bg
"Probably the best Bear in the world"
Test av Supertwinen på Jurby 28/5.
Det blev sent igår kväll men nu har jag lite tid att sammanfatta intrycken av min första styrning på en Supertwin på Jurby airfield igår. Supertwin är en klass som är stor i Storbritannien men som saknas helt i Sverige. Den är tänkt som en ersättare för tvåtakts 250GP-hojarna som ströks ur VM-reglementet efter säsongen 2009 och ur SM ett år senare.
I korthet är reglementet ganska fritt men motorn måste komma från en serieproducerad fyrtakts landsvägshoj och får vara på max 650cc och måste ha två cylindrar som klassnamnet antyder. De värsta hojarna i klassen sägs ha över 100 bakhjulshästar och byggkostnaden för en sådan ligger strax norr om 200000 kr. Om jag har rätt för mig ligger varvrekordet 119 MPH för Supertwin. Sätt detta i relation till 128 MPH för Supersport 600cc-klassen och 132MPH för Superbike 1000cc så har ni lite koll på hur klasserna förhåller sig till varandra.
Min egen hoj är visserligen inte byggd med de värsta bitarna men har ändå klart mycket mer effekt (gissningsvis ca 85 hk på hjulet) än vad Kawasakimotorn har original, Maxton-fjädring och bättre bromsar etc. Vid Ballacraine på vägen upp till Jurby blev vi rejält översköljda av en regnskur och eftersom vi inte hade regndäck var vi beredda på att tvingas ställa in testkörningen.
Väl uppe vid Jurby på nordvästra delen av ön var dock väderutsikterna lite bättre och vi lastade av hojen. Alla soloåkare var indelade i en grupp och sidvagnsförarna för sig själva i en egen grupp. Vi byttes sedan åt med 15 min mellanrum. Det första passet gick åt att ställa in bromsgrepp, styren m.m. till rätt positioner för mig. Vi hade så klart gjort grovjusteringar men det är först när man kör som man säkert kan avgöra hur det känns. Varje hoj är unik i det avseendet. Växellådan är original på den hoj som ställts till mitt förfogande (tätstegade lådor finns att köpa) och den är ganska offroadbetonad med väldigt låg 1:a och 2:a och långa slag i växelspaken. Jag insåg snabbt att jag i praktiken därför bara kommer att kunna använda 3:an till 6:an på Mountain Course (frånsett ett par ställen) och eftersom jag inte har någon slirkoppling kommer det vara viktigt att inte råka växla ner för långt eftersom det kommer att vara liktydigt med bakhjulslåsning om man inte hinner rädda det med kopplingen.
Under det andra passet började jag känna mig mer hemma men var inte helt nöjd med hojens förmåga till snabba riktningsförändringar. Till tredje och sista kvarten på banan prövade vi att sänka fronten och det kändes genast mer rätt. Imorgon till första TT-Supertwinträningen ska vi dock byta däckdimension bak så då finns risken att vi behöver göra ytterligare chassiändringar. Hur som helst var det nyttigt att få köra några pass på Supertwinen innan första TT-träningen så att man slipper tvingas hålla fullt nedför Bray Hill på första varvet för att inte bli överkörd av bakomvarande konkurrent på en hoj man aldrig tidigare kört.
Jag gillade motorkaraktären på Kawan och den övergripande känslan är att den upplevs som en blandning mellan min Honda CBR600RR och den Seeley G50 jag kör i classic. ”Pretty agriculture” som britterna kallar det. Förhoppningsvis kommer Supertwinen att bli ett fint komplement till Supersport-Hondan.
Dagen idag har ägnats åt inskrivningen, förarmöte, inbesiktning av förarutrustning m.m. Imorgon är det dags för första framträdandet på The Mountain Course om vädret så tillåter.
Kl 18.20 imorgon lördag kommer alla newcommers att köra sitt Speed Controlled lap där bl.a. danske ex-VM-föraren Robin Harms kommer att få stifta bekantskap med banan för första gången. Kl. 18:50 kommer alla Supertwin-förare (eller Lightwight som klassen heter med TT-termer) att starta och kl. 19:55 är det dags för första sidvagsnpasset.
De ”stora” hojarna (supersport, superstock och superbike) kommer att få vänta tills på måndag innan de släpps ut på banan.
På återhörande!
/Björn
Det blev sent igår kväll men nu har jag lite tid att sammanfatta intrycken av min första styrning på en Supertwin på Jurby airfield igår. Supertwin är en klass som är stor i Storbritannien men som saknas helt i Sverige. Den är tänkt som en ersättare för tvåtakts 250GP-hojarna som ströks ur VM-reglementet efter säsongen 2009 och ur SM ett år senare.
I korthet är reglementet ganska fritt men motorn måste komma från en serieproducerad fyrtakts landsvägshoj och får vara på max 650cc och måste ha två cylindrar som klassnamnet antyder. De värsta hojarna i klassen sägs ha över 100 bakhjulshästar och byggkostnaden för en sådan ligger strax norr om 200000 kr. Om jag har rätt för mig ligger varvrekordet 119 MPH för Supertwin. Sätt detta i relation till 128 MPH för Supersport 600cc-klassen och 132MPH för Superbike 1000cc så har ni lite koll på hur klasserna förhåller sig till varandra.
Min egen hoj är visserligen inte byggd med de värsta bitarna men har ändå klart mycket mer effekt (gissningsvis ca 85 hk på hjulet) än vad Kawasakimotorn har original, Maxton-fjädring och bättre bromsar etc. Vid Ballacraine på vägen upp till Jurby blev vi rejält översköljda av en regnskur och eftersom vi inte hade regndäck var vi beredda på att tvingas ställa in testkörningen.
Väl uppe vid Jurby på nordvästra delen av ön var dock väderutsikterna lite bättre och vi lastade av hojen. Alla soloåkare var indelade i en grupp och sidvagnsförarna för sig själva i en egen grupp. Vi byttes sedan åt med 15 min mellanrum. Det första passet gick åt att ställa in bromsgrepp, styren m.m. till rätt positioner för mig. Vi hade så klart gjort grovjusteringar men det är först när man kör som man säkert kan avgöra hur det känns. Varje hoj är unik i det avseendet. Växellådan är original på den hoj som ställts till mitt förfogande (tätstegade lådor finns att köpa) och den är ganska offroadbetonad med väldigt låg 1:a och 2:a och långa slag i växelspaken. Jag insåg snabbt att jag i praktiken därför bara kommer att kunna använda 3:an till 6:an på Mountain Course (frånsett ett par ställen) och eftersom jag inte har någon slirkoppling kommer det vara viktigt att inte råka växla ner för långt eftersom det kommer att vara liktydigt med bakhjulslåsning om man inte hinner rädda det med kopplingen.
Under det andra passet började jag känna mig mer hemma men var inte helt nöjd med hojens förmåga till snabba riktningsförändringar. Till tredje och sista kvarten på banan prövade vi att sänka fronten och det kändes genast mer rätt. Imorgon till första TT-Supertwinträningen ska vi dock byta däckdimension bak så då finns risken att vi behöver göra ytterligare chassiändringar. Hur som helst var det nyttigt att få köra några pass på Supertwinen innan första TT-träningen så att man slipper tvingas hålla fullt nedför Bray Hill på första varvet för att inte bli överkörd av bakomvarande konkurrent på en hoj man aldrig tidigare kört.
Jag gillade motorkaraktären på Kawan och den övergripande känslan är att den upplevs som en blandning mellan min Honda CBR600RR och den Seeley G50 jag kör i classic. ”Pretty agriculture” som britterna kallar det. Förhoppningsvis kommer Supertwinen att bli ett fint komplement till Supersport-Hondan.
Dagen idag har ägnats åt inskrivningen, förarmöte, inbesiktning av förarutrustning m.m. Imorgon är det dags för första framträdandet på The Mountain Course om vädret så tillåter.
Kl 18.20 imorgon lördag kommer alla newcommers att köra sitt Speed Controlled lap där bl.a. danske ex-VM-föraren Robin Harms kommer att få stifta bekantskap med banan för första gången. Kl. 18:50 kommer alla Supertwin-förare (eller Lightwight som klassen heter med TT-termer) att starta och kl. 19:55 är det dags för första sidvagsnpasset.
De ”stora” hojarna (supersport, superstock och superbike) kommer att få vänta tills på måndag innan de släpps ut på banan.
På återhörande!
/Björn