Vill passa på att tacka alla trevliga besökare i Nordgren Racing-montern under helgens MC-mässa i Älvsjö. Ni var glädjande många som gjorde er besväret att komma förbi för att önska mig lycka till med läkningen av foten och med den framtida Isle of Man-satsningen. Följande lilla banavsnitt presenterar jag därför speciellt för er...
Tidigare i tråden ägnade jag ett inlägg (#368) åt banavsnittet "Bottom of Barregarrow". Det är en beryktad sektion som är omvittnad för att "skrämma agnarna från vettet" för att travestera ett gammalt ordspråk. Lika nervkittlande är dock flygturen över Ballacrye. Alla som kommit i kontakt med The Mountain Course har förmodligen inte kunnat undgå att se bilder från hoppet över Ballaugh Bridge. Det är det i särklass mest fotograferade hoppet runt banan men farten är inte särskilt hög här (2:ans växel) och i ärlighetens namn renderar det i ett ganska måttligt adrenalinpåslag i jämförelse med många andra passager runt banan.
Själv förälskade jag mig istället i "Ballacrye jump", ett hopp som inte alls är lika namnkunnigt men som i mitt tycke krävde betydligt mer skärpa, skicklighet och mod. Det britterna kort och gott sammanfattar med begreppet "balls"...
Grunden för en lyckad "take off" över Ballacrye läggs redan i samband med landningen efter Ballaugh Bridge. Har man fått med sig en någorlunda rak linje över denna bro så kan man gå på gas så fort bakhjulet tagit mark. I samma ögonblick måste man dock bryta ner hojen i den efterföljande ess-kombinationen. Eftersom även en 600:a gärna klättrar upp på bakhjulet från 2:ans växel, med risk för missat spårval ut ur byn Ballaugh som följd, så gör man klokt i att kortväxla upp till 3:ans växel ungefär samtidigt som bryter över åt vänster och siktar mot trottoarkanten i vägens förlängning.
Därefter får man som förare en stunds andrum medan man jobbar sig upp genom växelådan nedför trädallén som leder ut ur byn. Vägen sluttar svagt men ändå märkbart utför genom allén, vilket medför att motorn upplevs som extra varvvillig. Ett intryck som förstärks av att vägen är ganska ojämn här, något som i sin tur får framhjulet att hela tiden vilja lätta från vägbanan.
Mellan träden börjar man så småningom kunna skymta den svaga vänsterkurva som är största hemligheten bakom ett skönt hopp över Ballacrye med efterföljande hög toppfart bort mot Quarry Bends. Sjäv använde jag telefonstolparna där träden börjar glesa ut på högersidan som referens för var jag la min svängpunkt inför denna viktiga vänsterkurva. Om man betänker att man redan några hundra meter innan vänstern stoppat i högsta växeln förstår man att farten är hyggligt hög vid det här laget och att det inte finns något större utrymme för tvekan om var svängen måste påbörjas. Passar samtidigt på att varna för att använda för mycket av vägens bredd genom att gå för nära högerkanten i ingången till svängen. Redan under träningsveckan upptäckte jag nämligen att asfalten var ganska ojämn där, vilket hade en otrevlig förmåga att oroa chassit på väg in i böjen.
Så fort man påbörjat nedlägget åt vänster siktar man lämpligen mot den målade vita linje som markerar kurvans apex och som på samma gång varnar dig för att komma för nära trottoarkanten där. Själv försökte jag att inte gå mycket närmare än en meter från trottoaren för att inte riskera att sätta framhjulet i det skräp, i form av grus och löv, som gärna ville samlas där inne som en följd av det myckna regnandet.
Kurvan kniper en aning i utgången och innan man vet ordet av har man passerat mittlinjen och befinner sig åter på höger väghalva. Har man fått med sig farten genom kurvan kan det nu upplevas som om häcken som kantar banans högersida närmast försöker suga in dig i lövverket och det gäller att vinkla upp hojen innan grenarna börjar piska dig över knogarna på högerhanden.
Det är nu som allvaret börjar!
Krönet i änden av den korta uppförsbacken som tagit sin början i vänstern du nyss passerat, närmar sig förskräckande fort och det är hög tid att börja fundera på vilka krafter som egentligen inverkar på en RR-hoj när man försöker sig på konststycket att hoppa med den i över 200 km/h. Jag har ingen exakt vetskap om vilken hastighet jag själv kan ha haft upp mot Ballacrye-krönet i mina bästa stunder men med ledning av utväxling och varvtal skulle en vild gissning kunna bli 230, möjligen upp mot 240 km/h. Tricket innan uthoppet är att förankra sig i hojen efter bästa förmåga och samtidigt flytta fram kroppsvikten genom att sträva efter att krypa ihop bakom kåpglaset. När man väl är luftburen har man små möjligheter att påverka framfarten under den korta stund som hoppet pågår, men luftmotståndet i dessa farter kan förändra scenariot på tusendelar av en sekund. Exponerar man för mycket av överkroppen riskerar det nämligen att resultera i att hela ekipaget slår över baklänges eftersom din överkropp förvandlas till ett segel. Vissa dagar och vissa varv måste man dessutom vara beredd att kompensera för eventuella sidvindar som kan få hojen att vilja blåsa ur kurs. Det resulterar gärna i en rejäl "tankslapper" när hjulen inte spårar vid landningen, men så länge man inte slarvat med knäslutet är det oftast inte så märkvärdigt som det kan se ut från sidan. Hjulens gyralverkan hjälper till att stabilisera färden tämligen omgående.
View attachment 377356View attachment 377357View attachment 377358
Ovanstående bildserie är hämtad från mitt andra varv under seniorracet. Som synes blottar jag kanske lite onödigt mycket av axelpartiet vilket ger obefogat mycket framhjulslyft i landningen. Jag blir också en aning störd över att jag är på väg att blåsa ur kurs vilket syns på motstyrningen i bild 2 och 3. Den som har lust och ork kan beskåda exakt samma ögonblick skildrat på film från min ombordkamera som jag länkade till i inägg #311 på sidan 11 i den här tråden. Momentet finns 22:15min in i filmen. Den som är riktigt skarpsynt kan till och med se fotografen till stillbilderna ovan i ljus varselväst en bit bortanför flaggvakterna på filmen.
Killen i nedanstående youtubeklipp kan knappast skryta med något längdhoppsrekord över Ballacrye men klippet åskådliggör ganska väl vad som kan inträffa, även i jämförelsevis moderat hastighet, när man kombinerar odisciplinerad kroppshållning med taskig gaskontroll.
http://www.youtube.com/watch?v=sXuWx5GLZbQ
En sista varning utfärdas slutligen för att tappa nerverna i samband med uthoppet och slå av på gasen under luftfärden. Då landar man ofelbart på framhjulet och belönas sannolikt med ett stabilt kronwobbel vilket demonstreras av en av mina medtävlare i Manx GP 2012 på denna bild nedan.
View attachment 377365
Förhoppningsvis medverkar ovanstående redogörelse till att lysa upp dagen för alla hojbröder och systrar i väntan på vårens antågande.
På återhörande!
/Björn