån, för att inte tala om hur min telefon hanterade sporthojs hemsida.. Därför kommer nu dessa rapporter här i efterhand. Jag skickade dem via mail till mitt jobb, Claessons motor för att hålla dem uppdaterade och de i sin tur vidarebefodrade dem till deras Facebooksida, så några av er kanske redan har läst dem.
Rapport 1
"Nu börjar man komma in lite i gängorna här även om mycket är nytt. Hojarna ska besiktigas inför varje träning och det är ett jäkla projekt varenda gång som allt ska upp i depån. I morse var jag på ett technical meeting ihop med Dan ifrån teamet. Det var som att sitta på en MotoGP-presskonferens ihop med alla mekaniker ifrån de stora teamen. Jag satt jämte fabriks-Nortons ena mekaniker. Kul för honom att få träffa mig..
Det blev även två varv runt banan ihop med Björn idag där han förklarade spårvalet och farorna med de olika kurvorna. Jag måste säga att jag är helt sjukt imponerad av det som förarna utsätter sig för här. Det var flera kurvor som han berättade att, här går det på bakhjulet igenom, här hoppar man, här måste man stå upp etc. Flera av kurvorna är skymda och man måste veta vad som döljer sig bakom. Minns speciellt en kurva där man bara såg att vägen svängde och rakt fram var där bara träd och hus. Här håller man ca 250 km/h på 5:an menar Björn och pekar på en punkt där man måste påbörja nerlägg.. Helt vansinnigt, underbart galet!
När vi tränade supersport i lördags kväll så stod jag ute vid depåmuren när den första Padgett-Hondan for förbi. Först kom hojen i ca 240km/h ca en meter från mig och efter någon sekund så kom vinddraget som väckte mig ur chocken om hur fort han försvann ner för backen. De lägger i 6:an i höjd med Grand stand och därefter bär det bara utför ner mot mot Bray Hill. Man kan inte förklara detta. Det måste upplevas. Detta gör att MotoGP-primadonnorna framstår som dagisbarn, som i värsta fall hamnar i ett 'bollhav', som Björn själv uttryckte det.
Vidare under dagens färd så kom vi fram till Ramsey, där för övrigt MotoGP-föraren Cal Crutchlow är bosatt. Där påbörjar man klättringen upp för berget på väg tillbaka mot Douglas. Flertalet av vägarna är fartbegränsade med tillfälliga skyltar under dessa veckor för att inte allt för många turister ska köra ihjäl sig. Björn berättade att för något år sedan fick de ställa in någon av de första träningarna för det var fullt med turister på sjukhuset och därmed inte plats för eventuella tävlande...
Berget däremot är inte fartbegränsat och dessutom enkelriktat. Detta leder till att många TT-fantaster kör över sin förmåga och så även idag. Vid tre tillfällen under två varv fick vi stanna och vänta på att de skulle 'sanera'.
När det väl blev dags att släppa på trafiken igen så hade det blivit en bra samling med räserförare vid avspärrningen. Det är inte så ofta man ser helt galna sporthojsåkare gladeligen fara förbi länsman medan de vinkar fritt fram...
Björn och jag hade tagit en bra 'startposition' med vår Yamaha Tmax 500 scooter med toppbox. Det for förbi ett par hojar i accelerationen men Björn håller ett helt koppel av förare bakom sig på scootern genom svängar där det ser ut som att det skulle ta en bra stund att landa om man skulle råka köra lite fel... Jag känner hur scootern både kränger och protesterar med hastighetsmätaren konstant växlande kring 140-150km/h. Jag kom på mig själv att sitta och skratta för mig själv och njöt av färden.
Imorgon börjar allvaret igen och vi ska köra första träningen med BMW:n."