Fortfarande finns t.ex. fiol- och gitarrbyggare som stretar emot, bygger och säljer magnifika instrument till en bråkdel av priset de skulle kunna sälja för. Visst kostar de många pengar men är ändå billiga i förhållande till kunnande, nerlagd tid och använt material.
Finns det klockor av det slaget?
En gitarr eller fiol kan en ensam person karva fram ur billiga material med ganska så enkla handverktyg. Rostfritt stål är inte heller jättedyrt, men att förvandla en klump av det till ett armbandsur är lite svårare. Och även om det krävs ganska hög precision för att tillverka ett musikinstrument som låter bra så är det inget mot den precision som krävs för att bygga ett armbandsur som visar tiden utan allt för stora avvikelser.
Den industriella revolutionen var en viktig del i att göra klockan tillgänglig för den stora allmänheten. Innan dess så hade den bara använts av samhället absoluta toppskikt. Men med industrialisering och massproduktionsprocesser så sjönk styckepriserna och klockorna blev tillgängligare för allmänheten. Dessutom gjorde även industrialisering och urbanisering klockan viktigare för gemene man. Om man är en lantbrukare på det tidiga 1800-talet som stiger upp med tuppen varje dag och utför sina sysslor så är den exakta tiden av mindre intresse än om man är en fabriksarbetare under det sena 1800-talet som ska börja jobba en viss tid varje dag och kanske någon gång hinna med tåget för att hälsa på släkten på annan ort.
Någon liten tillverkare som sitter och gör urverk helt för hand in-house till ett relativt överkomligt pris existerar nog inte. Den tid som går åt för att göra delarna är helt enkelt så omfattande att priset också blir där efter. Bara för klockor i samma prisklass som en superbil där serien av klockor är ytterst begränsad kan det vara aktuellt. Annars så är det i varierande grad maskintillverkade delar som oftast sätts ihop för hand. Urverket till en Seiko sätts ihop av underbetalda arbetare i Sydostasien medan urverket till en Patek Philippe sätts ihop av bättre betalda Schweizare som även lägger lite mer tid på att att efterarbeta urverket och se till så att det fungerar som det ska.
Det krävs en otrolig massa kunnande för att konstruera ett urverk. Därtill krävs det flera mycket specialiserade maskiner för att tillverka de ingående delarna, alternativt en ohemul massa mantimmar för att sitta och fila fram de för hand. Därför köper många klocktillverkare in urverk från andra, med undantag för några få. Och ännu färre tillverkar urverk för hand. Därmed inte sagt att det inte existerar någon gammal gubbe i en liten urmakarverkstad som sitter och snickrar ihop sina egna klockor helt från grunden.
Om man ska titta på vilken maskinpark som behövs för att skapa en boett så är det i stort sett bara en svarv och en fräs som krävs för en ganska enkel boett. En boett kräver inte heller samma extrema precision som ett urverk. Även om toleranserna för presspassning av glas etc inte är något att fnysa åt. Och det tar ändå en hel del tid i anspråk att svarva fram en boett i en vanlig supportsvarv och motsvarande fräs.
Lägger man istället över tillverkningen av boetten på någon som har en fleraxlig CNC-maskin så kan en sån spotta ur sig en massa boetter relativt snabbt så kostnaden sjunker. Sedan så är det få som gör t.ex. urtavlor eller visare själva då dessa är billiga att köpa in utifrån, svåra att tillverka själv och tämligen avgörande för slutresultatet.
Den svenska tillverkaren Gustafsson & Sjögren tillhör nog bland de som ägnar sig åt den småskaligaste tillverkningen. De gör relativt få exemplar av varje modell, gör mycket själva (bland annat urtavlor och visare, antar jag) och använder sig av ETA-urverk (eller Technotime). Detta ger en prislapp på från ungefär 60000kr och uppåt (har jag för mig).
http://goswatches.com/
Jämför man det med Sjöö Sandström så köper Sjöö Sandström i stort sett in en bunt med delar tillverkade av andra firmor och monterar sedan ihop allt i deras lokaler. Och kan på så sätt producera klockor till en tredjedel av priset som G&S tar. Men klockorna lirar också i helt olika ligor, trots liknande urverk och att båda "tillverkas" i Sverige.
Skulle någon någon enveten jäkel med goda kunskaper i hur man bearbetar metall och urmakeri ge sig fanken på det kanske det skulle gå att göra armbandsur med småskaligt tillverkade boetter och övriga delar inköpta utifrån (urverk, urtavla, visare etc) till en försäljningskostnad på någonstans i trakterna 10'-15'kr. Fast då skulle nämnd jäkel få arbeta häcken av sig och antagligen knappt täcka sina egna kostnader.