48-ÅrsRacet - racerapport.
Fredagen 2 augusti var det så äntligen dags att rulla in genom grindarna på ett av de absoluta toppevenemangen i Sverige för oss som fascineras av roadracing och dess historia. Det var nämligen dags för 48-årsracet på Sviestad. Ett livs levande, rullande, bitvis hårdkörande museum av racerhojar från 1930-talet och fram till våra dagar.
En snabb kik i prisskåpet efter hemkomsten visar att det här var 7:e gången jag hade förmånen att delta som förare. Jag tog licens och inledde min karriär på racerbanan på en Ducati 250cc av -69 års modell 1995, samma år som jag också körde mitt första årsrace i Linköping. Sedan dess har jag tagit tillfället i akt att stå på startlinjen där varje år (-95, -97, -98, -08, -09, -12, -13) som jag haft tillgång till en hoj som klassat in i något av classicracingens reglementen.
Fredagsträningen flöt på enligt förväntningarna. Sviestadbanan är relativt oförändrad i sträckningen sedan invigningen i slutet av 60-talet, frånsett chikanen på långrakan som lades till för en dryg handfull år sedan. Sedan ett par säsonger har man dock asfalterat om stora delar av banan, vilket var mycket välbehövligt eftersom bilracingens intåg på det som från början var en ren mc-bana, medfört att beläggningen försämrats i snabb takt under 2000-talet. Något som inte har förändrats i nämnvärd omfattning är emellertid bredden på banan och i jämförelse med förra deltävlingen på Andertorpsbanan så upplevs Sviestad som rena cykelstigen. För classic roadracing är dock Sviestad en utmärkt arena som ofta bjuder på jämna, täta fighter.
FredrikEkl här på forumet kom förbi med sin kamera och tog några detaljbilder på Seeleyn i solskenet på lördagen...
Fredagens andra pass på banan var en tidsträning och där kunde jag sätta en poletid som var ca. en sekund snabbare än andremannen Klas Eriksson, som är tävlandes för Kalmar MK. Helgens andra tidsträning skedde på lördagsmorgonen och här fanns chans för alla att förbättra sina startpositioner eftersom startgridden i race 1 skulle avgöras efter en sammanlagd lista från kval 1 och kval 2. Tyvärr skedde dock en ganska elak krasch i 500cc-klassen där jag tävlar, i utgången av chikanen ner mot Bergskurvan efter bara några få varv. Tidsträningen gulflaggades och då det vanligen renderar i repressalier från tävlingsledningen om man sätter sitt snabbaste varv under gulflagg, valde jag att gå i depå lagom till värmen i däcken började infinna sig tillräckligt för att kunna satsa mot lite snabbare tider. Vi får ju inte använda däcksvärmare i de ursprungliga classicklasserna fram t.o.m. -72, eftersom förvärmning av däcken inte tillämpades ännu under den epoken.
Ut ur esset under något av de sista varven på lördagsracet, bevakandes avståndet till bakomvarande...
Min poletid från fredagen räckte dock till även i den sammalagda listan och på lördagseftermiddagen startade jag först på gridden i race 1. Traditionen från Anderstorp med halvknackiga starter upprepades och jag tappade ett startled fram till första böj (min efterhandskonstruktion gör så klart gällande att det är fullt medvetet och handlar om att skapa lite spänning för den ärade publikum...) Sakta men säkert kunde jag dock knappa in på Sandberg, Eriksson och våra nordiska vänner Helgerud från Norge och Lattunen från Finland. Den som bjöd på hårdast motstånd denna gång var Klas Eriksson som bromsade kusligt sent över oljesaneringsresterna in i nya chikanen, där han kom studsandes på innern ett par gånger efter det att jag varit rätt säker på att jag lyckats lämna honom bakom mig. Efter gissningsvis halva racet hade jag dock fått en liten lucka på ett par sekunder som jag kunde bevaka resterande distans in i mål. Prispallen kom till sist att bestå av mig, Helgerud och Eriksson i nämnd ordning med Sandberg och ett par finska Honda CB500-förare därefter.
En kul tradition på årsracen är att som omväxling till pokalerna, istället dela ut en tavla av konstnären Alf Löfquist i begränsad upplaga till vinnarna föreställandes ett historiskt RR-motiv. Motivet den här gången var Ago på MV3:an...
Söndagen inleddes på traditionellt årsrace-manér med en kort "shake down" på några varv under morgontimmarna för att se så att allt sitter där det ska. Dessutom hade min gamle sportproduktionkombatant från slutet av 90-talet, Thomas Grandell, haft vänligheten att lova mig en provkörning av hans nyligen ihopsatta Peckett Mcnabb-enduranceracer i samband med detta. P&M var brittiska rambyggare och hade sin storhetstid under 70-talet när man levererade konkurrenskraftiga byggen åt privatstallen för att utmana de stora drakarna i endurance-VM med Hondafabriken i spetsen. Som jag fattat det så var dessa chassin på den tiden det begav sig huvudsakligen bestyckade med Kawasaki motorer i likhet med den P&M-racer som Peter Lindén för tillfället tävlar med för Phase One i den classic endurance-serie som körs ute i Europa. Grandells maskin har dock en 8-ventilad GS1000-spis från Suzuki som enligt byggherren ska vara ett hållbart alternativ. Som "sucker" inför allt som har med klassiska RR-maskiner att göra såg jag självklart fram emot en provkörning av ett så specialiserat roadracingbygge. Allt som allt lär det enbart ha producerats ett hundratal rullande chassin och Grandell visste dessutom att upplysa mig om att just detta exemplar såldes nytt i Sverige i början på 80-talet till Olle "The hole in the wall" på Luntmakargatan för er som minns honom.
Dagen började dock illa med att jag körde sönder min Seeley G50 efter ett varv på uppvärmningen och inte blev det bättre när Grandell, som bara skulle ut och värma däcken inför min provkörning, fick rulla åt sidan nästan lika fort efter ett bränsleläckage till följd av att en förgasare hängt sig. Med bara en kvarts träningspass fanns inget utrymme för några mekanikerinsatser och provkörningen gick följaktligen om intet. Efter en rivning av Matchless G50-motorn i Seeleyn en stund senare visade det sig som lök på laxen att felet var av sådan art att det var irreparabelt på plats i depån. Det var nämligen kamdrivningen som gett upp och även om vi skulle kunna låna ihop delar från kollegorna i depån var vi osäkra på hur mycket stryk topp och ventiler tagit vid haveriet.
G50-gurun Sandberg utövar handpåläggning på vår Seeley, men den här gången lyckades dock inte ens hans magiska fingrar väcka liv i liket...
När allt såg utsiktslöst ut inför helgens andra 500cc-race dök så plötsligt Tomas Sandstöm upp i vårt tält. Tomas representerar Sveriges kanske finaste MC-museum, MC-Collection i Sollentuna, och tävlar även han på en snarlik Seeley G50. Årets tema för 48årsracet var "Moto Da Corsa Italiane" (=italienska tävlingsmotorcyklar) och för att ge publiken en chans att njuta av en verkligt exklusiv italiensk 70-tals racermaskin i full frihet hade MC-Collection bemödat sig om att iordningställa den 700 000-kronors Paton GP500 som man har i samlingarna. Dessutom hade man skakat fram en italiensk gästchaufför till hojen för att öka på autenticitetn ytterligare. Ryan Farquhar vann 500cc-loppet på Isle of Man under Manx GP i fjol på en exakt likadan maskin, men mig veterligen var detta första gången något liknande har rullat i svensk classic racing. Tomas berättade dock att han hade fullt upp med att hjälpa till att hålla Patonen igång, köra den italienska Aermacchi han också hade med sig för deltagande i 350cc-klassen och att han dessutom skulle tycka det vore kul att få se Patonen i rörelse från bankanten under 500cc-racet. Därför erbjöd han mig att få låna hans Seeley under eftermiddagen. Snacka om att man har schyssta konkurrenter omkring sig i classic racingdepån...
Paton GP500: 2 cylindrar, 8 ventiler och en faslig massa effekt i jämförelse med en G50...
Utan att ha kört Tomas hoj en enda meter i racetempo fick jag parkera på "stage in" i polerutan efter utvarvet, tack vare föregående dags vinst. Någon provstart förekommer inte i Classic, bortsett från i de modernaste slicks-klasserna. På en helt okänd hoj, som dessutom är värd en ansenlig bunt tusenlappar, tog jag det försiktigt under de inledande varven. Jag fick dock snabbt förtroende för chassit och även om frambromsen inte riktigt passade min körstil fick jag till hyggliga varvtider på slutet och korsade mållinjen på en femteplats, efter en rolig duell med Örjan Sjöström under slutvarven där han till sist lyckades snuva mig på fjärdeplatsen med 5 hundradelar av en sekund.
Startgridden på söndagsracet med i fallande ordning Gunnarsson, Helgerud, Eriksson, Sandberg, Molstad, Sjöström, Lehtimäki och Lattunen i de två första leden...
Ett stort tack till team, racingkollegor, publik och inte minst Tomas Sandstöm och MC-Collection för lån av hoj. Ni som läsare av tråden missar väl förresten inte sista chansen att gå och se MC-Collections temautställning om Racing som har pågått sedan 24/5 2012 men som snart ska ersättas av ett nytt tema 1/9 2013.
http://www.mc-collection.com/tema-racing.html
På återhörande!
/Björn
