Konsekvenser av hojåkning

bromsok

Guest
laidback , det som du har sagt här i dina berättelser borde bli ett litet häfte att få med då dom nya tar körkort , att få läsa på risk 1an tex .

Spelar ingen roll vad dom säger för allt man vill är att få lappen så man kan sticka ut o bränna satan ... man tycker ju bara att " tönten " där framme ska bli klar så att man får gå hem .

Klart är nog att alla vet om riskerna med att åka hoj men som någon skrev tidigare , då man drar ut på den där svängen så finns det inte att något kan gå galet , man har flyt , en kompis ligger i arselet , man gasar lite till , fan va kul , PANG ... har man tur så överlever man .

Tack för en riktigt jäkla tankeställare med din berättelse , hoppas att det kanske kan rädda några .
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Tack alla ni som skriver och hejar på, det är mycket värt!

redracer,
vi har mycket att prata om!
Jag ska försöka hålla lite bättre utkik i tråden bara.


bromsok,
det är roligt att du gillar det jag skriver men jag tror att det kanske finns fler som är bättre lämpade att ta fram som exempel på hur det kan gå. Det finns trafikoffer som inte kan röra sig överhuvudtaget, som inte slipper ifrån respiratorn med slangen i halsen för resten av sina liv eller som fått trycksår i baken stora nog att rymma en tennisboll av allt sittande i rullen.
I jämförelse med dem har jag knappt fått mer än blåmärken!

Jag kan röra allting men inte så bra, jag lite känsel överallt skulle gissa på 5-10%, jag har varken överdriven spastcitet eller någon jätteövervikt (håller på att jobba mig neråt), tänk er själva att sitta i en fåtölj hela dagarna, då går man upp!

Nej, jag är nog inte ett tillräckligt "skrämmande" exempel, men visst har jag en historia att berätta!
 
Last edited:

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Här är Del III i tråden ”Konsekvenser av hojåkning”

Del I finns inte otippat på sid.1 inlägg # 1
Del II finns på sid. 6 inlägg # 114


Efter mycket stök, bök och hjälp av kompisar och föräldrar så är flytten från sjukan avklarad.
Jag bor nu i en egen lägenhet med stor fyrkantig hall och badrum som ett mindre garage!
Breda dörrhål och tröskelfritt för att passa när man kör rulle.
Funderar mycket på hur allt kommer att funka nu.
Allt gick så lätt på sjukan med lyft från rulle till säng, mediciner som kom på fasta tider, maten kom färdig på tallrik, personal som vände mig i sängen på nätterna…
Hur skulle jag fixa det här nu?


Nu var det först och främst ett team assistenter jag skulle lära känna. Har ingen aning om hur mycket jag kunde förvänta mig av dem, mer än att de ska vara hos mig 24/7 resten av livet.
Ihop med dem skulle allt tänkas ut.
Verkligen ALLT; Nu ska jag bestämma vad som ska handlas, sovtider, medicintider, träningstider på Rehab, hur kommer vi till affären, hur vill jag ha det på toan, i duschen, tusen j---a saker att synka ihop.
Hur skulle jag kunna ha en aning om det, jag har ju för fan inte läkt ihop än!!

Såret där respiratorslangen satt vägrar läka (jag fick senare efter påstötningar reda på att de hade råkat sy ihop huden med ”sväljmekanismen” så att den åkte med upp och ner varje gång jag svalde, och därför aldrig läkte.), såret på höften som de tog ben ifrån läker inte för där ligger kalsongkanten och skaver, av alla mediciner får jag mjälleksem och acne vilket innebär att jag är svidande torr och samtidigt har gula varbölder i hela huvudet och axeln gör ont som f- n men när de försöker röntga för att hitta något fel så stör titanplattan de skruvade ihop armen med så de inte ser något på plåtarna. Och så håller det på… Visst ja, höll på att glömma alla urinvägsinfektioner med tillhörande febertoppar strax över 40?C.

Det känns som det var igår jag låg och gned på Sviestad, eller packade hojen och drog till Alperna. Istället sitter jag här och undrar fortfarande vad som hände...Skiiit!


I lägenheten skruvas det Billybokhyllor och sorteras gamla Bike-tidningar. Det måste åtminstone bli antydan till struktur på livet i fortsättningen.
Jag har fått assistenter tilldelade så det täcker hela dygnet och det är med tanke på dem som strukturen krävs.
Det är för övrigt de som skruvar och sorterar om någon undrar.


Andra helgen efter flytten kom ett par kompisar över med en kasse bärs, det var 10 månader sen det också. Det fanns att ta igen, man kunde inte smussla inte in en fylla på sjukan hur som helst!
Eftersom jag bara kan vifta lite med armar/händer/fingrar och inte ha dem till något vettigt än, kan jag inte hålla i en burk själv. Men på bordet ställer vi en toarulle, på rullen en ölburk och i burken ett sugrör (från Donken, perfekt tjocklek och böjbara) Då blev höjden den rätta, bara att böja sig framåt och suga i sig!
Jag är väldigt otränad och redan efter andra bärsen börjar det kännas som något bekant är på väg in och efter den tredje avbryter jag, väldigt nöjd! Det känns väldig mycket ”första gången” och senast jag kände så var när jag slutade nian!



Sedan jag börjat klara mig utan respiratorn och kom iväg till Uppsala i oktober har jag tränat på olika saker fem dagar i veckan. Det har blivit mitt arbete.
Nu i juni har jag en träff med arbetsterapeut och sjukgymnast, vi bestämmer att eftersom semestern närmar sig och det blir lite sämre med personal som kan hjälpa mig så ska jag få ledigt tisdag och torsdag resten av sommaren.

När jag åker hem den dagen känns det overkligt.
All denna lediga tid att slå ihjäl. Det är som att gå ner i arbetstid till 60 %... Overkligt var ordet!
I verkligheten finns massor med saker att göra och allt tar så mycket längre tid än vanligt. Att åka och handla tar en hel eftermiddag. Dagar jag inte vet vad jag ska göra är sällsynta!



När jag ska iväg på något brukar det till ungefär så här: Då jag styr rullen med hakan hänger ställningen med joysticken på axlarna, visst inga besvär så länge det är T-shirtväder. Men om jag vill ha en tröja på mig ändras förutsättningarna.
Då blir det ett böjande och bändande i ställningen för att få den att passa, eftersom jag plötsligt blivit mer axelbred! Assistenterna ser inte så snälla ut längre.
På eftermiddagen kanske det är T-shirt igen…

Jag brukar aldrig ringa färdtjänst, det är stan för liten för, jag tar rullen överallt (den går i sju km/h) och när vi väl kommer iväg för att handla så tar ”assarna” firmacykeln det funkar bra då de bara behöver rulla lite sakta jämte.
I affären åker jag före och dirigerar vad som ska plockas ned i vagnen. På ryggstödet fins krokar där matkassarna hängs.

Ibland regnar det och hade jag kunnat hålla i ett paraply vore det inga problem.
Nu har jag istället köpt en regntät jacka och till benen har jag köpt plast (liknande vaxduk) som vi lägger över benen. Funkar!
Det som inte funkar så bra i regn är att joysticken blir snorhal! Gissningsvis gammalt flott från hakan som blandat med vatten blir såphalt. Tänk er halkbanan när ni tog bilkortet så förstår ni.



En dag frågar arbetsterapeuten om jag inte skulle behöva en dator?
”Näe, jag har ju klarat mig utan hittills…”
”Men det finns massor att läsa om på nätet!”

För att ni ska förstå min bakgrund som teknikvägrare kan jag berätta (jag flyttade hemifrån 1990) att jag var sist i kompisgänget att gå över från nummerskiva till knapptelefon, sist att skaffa CD-spelare, att det tog ett par månader efter flytten att skaffa TV störde mig inte, jag hade ju gitarren och jag var överlägset sist att skaffa mobiltelefon. Det sista berodde i och för sig mycket på att det (då) kostade fem spänn i minuten!

Hon fortsatte:
”Det kommer inte att kosta dig någonting, det här är något Landstinget erbjuder alla nyskadade. Du får hjälp med installation och dina assistenter kan säkert hjälpa dig att komma igång.”
Det sista säljsnacket avgjorde saken. En vecka senare stod datorn där och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med den.



I början kunde jag inte trycka på tangentbordet utan fick ropa på hjälp när jag ville googla eller nått.
Efter ett år kunde jag knipa fast en penna med vänsterhanden att trycka med, och i höstas (2010) kom jag på att om jag trycker ner pekfingrarna i hylsor så håller de sig så raka att jag kan trycka med dem istället!
Jag förstår nu att det är en del man kan ha datorn till, ibland är den t.o.m. kul! Jag vet inte riktig vad jag skulle göra om den lade av.
Numera har jag t.o.m. arrangerat det så att jag kan se TV:n när jag sitter vid datorn. Mycket praktiskt!

Tillbaks till sommaren -07:
På sjukgympan tröskar det på, jag brukar armcykla och det går väl sådär. Höger triceps spjärnar emot så det knappt går att böja armen. I jämförelse funkar vänster arm nästan som vanligt men är naturligtvis mycket svagare.

Däremot går det bättre att trampa med benen, jag blir starkare och kan köra med högre motstånd för varje vecka.
Det är dock samma sak där, vänster ben är mycket starkare än höger.
Jag skulle tro att jag kanske har 30-40% styrka kvar i vänster och 20 % i höger men det stora problemet är att ”hitta” signalen till höger ben. När jag kör på träningscykeln går vänster automatiskt medan jag måste ”tala om” för högern att trampa varje varv. Kommer någon och vill prata är det kört. Det kräver koncentration!

På sista tiden (tack vare allt cyklande) har benen känts mycket starka. När jag sitter i rullen har jag börjat luta mig framåt och försöka pressa mig uppåt. Jag vågar inte luta mig framåt för mycket, tänk om jag skulle välta ut på golvet, men det känns ibland som att baken väger lite lättare, häftigt! Jag vill testa att resa mig upp!


En dag lägger jag fram min djärva plan för min sjukgymnast. Han tycker att det inte skadar att försöka, han ska bara se om någon kollega kan hjälpa till.
Britsen jag sitter på är höj å sänkbar, vi har höjt den så att höften är ca en decimeter högre än knät, jag måste ju nå ner till golvet med fötterna så vi kan inte höja för mycket.
Med en sjukgymnast som håller under varje arm tar jag i allt jag orkar, baken lättar från britsen och plötsligt gör det jätteont och jag sätter mig igen. Fan också!
Vad hände? Ont i baksidan på låren, det kanske bara var muskler som är ovana att ta i?

Skitsamma, nytt försök! Nu vet jag hur det kommer att kännas, nu ska jag upp!
Ett, Två, Treee och jag tar i allt som går och till slut har jag segat mig upp! Benen skakar och jag lyckas inte räta på dem helt. Efter tjugo sekunder känner jag att jag inte orkar mer och sätter mig igen.
Men jag stod upp i alla fall och det känns helt otroligt! Det tog ett år och tre dagar att komma hit och visst hade jag hjälp, men så mycket lyfte de väl inte? Båda skakar på huvudet – bra!
Senare samma kväll tänker jag att ”Om det tog ett år att lära mig stå, då åker jag hoj igen om fem år!”




Idag när jag skriver de här raderna, fem år efter kraschen vet jag att ingen ryggmärgsskada läker sig själv.
Inte på fem år, inte på femtio år heller. Hoppet står till att forskningen kan hitta en väg att lösa knuten. En del experter säger att det är bara en tidsfråga medan andra experter menar att knuten tyvärr är olösbar.

Innan olyckan var jag väl medveten om att risken att dö är stor. Jag tänkte också att om jag blir en ”grönsak” hoppas jag att någon drar ur sladden.
Men jag hade aldrig tänkt bli sittande så här, det skulle ju ryggplattan skydda mig mot!
Vad jag inte tänkt på var att det går att krossa kotorna på samma sätt som oförsiktiga gör när de dyker i vattnet utan att kolla djupet först.


Vid en ryggmärgsskada når aldrig hjärnans signaler armen t.ex., det spelar ingen roll om du tar i så det bultar i tinningarna, armen rör sig inte! Svårt att föreställa sig som oskadad. EDIT: Alla kan lyfta båda ögonbrynen, men få kan lyfta ett i taget. Ännu färre kan lyfta båda sidor, men var för sig. Då förstår ni hur jag menar?Ännu konstigare blir det om jag påstår att jag kan lägga handen på en varm spisplatta utan att känna ett dugg.
Nu har jag haft en otrolig tur, jag kan röra både armar och ben och jag har känsel så att jag i alla fall märker om något bränns.

Jag har ändå tre stora problem;
1. Tonus/Spasticitet: Vissa muskler slappnar aldrig av, t.ex. går armarna väldigt sakta att räta ut och händerna är ofta som knytnävar.
2. Känselbortfall: Är vad det låter som
3. Signalfel: En del muskler ”når” jag inte alls

Om jag ännu skulle vara oskadad men plötsligt blev drabbad av ett av problemen, vilket skulle då gå att köra hoj med?
1. Nej, jag kan inte öppna handen så jag når kopplingen och kan inte styra fort nog.
2. Nej, jag känner inte om jag verkligen lade 5:an eller hur hårt jag bromsar.
3. Nej, jag skulle aldrig kunna lyfta benet över sadeln.
1, 2 och 3: Där är jag nu. Kan inte vända mig om i sängen ens.
Alltså: Ingen mer hojkörning för mig i det här skicket!





Puuh, det blev mycket det här, men jag tycker ändå vi kan ta en snabbkoll på vad allt det här har kostat. Har inte siffror på något förutom rullen men sjukvård är inte billigt och den som vill får gärna räkna.
Jag spaltar upp allt jag kommer på:

* Transport (helikopter?) till Linköpings sjukhus och operation nacke, nedsövning. 1 vecka. Aug

* Till hembyns intensivvård, respirator med bevakning 24h/dygn, ”installation” sondmatning och urinkateter. 10 veckor Aug-Okt

* Till Uppsala neuroavdelning för kontroller och utvärdering. Okt-Feb

* Till vårdavdelning på hemmaplan. Feb-Jun

* Elrullstol + div. tillbehör. ca.200.000:-

* Ekonomisk ersättning dels för alla skador men även sjukersättning livet ut.

* Div. anpassning i hemmet, synka ihop rullen med datorn, TV:n och dörröppnarna, höj/sänkbar säng mm.

Dessutom hundratals besök hos:
Dietister, urologer, arbetsterapeuter, hudläkare, medicinläkare, sjukgymnaster, hjälpmedelskonsulenter, ortopeder, kirurger, narkossköterskor, hjälpmedelstekniker,
tandläkare, sexologer(!) och givetvis alla undersköterskor och sköterskor som tagit hand om mig… Hur länge orkar ni?
Listan kan göras längre än så men snart förstår ni var vi är på väg.

Att jag sen har ett lag assistenter som hjälper mig med allt dygnet runt är väldigt lätt att ta för givet. Vi gör gärna det, vi som bor i Sverige, tar allt det jag nyss räknat upp för givet.
Sedan gnäller vi på skattesystemet. Och på dyra premier.

Men om jag hade varit Amerikan då, från Världens ekonomiska motors land? Ja, då hade väl rullen gjort 70 knyck! Nej, då hade jag väl redan kunnat gå?
Knappast! Hade jag inte haft råd att betala deras sjukförsäkring blev jag nog inte ens insläppt på akuten.
Men skatterna är i alla fall låga! (Vet inte om det verkligen är så illa?)

I Sverige får man vård och det räcker med en trafikförsäkring så klarar man sig ekonomiskt åtminstone. Tänk på det alla ni med oreggade ”stugmoppar”.





Avslutningsvis; försök att tänka på konsekvenserna innan ni kraschar nästa gång ni bara ska ut en sväng med hojen. Det gjorde inte jag. Tänkte. På konsekvenserna alltså.

Jag skulle ju bara ut en sväng med hojen.
 
Last edited:

Liquid_shadow

100% Awesome!
Gick med
8 Aug 2008
Ort
Stockholm
Hoj
2008 Kawasaki ZX6R
Tack för att du delade med dig av Del III. En riktig tankeställare om både hojåkningen och livet.

Sköt om dig, beundrar din kämpaglöd enormt!
 

J-zer

Happy!
Gick med
11 Oct 2007
Ort
Örebro
Hoj
BMW S1000XR 2018 HP Style
Stark och gripande läsning!! Suveränt kämpat för att få en sån bra vardag som möjligt!

Konsekvenstänkandet har blivit tydligare för mig efter den här tråden,
tackar ödmjukast för det!!

/Jim
 

Raderad medlem 51742

Guest
Laidback, stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Som nybliven hojåkare är din berättelse 100 ggr mer värd än alla riskutbildningar m.m. i körkortsutbildningen och definitivt något jag försöker ha i bakhuvudet när jag är ute och kör.

Du säger att din skada på nacken påminner om den man får vid en dykolycka. Numera har det ju börjat dyka upp särskilda nackskydd (Leatt Brace m.fl.). Har funderat en del på om ett sådant skydd möjligen skulle kunna hjälpa mot denna typen av skador? Gissar att det är omöjligt att svara på i ditt specifika fall, men är det något du själv tänkt på och/eller diskuterat med läkare eller andra du haft kontakt med?
 

sampan

Pengarna ska rulla!
Gick med
28 Mar 2010
Ort
Nybro
Hoj
sxv 550 -08 + PANIGALE!!
tack för del 3, som jag väntat. bra skrivet som vanligt.. man tänker inte hur svårt det kan vara att röra en arm tex när signalerna inte går fram.. man kan lixom inte föreställa sig det.

starkt jobbat, och fortsätt i det tempot så kommer du snart stå riktigt igen, och kanske köra hoj ? hoppas för din skull iaf.


Mvh!
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Tack ska ni ha grabbar!

CFr, nackskyddet läste jag om nånstans, de hade väl fått de att skydda okej, men problemet var att det måste sitta så tajt att det blev svårt att röra huvudet, speciellt framåt-bakåt.
Kan tänka mig att det skulle funka bäst på en hoj med upprätt körställning, men där det kanske behövs som bäst, på bana med sporthoj, där det blir mycket ligga på tanken på rakan eller sitta spikrakt upp i bromsningar, då är det nog svårt att få det att funka.
Men visst var det väl nån rr-stjärna som provade?
 

redracer

Gå ut hårt..och öka!
Gick med
27 May 2004
Ort
Jönköping
Hoj
Ninjan - såld
Väldigt bra skrivet, starkt att öppna upp dig o förklara hur vardagen kan se ut. Det är så få som erkänner sina begränsningar, även att vi alla har dem fast på olika områden.
Sen är det bra att bli påmind om att inte ta allt för givet. Köra bil, gå uppför en trappa, vända sig om i sängen eller till o med att andas själv... Vara mer tacksam i livet o inte ta allt för givet!

Sen är de svårt för någon som inte skadat sig att förstå hur det känns, all tid på sjukhus, en kropp som vägrar lyda, hela livsvändningen på bara några sekunder, bemötandet från övriga i samhället..osv. Men det du skriver visar en liten bild över hur det kan va. Starkt!

Du såg ju hur min ATC ser ut.. Det finns en till salu som man kan styra o köra me bara huvudet.. De jag har hört som testat säger att det är bra känsla i körningen. Om du är hoj sugen...
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Väldigt bra skrivet, starkt att öppna upp dig o förklara hur vardagen kan se ut. Det är så få som erkänner sina begränsningar, även att vi alla har dem fast på olika områden.
Sen är det bra att bli påmind om att inte ta allt för givet. Köra bil, gå uppför en trappa, vända sig om i sängen eller till o med att andas själv... Vara mer tacksam i livet o inte ta allt för givet!

Sen är de svårt för någon som inte skadat sig att förstå hur det känns, all tid på sjukhus, en kropp som vägrar lyda, hela livsvändningen på bara några sekunder, bemötandet från övriga i samhället..osv. Men det du skriver visar en liten bild över hur det kan va. Starkt!

Du såg ju hur min ATC ser ut.. Det finns en till salu som man kan styra o köra me bara huvudet.. De jag har hört som testat säger att det är bra känsla i körningen. Om du är hoj sugen...
Ja är det någon som vet vad det handlar om är det du!

Din resa måste ha varit ännu längre än min. Som du skriver har jag bara visat en liten bild av vår värld. innan min krasch tänkte jag när jag såg nån i rulle att "jaja, de kanske har lite svårt att nå syltburken överst på hyllan i affären men det finns ju alltid folk som kan hjälpa till."
Men nu fattar jag att det är inte bara att sitta i rulle! Det är lite mer än så. Du kan säkert bre på med några historier!

Och all denna tid på sjukan, det går inte en vecka utan läkarbesök, apoteket, rehab eller nåt med rullen.

Bemötandet jag har fått är oftast okej, men om assistenterna är med så pratar folk hellre med dem. Om jag ställer en fråga i en affär, ja då börjar de förklara för "assarna".
Men det är fel att gnälla om det. Det var ju jag som kraschade!

ATC:n verkar asball, vad kostar den ungefär?
 

Atwa

Ny medlem
Gick med
15 May 2011
Ort
Norrland
Hoj
KTM Duke II
Trådstarten är nog den bästa som har gjorts på forumet någonsin. Välskriven och gripande som verkligen får en själv att tänka till. Efter att ha läst första inlägget och ett par till har jag kommit lite mer till insikt om hur lite som krävs för att något ska gå snett, och kan göra att man hamnar i rullstol eller dör. Köpte nyligen en plastraket och känner egentligen redan att det var dumt gjort även om jag tycker hojen är rolig att köra.

Känner bara mer och mer att det inte är värt risken att köra sporthoj i högt tempo, och vad är meningen med en sporthoj och glida runt i 80 km/h? Känslan av att accelerera blixtsnabbt till 200 är otrolig och det är kul att köra, men det är inte värt den stora olycksrisk det innebär känner jag.

Blir nog till att annonsera ut hojen på blocket till våren, och kanske istället skaffa en enduro för någon lugnare körning ute skogen några gånger om året. Då slipper man livsfarliga bilister, rullgrus på asfalt och kan nog ha en hel kul körning ändå.
 

Harmon Rabb

Gudomlig sporthojare
Gick med
1 May 2004
Ort
Helsingborg
Hoj
Ducati
Den här tråden är nog bland det bästa jag läst på forumet. Att kunna läsa om vilken radikal livsförändring man tvingas gå igenom i händelse av en allvarlig olycka direkt från personer som drabbas är ovärderligt.

Om det är något den här tråden visar så är det att människan är oerhört anpassningsbar. Det är inspirerande att läsa hur ni som drabbats allvarligt hittat livsglädjen igen trots er svåra situation. Något som förvånar mig är hur naket och nyktert sätt ni levererar era berättelser. Innehåller ingen som helst självömkan och bitterhet. Fortsätt att kämpa på. Ni är en stor inspirationskälla för många!
 

2.3-16

Ny medlem
Gick med
30 May 2010
Ort
Göteborg
Hoj
CBR 900 RR
Ja. Mycket gripande.

Laidback.
Tyvärr 20 år för sent,men jag skäms. Anledningen e att jag e din motsats. Fyller snart 47år å har levt kring motorsport hela mitt liv. Farit fram,snacka går ju,som en vilde. På riktigt. 2 eller 4 hjul samma skit annan dag. Varken jag eller de som känner mig begriper hur jag överlevt. Slagit runt med bilar i långt över 200. Lagt hojen mer ggr än jag orkar räkna. Visst..visst har jag ett antal brutna ben efter min framfart men aldrig ngt som inte läkt. Eller..ja...jo...jag har återkommande kotförskjutningar i nacken men det e åxå allt(vilket iofs gör ont som fan under de 4-6 månader eller så det tar innan kroppen rättar till det själv).

Jag skäms.
Haft ett stor antal vänner som dött som effekt av deras lika korkade framfart som min. Skillnaden emot dem ligger i att jag sitter tryggt i min soffa här hemma å skriver detta...å kommer å starta min Fireblade för att åka till jobbet imorgon med.

Helt allvarligt,jag vet att jag inte skall,men...jag skäms-å jag tror utmärkt väl att du vet varför.
Handen på hjärtat? Först de sista åren har jag börjat köra sporthoj på ett mer....genomtänkt sätt. Det handlar inte längre bara om farten utan om pumpet. Dynamiken. Men...framför allt....omdömet. Omdömet man inte har nä man e 25.

Å olyckan kan vara lika illa i 70 som i 150...

Jag har varit med om att tex Milan kört ihjäl sig(för er som kommer ihåg den store juggen-bla fd mästare i cart) SATAN va jag grät på hans begravning...jag har fått beskedet om att gamle vännen Kent Andersson(vår gamle världsmästare i roadracing)kastat in handduken...osv osv...
Jörgen å hans återkomst skall vi inte ens prata om!!

Men vet du vad.
Helt nyligen kom en yngre förmåga,du skriver ju initialt om gitarren,som jag lärt känna genom mitt intresse för musiken fram å bad mig lära honom att köra hoj. Bad mig hjälpa honom,20 år gammal,att ta körkort för motorcykel.
E nog sällan jag känt den formen av allvar varför jag nu,mkt mkt senare,för första ggn skriver i denna tråden.(Har läst den sedan din första post)

Jag har haft en sagolik tur. Det har inte du. Å jag hoppas på något sätt att jag nånstans ges möjligheten att betala tillbaka. Innerligt gör jag det.

Å jag respekterar din attityd. Tror mig förstå mycket väl vad du vill förmedla å beundrar dig nära nog gränslöst för att du så vältaligt gör.

Vet du vad?
Jag vet att det inte e rättvist men som jag skrev i en annan tråd precis hoppas jag vid min gud att jag kommer köra sporthoj,stel å jävlig,som det passar mig om ytterligare 20 år.
Å..jag tror att du vet EXAKT vad jag far efter. ;)

Allvarligt Laidback.?
Jag lever på övertid ur många perspektiv...å jag vet om det.. En av de få saker jag kan göra e som sagt att till det bästa av min förmåga försöka betala tillbaka.

Från botten av mitt hjärta tack.
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
Kan inte tacka tilllräckligt för allt beröm, Tack!
Nu vill jag inte att någon ska lägga av med hojandet. Men om någon (Du?) har börjat lägga 180 som sin normala marschfart på vägen kanske någon (Du) borde dämpa sig en gnutta.
Man blir avtrubbad till slut och tycker att förflytta sig 60m/sek är rätt lagom.
Men bonden som ska upp med traktorn på vägen ser ett lyse långt bort och tror att han har gott om tid på sig...

Jag jobbade på vägverket på 90-talet, står och ska ut på en större väg, ser två hojar komma långt bort på rakan i hög fart men kör ut ändå och håller mig i vägrenen.
Sekunden senare kör dom förbi i väl över 200 och hakan på tanken... Men för faan kom igen!
De kan omöjlgt ha missat en stor gul Scania på 16 ton men ändå ligger de kvar på tanken och håller fullt!
Visst, ingen fara på något sätt men tänk om jag inte kört hoj själv och inte registrerat att det var hojar, utan moppar och svängt ut i körfältet direkt?

Det är såna grejor som är bra att undvika. Att inte göra det till vardag att hålla stumt överallt hela tiden. Nu låter jag som nån moraltomte. Jag körde också svinet förr men med lite urskiljning, kom jag i 200 och det blev 70 genom pga. en korsning så slog jag i alla fall av till 100.

Men sluta inte att åka hoj!
 

redracer

Gå ut hårt..och öka!
Gick med
27 May 2004
Ort
Jönköping
Hoj
Ninjan - såld
Håller också med Laidback, sluta inte köra hoj bara för att vi inte kan längre! Eller för att de är farligt o så... De vet vi alla att de är.. Men som tidigare inlägg, kör med huvudet! Ta med det när ni åker, lämna inte det hemma! Tänk ett steg längre när ni är ute o kör.. Enkel o tjatig info men det är lätt att glömma när man sätter sig i sadeln, motorljudet ifrån helsystemet gör en helt tokig när man rullar till på gasen, I know..

Atwa: Du missar den brutala o underbara känslan av 0-200km/h med enduro.. Ett tips om du vill gasa så ta ett par bandagar, där finns avåkningszoner o inga traktorer.. Plus att man lär sig hantera sin hoj så mkt bättre också.. Men enduro är långt ifrån tråkigt men du känner dig själv bäst, men varken laidback el jag vill att du ska sluta köra plastraket.

Laidback, det finns en till salu med huvudstyrning för 70", men de går kanske pruta på.. Kolla på den!

När det gäller stories kring skadan, bemötande o likn så blir man ibland mörkrädd... Den enda skillnaden är ju typ att man sitter ner, är man mindre värd då? Förstår man sämre då? Hör man helt plötsligt mycket sämre?
Men man får se de så att om någon beter sig "lustigt" mot en så är dee inte jag som sitter ner som de är fel på.. Det är ju hon som de är synd om, det är ju hon som inte förstår och har problem med att behandla alla på lika villkor..
 

sampan

Pengarna ska rulla!
Gick med
28 Mar 2010
Ort
Nybro
Hoj
sxv 550 -08 + PANIGALE!!
kan ni inte lägga ut en bild på era stolar ? vill se hur det ser ut med styrning och sånt.
 

laidback

En fin avföring är bästa huvudkudden!
Gick med
19 Dec 2010
Ort
Nyköping
Hoj
En massa röd-vita, nu med blå inslag. Går även att skymta något helrött.
redracer, när jag tänker efter är det nog lite oftare som jag blir illa bemött.

En gång t.ex. skulle jag ta ut en klick pengar inne på banken. Det blir min tur och jag kör fram till disken så nära det går eftersom knäna tar emot medan jag har en halvmeter kvar till bordsskivan.
Jag förklarar mitt ärende och bankkillen vänder sig mot min assistent och säger att då är det bara ett uttag kvar om vi vill ha kvar samma ränta... Okej säger jag, jag måste ju ändå ha pengarna så det är väl bara att köra!
Då ber fanskapet om en underskrift och ger papper och penna till min assistent!
Hon ler och tar grabbens skrivbordsunderlägg och lägger i mitt knä och ger mig papper och penna. Ridå!
Visst, inte skriver jag snyggt och det tar tid men jag kan och det går att läsa.

Annars är det väl mest ungar som stannar och fånglor på rullen. Då brukar jag säga att "om du kör tillräckligt fort med motorcykel så kanske du får en likadan". De ler och ögonen lyser, "Mamma mamma..."


Atwa:
Du kanske tom. kan köpa en banhoj och komplettera med en 80-tals luftkyld stånka för alla grusvägar. Svinkul och nästan gratis!


redracer:
var hittar jag den beggade atc:n? Är det på sidan du länkade till tidigare? Måste kolla lite närmare tänkte jag.
 

LionSword

Member of Distinguished Society
Gick med
28 Apr 2005
Ort
Timmersdala
Hoj
Honda och "Bumse"
Hej Laidback!

Jag läste igenom din inledning och blev "tagen" av din berättelse, läste några kommentarer och hoppade sedan till del 3.

Det lilla jag själv gått igenom vore bara löjligt att ta upp i jämförelse med vad du får och har fått kämpa dig igenom.

Ett ordspråk du tog upp känner jag dock igen; "If you can´t do the time, don´t do the crime". På den tiden jag körde som mest - tidigt 90-tal - diskuterade vi i "mitt" gäng om det här. Vi var flera som bredde på där vi kände för det på vägarna och jag är idag tacksam för fyra saker;

1 - De lärdomar jag och andra tagit till sig av händelser

2 - Att jag fortfarande lever.

3 - De flesta knuttar jag träffat har gett mig väldigt mycket, oavsett var man träffats. Och oavsett tiden man träffats på, har jag många bra minnen.

4 - Den här tråden är nog en av de mer läs- och tänkvärda på mycket, mycket länge. En olycka kan hända när som helst och var som helst på vägen och ett par saker jag kan göra är att vara uppmärksam och göra någorlunda kloka val. Har lärt mig - efter en krock med ett rådjur och en avåkning några år senare - att man ska vara fokuserad på det man håller på med.
Kör jag hoj, så kör jag hoj.


TACK! :)
 

goshow

snöar
Gick med
14 Oct 2004
Ort
jag är från vettet
Hoj
Lill-Jingis
drog omkull idag när vi provkörde en gokartbana vi ska hålla knix på,
ca 30-40km/h och gled ca 10mtänk på det!

fick mig att vakna till lite, man är ju rättså hjälplös när man ligger där och nöter skinnställ!

gick bra med mig, hojen klarade sig bra (blir till att kapa ljuddämparn ytterligare)
 

redracer

Gå ut hårt..och öka!
Gick med
27 May 2004
Ort
Jönköping
Hoj
Ninjan - såld
Ja men ofta beror tillfällena som blir utav osäkerhet o fördomar som egentligen inte bygger på någonting.. Jag hade själv mycket fördomar som man fick brottas med i början.. Men att svara den som frågar hör till grunden!

ATC:n finns till salu på adress: http://www.woodstar.se/sida5.html
Ta en provtur om inte annat.. Tror den skulle vara klockren. Sen ett plus att den är mc reggad, inte vanligt på de första..
 
Nyheter
Sena 60S intercom

Sena 60 S med förbättrad Me...

Triumph Speed Triple 30 år

Tiden flyger, som man säger...

Nytt varumärke för elmotorcyklar från Royal Enfield

Royal Enfield har tagit ste...

MV AGUSTA OTTANTESIMO COLLECTION

MV Agusta firar sitt 80-års...

Honda ICE Concept med eldriven kompressor

2025 Honda ICE Concept bike...

BMW Concept F 450 GS

BMW Motorrad har visat upp ...

EICMA 2024: Yamaha

Yamaha gasar på friskt infö...

Honda NT1100 med semi-aktiv fjädring

Honda har uppdaterat NT1100...

Yamaha Tracer 9 uppdateras

Sporttouring-modellerna TRA...

EICMA 2024: Ducati

Som väntat släppte de itali...

Top