oops164
Smed
Jag kollar på PlayStation 4 med virtuell reality.
Mac jag jag ingen aning om.
Finns vlc till Mac?
- - - Updated - - -
Tjoho: inlägg 4000
ISLE Of MAN - racerapport!
- Thread starter bg
- Start date
Jag kollar på PlayStation 4 med virtuell reality.
Mac jag jag ingen aning om.
Finns vlc till Mac?
- - - Updated - - -
Tjoho: inlägg 4000
Street Bandit
Sporthojsnörd
- Gick med
- 30 May 2013
- Hoj
- HD Street Bob,Yamaha xtz660,Yamaha SR500,Zundapp KS 125
Hej BG,grattis till bronsreplikorna och den lägste tiden som någon svensk gjort.
Tack för den väldigt bra guidade bussturen runt banan.
Tack för den väldigt bra guidade bussturen runt banan.
Jag använder en HTC Vive, Steam och en VR-filmspelare för att titta på 360graders video.
Jag kan eventuellt släpa med mig prylarna när jag ska till gåsen nån gång och visa upp det i nån depåbox om tillräckligt med folk är nyfikna.
Det är rätt kul att åka med i VR bakpå en racehoj.
Fullkomligt annan fartkänsla än att titta på skärm.
silja
Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
- Gick med
- 16 Jan 2006
- Ort
- Örebro
- Hoj
- Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Jag använder en HTC Vive, Steam och en VR-filmspelare för att titta på 360graders video.
Jag kan eventuellt släpa med mig prylarna när jag ska till gåsen nån gång och visa upp det i nån depåbox om tillräckligt med folk är nyfikna.
Det är rätt kul att åka med i VR bakpå en racehoj.
Fullkomligt annan fartkänsla än att titta på skärm.
Tack för svar. Låter krångligt och dyrt. Får väl titta via Firefox så länge filen finns kvar på nätet.
oops164
Smed
Björn kommer du att köra classichelgen på Anderstorp?
bg
"Probably the best Bear in the world"
Toppfart 303,6 km/h på isle of man!
BILD 1: Dataloggen som bevisar att jag nådde över 300 km/h på Isle of Man.
BILD 2: Bakdäcket som inte tålde den höga hastigheten.
Det är hög tid att kasta lite ljus över de sista dagarnas racing på Isle of Man och vad som egentligen hände. En del av er har säkert hört intervjuerna med Silja över radion men för alla er övriga kommer historien här...
Dagarna efter Senior-tävlingen spenderades med att riva hela lägret och packa in i trailern. Därefter hade vi ett par dygn på ön innan hemresan där vi tog det lugnt och kopplade bort det mesta gällande motorcyklar för att hinna landa och smälta intrycken. I tisdags natt kom jag hem till Landvetter och därefter var det rakt in i ekorrhjulet under resten av innevarande vecka i form av en rad kvälls- och nattpass på jobbet. Därav min frånvaro här eftersom jag förstått att några av er undrat hur det är ställt med mig.
Nåväl, om vi blickar tillbaka till Superstock-tävlingen med BMW:n så hade allt gått enligt plan fram till dess. Jag gjorde ett halvdant startvarv där det där riktiga flytet inte ville infinna sig, men på andra varvet var jag bara två sekunder långsammare än min egen bästa tid som jag ju satt under det sjätte och avslutande flygande varvet på Superbikeracet ett par dagar tidigare. Då ska man komma ihåg att detta andra varv innehöll inbromsning för tankning i depå vilket alltså medför att man tappar ett antal sekunder i jämförelse med ett avslutningsvarv som är den enda gången på Isle of Man där man passerar start&mål-linjen i full fart både i början och slutet av varvet. När jag kom ut ur depån efter tankningen siktade jag ganska snart en klunga bestående av tre förare framför mig. Ingen av dem verkade riktigt kunna lämna de andra bakom sig.
Vid byn Ramsey efter drygt halva det tredje varvet var jag ikapp dem och jag visste att jag var tvungen att passera alla tre innan startlinjen ut på det fjärde och sista varvet om jag skulle vara säker på att inte bli hindrad av tidskrävande omkörningar under det sista flygande varvet. Den första killen kunde jag passera på yttern i en av de snabba svängarna i slutet på Mountain Mile genom att kasta mig ur slipstreamingen. I efterhand kunde vår datatekniker Dan läsa ut att jag under den manövern noterade en ny högsta toppfart i GPS-loggen på 303,6 km/h. Ett nytt personbästa beträffande verklig toppfart uppmätt med GPS och också första gången jag varit över 300-sträcket på Isle of Man. Ännu en erfarenhet rikare!
Näste konkurrent kunde jag gå om tack vare bättre utgångsfart ur Windy Corner, men lagom till jag stoppat i 6:ans växel några hundra meter senare ner mot 33 milestone dog plötsligt motorn på BMW:n under mig. Eftersom jag hade de två två förarna som jag nyss kört om tätt bakom mig i ryggen blev det några spännande sekunder innan jag var säker på att de uppfattat att jag fått stopp så att de kunde undvika att köra in i mig bakifrån.
Det har i loggarna i efterhand visat sig att motorn var helt utslagen under 8 sekunder innan den plötsligt gick att starta igen. Jag stannade till vid Keppel Gate men kunde inte se, höra eller märka något konstigt med hojen. Jag drog slutsatsen att det måste ha varit något elektronikfel och jag bestämde mig därför för att i sakta mak fortsätta nedför berget till depån för felsökning. Att försöka fortsätta racet med ett oidentifierat elfel kändes inte som ett alternativ.
Efter gediget arbete från mekanikerna Henrik, Dan och Thomas lokaliserades felet till antingen bränslepump, pumprelä eller tankluftning och alla dessa delar byttes eller modifierades därför inför den avslutande Seniortävlingen. Bränsleförsörjningen är en kritisk punkt när man tävlar på Isle of Man eftersom de höga snittfarterna runt banan betyder att 1000-kubikerna sörplar i sig ganska precis 2 liter per mil.
I efterhand har vi konstaterat att det kanske trots allt var tur i oturen att hojen gick sönder när det skedde eftersom bakdäcket hade roterat i så hög hastighet att det började släppa gummibitar ur det. Vi kände till att detta fenomen kan förekomma på Isle of Man och hade därför bytt bakdäck vid tankningen efter två varv för att inte riskera något i onödan. Vid inspektion i efterhand visade sig det första däcket dock ha hållit hela distansen över två varv, d.v.s. 12 mil utan synliga skador, medan det andra bakdäcket alltså inte höll ihop längre än 4-5 mil innan det började gå sönder.
Separat inlägg om det avslutande Senior-racet och min krasch där följer så fort jag får tid...
På återhörande!
/Björn
BILD 1: Dataloggen som bevisar att jag nådde över 300 km/h på Isle of Man.
BILD 2: Bakdäcket som inte tålde den höga hastigheten.
Det är hög tid att kasta lite ljus över de sista dagarnas racing på Isle of Man och vad som egentligen hände. En del av er har säkert hört intervjuerna med Silja över radion men för alla er övriga kommer historien här...
Dagarna efter Senior-tävlingen spenderades med att riva hela lägret och packa in i trailern. Därefter hade vi ett par dygn på ön innan hemresan där vi tog det lugnt och kopplade bort det mesta gällande motorcyklar för att hinna landa och smälta intrycken. I tisdags natt kom jag hem till Landvetter och därefter var det rakt in i ekorrhjulet under resten av innevarande vecka i form av en rad kvälls- och nattpass på jobbet. Därav min frånvaro här eftersom jag förstått att några av er undrat hur det är ställt med mig.
Nåväl, om vi blickar tillbaka till Superstock-tävlingen med BMW:n så hade allt gått enligt plan fram till dess. Jag gjorde ett halvdant startvarv där det där riktiga flytet inte ville infinna sig, men på andra varvet var jag bara två sekunder långsammare än min egen bästa tid som jag ju satt under det sjätte och avslutande flygande varvet på Superbikeracet ett par dagar tidigare. Då ska man komma ihåg att detta andra varv innehöll inbromsning för tankning i depå vilket alltså medför att man tappar ett antal sekunder i jämförelse med ett avslutningsvarv som är den enda gången på Isle of Man där man passerar start&mål-linjen i full fart både i början och slutet av varvet. När jag kom ut ur depån efter tankningen siktade jag ganska snart en klunga bestående av tre förare framför mig. Ingen av dem verkade riktigt kunna lämna de andra bakom sig.
Vid byn Ramsey efter drygt halva det tredje varvet var jag ikapp dem och jag visste att jag var tvungen att passera alla tre innan startlinjen ut på det fjärde och sista varvet om jag skulle vara säker på att inte bli hindrad av tidskrävande omkörningar under det sista flygande varvet. Den första killen kunde jag passera på yttern i en av de snabba svängarna i slutet på Mountain Mile genom att kasta mig ur slipstreamingen. I efterhand kunde vår datatekniker Dan läsa ut att jag under den manövern noterade en ny högsta toppfart i GPS-loggen på 303,6 km/h. Ett nytt personbästa beträffande verklig toppfart uppmätt med GPS och också första gången jag varit över 300-sträcket på Isle of Man. Ännu en erfarenhet rikare!
Näste konkurrent kunde jag gå om tack vare bättre utgångsfart ur Windy Corner, men lagom till jag stoppat i 6:ans växel några hundra meter senare ner mot 33 milestone dog plötsligt motorn på BMW:n under mig. Eftersom jag hade de två två förarna som jag nyss kört om tätt bakom mig i ryggen blev det några spännande sekunder innan jag var säker på att de uppfattat att jag fått stopp så att de kunde undvika att köra in i mig bakifrån.
Det har i loggarna i efterhand visat sig att motorn var helt utslagen under 8 sekunder innan den plötsligt gick att starta igen. Jag stannade till vid Keppel Gate men kunde inte se, höra eller märka något konstigt med hojen. Jag drog slutsatsen att det måste ha varit något elektronikfel och jag bestämde mig därför för att i sakta mak fortsätta nedför berget till depån för felsökning. Att försöka fortsätta racet med ett oidentifierat elfel kändes inte som ett alternativ.
Efter gediget arbete från mekanikerna Henrik, Dan och Thomas lokaliserades felet till antingen bränslepump, pumprelä eller tankluftning och alla dessa delar byttes eller modifierades därför inför den avslutande Seniortävlingen. Bränsleförsörjningen är en kritisk punkt när man tävlar på Isle of Man eftersom de höga snittfarterna runt banan betyder att 1000-kubikerna sörplar i sig ganska precis 2 liter per mil.
I efterhand har vi konstaterat att det kanske trots allt var tur i oturen att hojen gick sönder när det skedde eftersom bakdäcket hade roterat i så hög hastighet att det började släppa gummibitar ur det. Vi kände till att detta fenomen kan förekomma på Isle of Man och hade därför bytt bakdäck vid tankningen efter två varv för att inte riskera något i onödan. Vid inspektion i efterhand visade sig det första däcket dock ha hållit hela distansen över två varv, d.v.s. 12 mil utan synliga skador, medan det andra bakdäcket alltså inte höll ihop längre än 4-5 mil innan det började gå sönder.
Separat inlägg om det avslutande Senior-racet och min krasch där följer så fort jag får tid...
På återhörande!
/Björn
Last edited:
bg
"Probably the best Bear in the world"
Tack! Allt är okey här. Som vanligt lite för mycket att göra bara.Hoppas allt är ok, Bra kämpat!! Hälsningar från Åland!
Kortebäck har kört Ducati på Isle of Man men det är ju inte lika fint som Bumse, eller hur?
/BGVisst var det surt att inte få fullfölja men framförallt att inte få bättre på personbästa som jag visste att jag hade goda förutsättningar att göra. Men det kunde som sagt varit värre... Är ju hel efter smällen och från och med i år också snabbaste svensk genom tiderna. "Man får vara glad för det lilla" som Zlatan skulle ha sagt i min situation.Väldigt tråkigt Björn! Lider med dig
/BGDet är ett högt spel man måste spela om man vill vara med som du vet. Hoppas vi ses på Anderstorp Mats! /BGGrattis Björn och teamet till den fina insatsen! "Bruises" är ju nästan som en lottovinst efter man stått på öronen på Mountaincourse!
Skickat från min SM-A310F via Tapatalk
Tack! Det gläder mig att höra... /BGFörstår att han är ledsen och besviken
Men Björn du är vår hjälte
Tack för gratulationen och kul att du uppskattade min guidning.Hej BG,grattis till bronsreplikorna och den lägste tiden som någon svensk gjort.
Tack för den väldigt bra guidade bussturen runt banan.
/BG Jepp, det blir nästa framträdande på svensk mark. Ses vi där?
På återhörande!
/Björn
oops164
Smed
Brutale
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 7 Oct 2014
- Ort
- Lidköping
- Hoj
- Husqvarna TE300i, Yamaha YZF R6, Kawasaki Z750, Sålda: MV Agusta Brutale Dragster 800 EAS & Kawasaki ZX6-RR
Jag tog mig friheten att editera svenska Wikipedias sida om TT och lade till det att BG är snabbaste svensk genom tiderna. (eftersom ingen annan gjort detta)
Jag tog mig friheten att editera svenska Wikipedias sida om TT och lade till det att BG är snabbaste svensk genom tiderna. (eftersom ingen annan gjort detta)
Utomordentligt bra gjort!!
silja
Ljuset i tunneln kan vara ett tåg!
- Gick med
- 16 Jan 2006
- Ort
- Örebro
- Hoj
- Min Honda RVF400 -94 vid Point of Ayre, Isle of Man. Såld numera.
Jag tog mig friheten att editera svenska Wikipedias sida om TT och lade till det att BG är snabbaste svensk genom tiderna. (eftersom ingen annan gjort detta)
Om man läser under förare så kan jag konstatera att det står fel om snabbaste varv hittills. Det slogs ju i år av Peter Hickman.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tourist_Trophy
Gällande varvekord: Peter Hickman på varv 6 i PokerStars Senior TT, 8/6 2018.
Tid: 16.42.778. Snittfart: 135.452 m.p.h. eller 217,99 km/t på en 2018 BMW S1000RR.
Kanske någon kan ändra?
Frågan kvarstår om vad som behövs för att se engelsk TV i datorn?
Last edited:
Old Badger
SportHojsentusiast
Inte engelsk TV, inte ens från Storbritannien men BBC Nordirland, en del av UK, brukar jag kolla på.
De sänder NW200 direkt varje år som går att se utanför UK. De har gott intresse av motorcyklar så IoM rapporteras det ganska bra om.
https://www.bbc.com/sport/northern-ireland/44387833
Kolla volymen!
Inte svar på din fråga, Silja, men sevärt året om ändå...
Manx Radio lyssnar man på året om också...
De sänder NW200 direkt varje år som går att se utanför UK. De har gott intresse av motorcyklar så IoM rapporteras det ganska bra om.
https://www.bbc.com/sport/northern-ireland/44387833
Kolla volymen!
Inte svar på din fråga, Silja, men sevärt året om ändå...
Manx Radio lyssnar man på året om också...
bg
"Probably the best Bear in the world"
Seniorracet och den avslutande kraschen!
(...fristående fortsättning från mitt föregående inlägg)
Efter superstocktävlingen med BMW:n som jag alltså snöpligt fick bryta med maskinfel dröjde det fyra dagar innan det var dags för den avslutande Seniortävlingen på fredagen. Därför passade det bra med att jag hann sticka emellan med ett inhopp i supersportklassen under onsdagen. Jag var dock väl medveten om att mitt effekthandikapp på 20-25 bakhjulshästar i min standardbetonade motor var på tok för mycket för att kunna hoppas på några framskjutna placeringar. Hondan var ju trots allt bara medtagen till ön för att få lite fler träningsvarv i år eftersom allt vårt fokus som bekant legat på BMW:n sedan den byggdes till fjolårssäsongen.
Nåväl, jag fick en bra genomkörare tack vare fyra problemfria varv och på det sista varvet hade jag kommit in i körningen av den motorsvagare maskinen så pass hyggligt att jag lyckades pressa fram ett 119MPH-varv vilket väl inte var så pjåkigt efter förutsättningarna. Placeringen blev dock inte mycket att skryta med på den effektkrävande banan.
Uppladdningen inför fredagens Senior-race gick bra, även om fysioterapeuterna hittat inflammationer även i min högra arm efter supersporttävlingen. Trots att det inte var något som egentligen besvärade mig eller som jag hade märkt av, jobbade de med is och ultraljud för att försätta mig i så stridsdugligt skick som möjligt inför Senior-loppet som i likhet med Superbikeloppet är de enda tävlingarna som avgörs över sex varv. Jag var rejält taggad inför start och hade lovat mig själv att jag skulle ta i extra hårt redan under det första varvet för att försöka köra upp mig så snabbt som möjligt genom fältet. Det var årets sista TT-tävling, väderförutsättningarna var perfekta och vem vet när man får möjlighet att tävla på Mountain Course igen?
När startmannen från sitt lilla podium lät Manx-baneret falla släppte jag kopplingshandtaget och hittade genast rätt rytm nedför Bray Hill. Trots full tank körde jag fortare än jag någonsin gjort fram till Barregarrow-sektionen. Där var det gulflagg under nästan en kilometer och fullt av flaggvakter mitt i vägen som höll på att sanera oljespill efter James Hilliers sprängda Kawasakimotor. Det betydde krypfart och många förlorade sekunder. Så här dags hade jag dock kommit ikapp de två förare som startat närmast före mig. Efter att farten åter blev fri vid Westwood lyckades jag passera den första killen utan större tidsspillan. Den andra föraren hade jag dock betydligt svårare att trycka mig förbi. Trots att jag nästan var uppe jämsides vid några tillfällen så var jag inte tillräckligt långt framme för att kunna stjäla spåret förrän vi var framme vid Milntown cottage, strax innan Ramsey. Därefter gick det fort som fan rent ut sagt över berget som ju är mitt starkaste parti på banan.
Jag visste det inte då men trots tidsförlusterna på första varvet och att det så klart hade inletts med en stående start istället för en flygande passering, så var varvtiden ENBART sex sekunder långsammare än min egen bästa tid från Superbiketävlingen sex dagar tidigare. Jag fortsatte med fint flyt förbi Hilliers oljespår i Barregarrrow, även om det var gulflagg även på andra varvet, men den här gången visste jag ju var oljesträngen låg och kunde därför undvika att tappa lika mycket tid. Kort sagt gick allt både snabbt och tryggt upp till vänstersvängen i Glen Tramman. Ni som känner banan vet att denna kurva är belägen ungefär mitt emellan Ginger Hall och Ramsey, vars sträckning är ökänd för att vara fruktansvärt ojämn. Man måste nästan ha kört där själv för att förstå hur illa det faktiskt är.
Kraschen föregicks av att jag växlat ner från sexans växel efter Glen Duff-straight till trean genom den efterföljande snabba högern. Därefter skickade jag i tvåan under avslag inför den tvära vänstern, men precis när jag skulle möta med lite stödgas för att gå in i kurvan drabbades jag av ett kraftigt styrslag. Timingen var maximalt olycklig så tillvida att jag precis börjat vrida på gasrullen men nu renderade wobblet enligt telemetrin i två peakar med gaspåslag om 40 %, istället för typ 4 % som hade gett mig rätt spår och balans in i böjen. Eftersom BMW:ns insprutning tar sig ganska abrupt från avslag i vissa situationer blev det ett skutt framåt innan jag fick gaspåslaget under kontroll. Jag lyckades vräka in hojen i böj trots den på tok för höga ingångsfarten, men dessvärre blev mitt spår alltför brett i utgången. Hade jag haft en dryg meter extra till mitt förfogande så är det mycket möjligt att jag hade fixat det ändå. Nu träffade jag istället balarna som var uppsatta som skydd för träden i ytterkant. Min islagsvinkel var dock så flack att jag kastades av hojen i vägens förlängning. Trots att hjälmen har fula skrapmärken var jag aldrig medvetslös utan kunde snabbt resa mig upp och sätta mig i säkerhet genom ett gap i stenmuren på vänstersidan av vägen. Jag visste att jag hade satt allt på ett kort och pressat mig hårdare än någonsin tidigare för att få till ett bra resultat och framförallt ännu en ny personbästa varvid. Det höll i ett och halvt varv ungefär och misstaget var helt och hållet mitt, men ingen kan säga att jag inte försökte i alla fall...
I nästa post (som nog dessvärre får vänta till nästa vecka eftersom jag måste jobba hela midsommarhelgen) kommer jag att berätta om slutsatserna från årets TT och lite om den närmaste framtiden. Ha en trevlig midsommarhelg allihop!
På återhörande!
/Björn
(...fristående fortsättning från mitt föregående inlägg)
Efter superstocktävlingen med BMW:n som jag alltså snöpligt fick bryta med maskinfel dröjde det fyra dagar innan det var dags för den avslutande Seniortävlingen på fredagen. Därför passade det bra med att jag hann sticka emellan med ett inhopp i supersportklassen under onsdagen. Jag var dock väl medveten om att mitt effekthandikapp på 20-25 bakhjulshästar i min standardbetonade motor var på tok för mycket för att kunna hoppas på några framskjutna placeringar. Hondan var ju trots allt bara medtagen till ön för att få lite fler träningsvarv i år eftersom allt vårt fokus som bekant legat på BMW:n sedan den byggdes till fjolårssäsongen.
Nåväl, jag fick en bra genomkörare tack vare fyra problemfria varv och på det sista varvet hade jag kommit in i körningen av den motorsvagare maskinen så pass hyggligt att jag lyckades pressa fram ett 119MPH-varv vilket väl inte var så pjåkigt efter förutsättningarna. Placeringen blev dock inte mycket att skryta med på den effektkrävande banan.
Uppladdningen inför fredagens Senior-race gick bra, även om fysioterapeuterna hittat inflammationer även i min högra arm efter supersporttävlingen. Trots att det inte var något som egentligen besvärade mig eller som jag hade märkt av, jobbade de med is och ultraljud för att försätta mig i så stridsdugligt skick som möjligt inför Senior-loppet som i likhet med Superbikeloppet är de enda tävlingarna som avgörs över sex varv. Jag var rejält taggad inför start och hade lovat mig själv att jag skulle ta i extra hårt redan under det första varvet för att försöka köra upp mig så snabbt som möjligt genom fältet. Det var årets sista TT-tävling, väderförutsättningarna var perfekta och vem vet när man får möjlighet att tävla på Mountain Course igen?
När startmannen från sitt lilla podium lät Manx-baneret falla släppte jag kopplingshandtaget och hittade genast rätt rytm nedför Bray Hill. Trots full tank körde jag fortare än jag någonsin gjort fram till Barregarrow-sektionen. Där var det gulflagg under nästan en kilometer och fullt av flaggvakter mitt i vägen som höll på att sanera oljespill efter James Hilliers sprängda Kawasakimotor. Det betydde krypfart och många förlorade sekunder. Så här dags hade jag dock kommit ikapp de två förare som startat närmast före mig. Efter att farten åter blev fri vid Westwood lyckades jag passera den första killen utan större tidsspillan. Den andra föraren hade jag dock betydligt svårare att trycka mig förbi. Trots att jag nästan var uppe jämsides vid några tillfällen så var jag inte tillräckligt långt framme för att kunna stjäla spåret förrän vi var framme vid Milntown cottage, strax innan Ramsey. Därefter gick det fort som fan rent ut sagt över berget som ju är mitt starkaste parti på banan.
Jag visste det inte då men trots tidsförlusterna på första varvet och att det så klart hade inletts med en stående start istället för en flygande passering, så var varvtiden ENBART sex sekunder långsammare än min egen bästa tid från Superbiketävlingen sex dagar tidigare. Jag fortsatte med fint flyt förbi Hilliers oljespår i Barregarrrow, även om det var gulflagg även på andra varvet, men den här gången visste jag ju var oljesträngen låg och kunde därför undvika att tappa lika mycket tid. Kort sagt gick allt både snabbt och tryggt upp till vänstersvängen i Glen Tramman. Ni som känner banan vet att denna kurva är belägen ungefär mitt emellan Ginger Hall och Ramsey, vars sträckning är ökänd för att vara fruktansvärt ojämn. Man måste nästan ha kört där själv för att förstå hur illa det faktiskt är.
Kraschen föregicks av att jag växlat ner från sexans växel efter Glen Duff-straight till trean genom den efterföljande snabba högern. Därefter skickade jag i tvåan under avslag inför den tvära vänstern, men precis när jag skulle möta med lite stödgas för att gå in i kurvan drabbades jag av ett kraftigt styrslag. Timingen var maximalt olycklig så tillvida att jag precis börjat vrida på gasrullen men nu renderade wobblet enligt telemetrin i två peakar med gaspåslag om 40 %, istället för typ 4 % som hade gett mig rätt spår och balans in i böjen. Eftersom BMW:ns insprutning tar sig ganska abrupt från avslag i vissa situationer blev det ett skutt framåt innan jag fick gaspåslaget under kontroll. Jag lyckades vräka in hojen i böj trots den på tok för höga ingångsfarten, men dessvärre blev mitt spår alltför brett i utgången. Hade jag haft en dryg meter extra till mitt förfogande så är det mycket möjligt att jag hade fixat det ändå. Nu träffade jag istället balarna som var uppsatta som skydd för träden i ytterkant. Min islagsvinkel var dock så flack att jag kastades av hojen i vägens förlängning. Trots att hjälmen har fula skrapmärken var jag aldrig medvetslös utan kunde snabbt resa mig upp och sätta mig i säkerhet genom ett gap i stenmuren på vänstersidan av vägen. Jag visste att jag hade satt allt på ett kort och pressat mig hårdare än någonsin tidigare för att få till ett bra resultat och framförallt ännu en ny personbästa varvid. Det höll i ett och halvt varv ungefär och misstaget var helt och hållet mitt, men ingen kan säga att jag inte försökte i alla fall...
I nästa post (som nog dessvärre får vänta till nästa vecka eftersom jag måste jobba hela midsommarhelgen) kommer jag att berätta om slutsatserna från årets TT och lite om den närmaste framtiden. Ha en trevlig midsommarhelg allihop!
På återhörande!
/Björn
Comeback
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 25 Jul 2010
- Ort
- Göteborg
- Hoj
- Suzuki SV650S -00 såld TriumphSprintRS-01 såld Suzuki GSX1300R -08
BG skriver
så låter det för mig som för liten dämpning i styrdämparen.
För liten dämpning i varje fall vid det tillfället.
Om du inte satte ner framhjuulet snett efter (som vanligt) haft det i luften
så låter det för mig som för liten dämpning i styrdämparen.
För liten dämpning i varje fall vid det tillfället.
Old Badger
SportHojsentusiast
BG skriver
Om du inte satte ner framhjuulet snett efter (som vanligt) haft det i luften
så låter det för mig som för liten dämpning i styrdämparen.
För liten dämpning i varje fall vid det tillfället.
Har du kört från Ginger Hall mot Ramsey? I hyfsad landsväghastighet är det guppig. Kör man i god hastighet, bombarhastighet i Sverige, är det dj..ligt ojämnt, BG kör liiite fortare...
Jag har läst någonstans att om man inte klarar av en "tankslapper", styrstopp mot styrstopp, i 200 kph plus ska man inte ens överväga att tävla på ön, men BG fixar det.
Comeback
Gudomlig sporthojare
- Gick med
- 25 Jul 2010
- Ort
- Göteborg
- Hoj
- Suzuki SV650S -00 såld TriumphSprintRS-01 såld Suzuki GSX1300R -08
Har du kört från Ginger Hall mot Ramsey? I hyfsad landsväghastighet är det guppig. Kör man i god hastighet, bombarhastighet i Sverige, är det dj..ligt ojämnt, BG kör liiite fortare...
Jag har läst någonstans att om man inte klarar av en "tankslapper", styrstopp mot styrstopp, i 200 kph plus ska man inte ens överväga att tävla på ön, men BG fixar det.
Själv kom jag direkt och tänka på vad som hände 2012, se sidan 7, # 135
Old Badger
SportHojsentusiast
Nyheter
|
Ducati Multistrada V2
Ducati har lanserat nya Mul... |
|
Desmo Center årets MC-handlare och MC-verkstad
Svedea utnämner varje år de... |
|
Tre timmar kvar!
Efter lämning till tryck kl... |
|
Nya Ducati Multistrada V2
Ducati har lanserat nya Mul... |
|
Desmo Center utsedd till årets MC-handlare – och verkstad
Svedea utnämner varje år de... |
|
Tankskydd till GSA
ULTIMATE tankskyddWunderlic... |
|
Körkortet får nytt utseende
Det var åtta år sen sist, m... |
|
Specialmodellen Triumph Bonneville Bobber TFC
Triumph Motorcycles har pre... |
|
Ny elektrisk endurohoj: Stark Varg EX!
I förra veckan presenterade... |
|
Var tionde bilist lever inte upp till synkraven
Över 600 000* bilister i Sv... |