Acongojado
Ny medlem
...jag behöver opartiska åsikter, reflektioner och om möjligt, goda råd på följande situation som drabbat mig.
Jag har under flera års tid varit verksam med ett arbete som jag vantrivts otroligt mycket med. På arbetsplatsen har det även funnits en kvinna som gjort allt hon kan för att göra livet och mitt jobb jävligt surt för mig. Hon har ägnat sig åt riktig sk vuxenmobbing, ni vet sånt där som man läser om men inte tror förekommer. Hela arbetssituationen är en jättelång historia i sig men för att göra den kort så kan man säga att mitt jobb tagit väldigt mycket av min energi i anspråk.
Det har dessvärre gått ut över min sambo på så sätt att jag inte orkat vara samma glada, skämtsamma och humoristiska person jag egentligen är och vårat sexliv är obefintligt. Nu har jag äntligen förändrat min arbetssituation och känner att jag kan börja andas igen men i och med att jag nu orkar "se mig omkring" så har jag upptäckt att min sambo inte är densamma som förut.
Han drar sig undan och när jag säger att jag älskar honom så svarar han inte och till slut så frågade jag honom rent ut vad han känner. Jag fick till svar att han inte tyckte att det kändes som förut pga att jag förändrats så mycket. Han tycker inte att han kan säga att han älskar mig eftersom vi aldrig har sex. Och nu när jag orkar och vill, så vill inte han.
Jag borde verkligen ha visat mer vad han betyder för mig, även när jag hade det som jobbigast, men jag var så fokuserad på att bara orka ta mig igenom denna dag och nästa så jag liksom "tappade bort" den person som betyder mest av allt för mig.
Vad ska jag göra?? Det känns så bittert och som om vi nu befinner oss i en ond cirkel - han tror att han kan känna annorlunda om jag blir mitt vanliga jag men jag är bara ledsen över att inte känna mig älskad, vacker och speciell och har väldigt svårt att vara glad och lycklig.
Jag har föreslagit att vi ska bo ifrån varandra ett tag men jag vet inte om jag egentligen tycker att det är en bra lösning själv. Hur vårdar man ett förhållande om man inte ses? Samtidigt så vill jag att han ska slippa se mig ledsen och deppig eftersom det inte gör honom gladare heller...
Kan tillägga att vi inte skriker eller bråkar med varandra. Inga hårda ord har någonsin utväxlats. Han är mannen i mitt liv och jag kan inte se mig själv utan honom men hur kan jag reparera det här och är det verkligen möjligt att hans känslor för mig "kan fyllas på", eller är det redan kört??
Finns det några relationsexperter här, eller andra med livserfarenhet som kan tänka sig att dela med sig av sina tankar kring detta till mig?
"Snart singel?"
Jag har under flera års tid varit verksam med ett arbete som jag vantrivts otroligt mycket med. På arbetsplatsen har det även funnits en kvinna som gjort allt hon kan för att göra livet och mitt jobb jävligt surt för mig. Hon har ägnat sig åt riktig sk vuxenmobbing, ni vet sånt där som man läser om men inte tror förekommer. Hela arbetssituationen är en jättelång historia i sig men för att göra den kort så kan man säga att mitt jobb tagit väldigt mycket av min energi i anspråk.
Det har dessvärre gått ut över min sambo på så sätt att jag inte orkat vara samma glada, skämtsamma och humoristiska person jag egentligen är och vårat sexliv är obefintligt. Nu har jag äntligen förändrat min arbetssituation och känner att jag kan börja andas igen men i och med att jag nu orkar "se mig omkring" så har jag upptäckt att min sambo inte är densamma som förut.
Han drar sig undan och när jag säger att jag älskar honom så svarar han inte och till slut så frågade jag honom rent ut vad han känner. Jag fick till svar att han inte tyckte att det kändes som förut pga att jag förändrats så mycket. Han tycker inte att han kan säga att han älskar mig eftersom vi aldrig har sex. Och nu när jag orkar och vill, så vill inte han.
Jag borde verkligen ha visat mer vad han betyder för mig, även när jag hade det som jobbigast, men jag var så fokuserad på att bara orka ta mig igenom denna dag och nästa så jag liksom "tappade bort" den person som betyder mest av allt för mig.
Vad ska jag göra?? Det känns så bittert och som om vi nu befinner oss i en ond cirkel - han tror att han kan känna annorlunda om jag blir mitt vanliga jag men jag är bara ledsen över att inte känna mig älskad, vacker och speciell och har väldigt svårt att vara glad och lycklig.
Jag har föreslagit att vi ska bo ifrån varandra ett tag men jag vet inte om jag egentligen tycker att det är en bra lösning själv. Hur vårdar man ett förhållande om man inte ses? Samtidigt så vill jag att han ska slippa se mig ledsen och deppig eftersom det inte gör honom gladare heller...
Kan tillägga att vi inte skriker eller bråkar med varandra. Inga hårda ord har någonsin utväxlats. Han är mannen i mitt liv och jag kan inte se mig själv utan honom men hur kan jag reparera det här och är det verkligen möjligt att hans känslor för mig "kan fyllas på", eller är det redan kört??
Finns det några relationsexperter här, eller andra med livserfarenhet som kan tänka sig att dela med sig av sina tankar kring detta till mig?
"Snart singel?"
på annat håll
