Ytterligare en pusselbit i "jakten på det rätta svaret":
Jag lyssnade på eftersnacket när min son körde upp häromåret (han klarade uppkörningen).
Hon sade bl a att han körde bra men att han körde mitt i sitt körfält. Att han borde utnyttja vägbanan mer, vara mer dynamisk, räta ut kurvor, köra mer efter vägen och "geografin" och inte mitt i som någon sorts spårvagn (mitt ordval det sista). Vi talade även om att jobba med placering i körbanan för att se långt in i kurvan, sådant som redan avhandlats i tråden.
Kloka ord tyckte jag, inspektören var f d körskollärare och gav ett kompetent intryck. Inte bara en sur provare alltså, utan upplevdes som en kvalificerad motorcyklist. Stort beröm till henne!
Sonens svar var ungefär.
- Jo, jag vet det. Jag ville bara vara försiktig och uppföra mig. Köra försiktigt utan att bli alltför "dynamisk". Ville ju inte bli kuggad på någon detalj i onödan.
Och
om inspektören hade gått på den "blå linjen" (kör i mitten!) så hade hans försiktighet varit rätt. Men nu hade hans inspektör så mycket praktisk erfarenhet att hon fattade egna beslut, oavsett vad som står i teoriboken.
EDIT: Själv hade jag gått åt det gröna hållet. Kört in kurvan på ett sätt så att jag fått maximal sikt, med gott om asfalt åt båda hållen för att kunna hantera en ev. undanmanöver höger eller vänster.
Jag hade rentav
möjligen gått över i fel körbana för att se ännu längre in i kurvan och sedan skära kurvan efter det. Fast det sista är lite överkurs för sonen än så länge och kräver att man är väldigt snabb med undanmanöver vid ett eventuellt möte. Så det funkar bäst i lågtrafik!