Konsekvenser av hojåkning

[crassy]

Tack för svaret laidback!

Det Dr.H pratar om är "Fight-or-Fiight response", finns en jättebra artikel på Wikipedia : http://en.wikipedia.org/wiki/Fight-or-flight_response. Finns ju exempel på mödrar som lyft upp bilar som kört på deras barn, folk som flyttat 300kg stenblock som legat på deras ben och liknande. Detta är då den fysiska aspekten, okänslighet för smärta är en annan. Minnesförlust är väl mer pga chock?

Fega människor kör inte hoj, så jag får väl beskriva mig själv som javligt försiktig istället då.

 

[Dr. H]

Tack för svaret laidback!

Det Dr.H pratar om är "Fight-or-Fiight response", finns en jättebra artikel på Wikipedia : http://en.wikipedia.org/wiki/Fight-or-flight_response. Finns ju exempel på mödrar som lyft upp bilar som kört på deras barn, folk som flyttat 300kg stenblock som legat på deras ben och liknande. Detta är då den fysiska aspekten, okänslighet för smärta är en annan. Minnesförlust är väl mer pga chock?

Fega människor kör inte hoj, så jag får väl beskriva mig själv som javligt försiktig istället då.

Vi kan jämföra minnesförlust, inte alla utan en hel del, med datorer när det blir för mycket input som gör att skiten hänger sig.
Man behöver inte vara medvetslös, utan klarvaken men ändå inte ta till sig något av det som händer eftersom hjärnarn pausar och enbart går på limbiska systemet som är till för att rädda oss ur livsfaran. Det är därför många kan få flashback eller minnas saker när de utsätts för liknande saker igen efter den primära händelsen.

 

[crassy]

Just ja, ang hammaren på tummen: skulle gissa att det tar ett tag för adrenalinet som utsöndrats att korsa blod/hjärn-barriären? Då du inte ser att hammaren kommer att träffa tummen så hinner inte kroppen reagera. Kan vara ute på hal is här...

 

[Dr. H]

Just ja, ang hammaren på tummen: skulle gissa att det tar ett tag för adrenalinet som utsöndrats att korsa blod/hjärn-barriären? Då du inte ser att hammaren kommer att träffa tummen så hinner inte kroppen reagera. Kan vara ute på hal is här...

Adnrenalin frisläpps inte vid alla olyckor om vi säger så. Det beror väldigt mycket på psyket också, dvs hur man upplever en situation. Om du genuint tror att hammaren kan ta kol på dig så kommer adrenalinpåslaget och den kommer direkt, på loppet av några sekunder.
Adrenalinet påverkar väldigt många funktioner i kroppen, hjärnan i sig kör på autopilot via det limbiska systemet och reflexer medan storhjärnans kontroll sätts vid sidan av under ögonblicket som livet är i fara.
Man kan träna bort/till väldigt mycket (tänk dig halkbana och när du får sladd, du tänker inte, utan du gör bara).
Adrenalinet är då till för att se till att kroppen klarar av att utföra kommandona från reptilhjärnan (limbiska systemet).
Detta är då väldigt grovt summerat

 

[redracer]

Tackar för svaren Dr. H!! Har också undrat lite kring minnesluckor osv.. Jag minns hela min crash i snowboardhoppet o känslan av att inte kunna röra sig alls när man hade huvudet rakt ner i snön.. Sen när jag hör helikoptern komma försvinner minnet i åtta dagar o börjar först minnas ifrån IVA.. Men jag var tydligen vaken hela tiden i helikoptern o efter på sjukan.. Men trodde de berott på hästdosen smärtstillande man fick i sig..?

Ja man har Ni i läkarkåren att tacka för så grymt mycket! Tyvärr känns de rätt otacksamt att vara läkare, lyckas man med en svår operation så tycker man de är en självklarhet men råkar man missbedömma något i all stress o press blir man nästan halshuggen.. Men återigen, tackar o bockar!

Ps, mina två plattor + 11 skruvar i nacken = 26000 plus plattor = ca 30.000:- man betalar skatt med andra ögon numera...

 

[Dr. H]

Tackar för svaren Dr. H!! Har också undrat lite kring minnesluckor osv.. Jag minns hela min crash i snowboardhoppet o känslan av att inte kunna röra sig alls när man hade huvudet rakt ner i snön.. Sen när jag hör helikoptern komma försvinner minnet i åtta dagar o börjar först minnas ifrån IVA.. Men jag var tydligen vaken hela tiden i helikoptern o efter på sjukan.. Men trodde de berott på hästdosen smärtstillande man fick i sig..?

Ja man har Ni i läkarkåren att tacka för så grymt mycket! Tyvärr känns de rätt otacksamt att vara läkare, lyckas man med en svår operation så tycker man de är en självklarhet men råkar man missbedömma något i all stress o press blir man nästan halshuggen.. Men återigen, tackar o bockar!

Ps, mina två plattor + 11 skruvar i nacken = 26000 plus plattor = ca 30.000:- man betalar skatt med andra ögon numera...

Och så lägger du till tiden för operaationsteamet att sätta in de där plattorna och skruvarna så kommer du väl upp i 60-80 000 på enbart operationen? Sen har du ju allt annat runtomkring med som kostar pengar Men det är ju därför vi betalar skatt och har trafikförsäkringen så ibland kan man faktiskt inte undgå att älska systemet.

Vad beträffar smärtstillande läkemedel så kan de mycket väl orsaka del av amnesin i det initiala skedet, dvs från när du får första morfindosen tills efter operationen. För under färd till sjukhus och ibland under tiden till operation kan an få rätt mycket av tex morfin intravenöst, men sen efter operationen sätts man ganska omgående in på tabletter och i betydligt lägre dos varför deras effekt på minnet då är rätt liten.

 

[ZigBee]

Tack för att du delade med dig laidback!

 

[redracer]

Och så lägger du till tiden för operaationsteamet att sätta in de där plattorna och skruvarna så kommer du väl upp i 60-80 000 på enbart operationen? Sen har du ju allt annat runtomkring med som kostar pengar Men det är ju därför vi betalar skatt och har trafikförsäkringen så ibland kan man faktiskt inte undgå att älska systemet.

Vad beträffar smärtstillande läkemedel så kan de mycket väl orsaka del av amnesin i det initiala skedet, dvs från när du får första morfindosen tills efter operationen. För under färd till sjukhus och ibland under tiden till operation kan an få rätt mycket av tex morfin intravenöst, men sen efter operationen sätts man ganska omgående in på tabletter och i betydligt lägre dos varför deras effekt på minnet då är rätt liten.

Ok, de förklarar en del.. Fick säkert första morfin skjutet precis innan helikoptern landa.. Sen alla halllunicationer (eller hur dde stavas) när de drog ner på drogerna.. Hade du ookså lusttiga drömmar laidback?

Har du kollat med ATC:n som är till salu?

 

[laidback]

Ok, de förklarar en del.. Fick säkert första morfin skjutet precis innan helikoptern landa.. Sen alla halllunicationer (eller hur dde stavas) när de drog ner på drogerna.. Hade du ookså lusttiga drömmar laidback?

Har du kollat med ATC:n som är till salu?

Tjena!
Njäe, tror inte jag hade några halllecuni...hecallu... vanföreställningar vad jag vet. Jag var nedsövd de fem första dagarna men även efter det är det luddigt i flera dar. EDIT: Minnet alltså.

När allt hade lugnat ner sig lite (efter en vecka?) fick jag äntligen nikotinplåster (jag rökte innan kraschen). Då började de riktigt sköna rusdrömmarna. Det gick så långt att jag nekades plåster på nätterna! Antagligen för personalens nattros skull...


Och nej, jag har inte ringt. Vet inte varför.

 

[sampan]

måste bara kolla, hur känns det att vara nedsövd i 5 dagar ? vet man om det eller vaknar man bara ååh idag är det tisdag.. nej idag är det fredag

dum fråga kanske, men har aldrig brutit något eller några allvarligare skador så jag är HELT ny inom ämnet.

 

[Allstaar]

Bra skrivet laidback!

För lite mer än ett år sedan hade jag säkert bara läst det och tänkt fy fan för det där och hoppats att man aldrig råkar ut för en allvarlig olycka.

Idag ser det helt annorlunda ut. Förra året fick jag känna på hur det är att va med i en stor olycka. Jag synade en bil olyckligt. Har insett idag att det gick nog fortare än vad jag trodde men bilen gjorde ett felaktigt beslut som nästan kostade mig livet.

Ont ont och massa mer ont kan väl beskriva min sjukhusvistelse. Sjukskrivning i 5 månader. Fick lite chock när jag såg vad som stod att jag fått 4liter blod när jag kom in till sjukhuset samt lite mer sporadiskt efteråt.

Hur som helst så va jag nära på att gå bort två gånger, dom körde mig dessutom till danderyds sjukjus vilket min mor tror att dom gjorde enbart för dom inte vågade åka till Karolinska i tro om att förlora mig i ambulansen.

Jag är glad som lever och som är mer eller mindre tillbaka i samma skick som innan, brännmärken, fula ärr, lite stel i nacken etc etc kan jag gott leva med mot att va död. Läkaren sa att vad han hört om olyckan så ska jag va död eller va handikappad inte va i det skick jag va i. Han va helt förbryllad.

Jag tycker det är väldigt jobbigt att inte komma ihåg något från olyckan, minnena börjar på sjukhuset efter allt det jobbiga. Så ambulans, olycka etc etc har jag noll koll på vilket är jobbigt då man vill komma ihåg samtidigt vill man inte minnas allt som smärtar. Jag tuppade av i nån minut vad som sägs sen är det kroppen som gick i chock och gick på autopilot. Något annat som var mycket jobbigt är att man idag kan tänka och känna att tänk att aldrig fått vakna upp, eller göra det och inte känna att man kan röra ben eller armar. Jag kan aldrig förstå hur det är men efter allt så inser man vilken tur man har och andra inte har.

Sen fy fan för alla anhöriga som får uppleva någon dom älskar råka så illa ut. Jag har idag inte åkt motorcykel, vill göra det men något tar emot, vill inte hamna i samma situation igen. Det är jättejobbigt då jag varje dag drömmer mig bort. Men samtidigt har jag fått smaka på hur det är att råka illa ut pga någon annans beslut. Det gör att det känns mindre säkert.

Mycket skrivet, men det är mycket som rör sig i huvudet efter en svår olycka.

 

[d96angl]

Bra skrivet laidback!

För lite mer än ett år sedan hade jag säkert bara läst det och tänkt fy fan för det där och hoppats att man aldrig råkar ut för en allvarlig olycka.

Idag ser det helt annorlunda ut. Förra året fick jag känna på hur det är att va med i en stor olycka. Jag synade en bil olyckligt. Har insett idag att det gick nog fortare än vad jag trodde men bilen gjorde ett felaktigt beslut som nästan kostade mig livet.

Ont ont och massa mer ont kan väl beskriva min sjukhusvistelse. Sjukskrivning i 5 månader. Fick lite chock när jag såg vad som stod att jag fått 4liter blod när jag kom in till sjukhuset samt lite mer sporadiskt efteråt.

Hur som helst så va jag nära på att gå bort två gånger, dom körde mig dessutom till danderyds sjukjus vilket min mor tror att dom gjorde enbart för dom inte vågade åka till Karolinska i tro om att förlora mig i ambulansen.

Jag är glad som lever och som är mer eller mindre tillbaka i samma skick som innan, brännmärken, fula ärr, lite stel i nacken etc etc kan jag gott leva med mot att va död. Läkaren sa att vad han hört om olyckan så ska jag va död eller va handikappad inte va i det skick jag va i. Han va helt förbryllad.

Jag tycker det är väldigt jobbigt att inte komma ihåg något från olyckan, minnena börjar på sjukhuset efter allt det jobbiga. Så ambulans, olycka etc etc har jag noll koll på vilket är jobbigt då man vill komma ihåg samtidigt vill man inte minnas allt som smärtar. Jag tuppade av i nån minut vad som sägs sen är det kroppen som gick i chock och gick på autopilot. Något annat som var mycket jobbigt är att man idag kan tänka och känna att tänk att aldrig fått vakna upp, eller göra det och inte känna att man kan röra ben eller armar. Jag kan aldrig förstå hur det är men efter allt så inser man vilken tur man har och andra inte har.

Sen fy fan för alla anhöriga som får uppleva någon dom älskar råka så illa ut. Jag har idag inte åkt motorcykel, vill göra det men något tar emot, vill inte hamna i samma situation igen. Det är jättejobbigt då jag varje dag drömmer mig bort. Men samtidigt har jag fått smaka på hur det är att råka illa ut pga någon annans beslut. Det gör att det känns mindre säkert.

Mycket skrivet, men det är mycket som rör sig i huvudet efter en svår olycka.

Ja du hade förmodligen rikligt med tur efter vad man läser i ditt inlägg.
Du har inte funderat på att testa köra på bana istället?
Inte en massa andra trafikanter som tar konstiga ebslut. Alla kör i samma riktning och man har hyfsad koll på varandra. Sen kan det givetvis hända saker på banan med.

Mvh
Andreas

 

[laidback]

måste bara kolla, hur känns det att vara nedsövd i 5 dagar ? vet man om det eller vaknar man bara ååh idag är det tisdag.. nej idag är det fredag

dum fråga kanske, men har aldrig brutit något eller några allvarligare skador så jag är HELT ny inom ämnet.

Hallå!
Jag kände absolut ingenting och drömde ingenting. Dagarna efteråt var väldigt luddiga vad gäller minnet i alla fall. Det kanske beror på andra mediciner, morfin t.ex.
Jag har inget direkt minne av att jag vaknade som när man vaknar normalt sett utan jag tror de "mjukstartade" mig med flit.

Det kan nog jämföras med när man fyllsomnar riktigt packad! Man har ingen aning om hur eller när och när man vaknar är det utan att ha drömt nånting (i alla fall jag) och ännu vara dödstrött!


Jag har blivit sövd tidigare och båda gångerna har jag legat och tänkt att nu ska jag kämpa emot och inte somna, det har gått bra i två andetag och sen vaknar jag nyopererad och besviken för att jag somnade!

Dr.H är ju ortoped och förklarade hur sånt funkar för några inlägg sen.

 

[Allstaar]

Ja du hade förmodligen rikligt med tur efter vad man läser i ditt inlägg.
Du har inte funderat på att testa köra på bana istället?
Inte en massa andra trafikanter som tar konstiga ebslut. Alla kör i samma riktning och man har hyfsad koll på varandra. Sen kan det givetvis hända saker på banan med.

Mvh
Andreas

Hej,

ja tur är verkligen rätta ordet. Sen sa läkarna att hade jag varit mindre som person dvs mindre fysisk etc hade det gått åt pipan tack vare min fysik så absorberade jag smällen mycket bättre. Det får man tacka farsan och morsan för bra gener för.

Olycksmässigt så blev smällen så hård att bilen flyttade på sig nästan 45 grader av trycket när jag dundrade in.

Ang bana så har du helt rätt det är något jag förmodligen kommer hålla på med när jag väl köper en banhoj! Vill helst ha en Ducati 848 och dundra runt med!

 

[LuddyOz]

Har läst genom tråden och läst dina del 1, 2 och 3 flera gånger...
Senast i lördags.... igår blev vi (jag å tjejen) påkörda av en bil som inte va uppmärksam när han körde ut på huvudled... som tur va så va hastigheterna obefintliga då vi skulle svänga in där han körde ut... Men tankarna går ju tänk om... tänk om han träffat oss rakt på, tänk om han panikat å stått på gasen ist för att bromsa.... Vilka skador hade han kunnat åstakomma då?
Nu gick det ju bra, men tänk om det varit ute på E22:an ist...

Tack för en bra tråd som förhoppningsvis många kommer ha i åtanke ute på vägarna!

//Ludde

PS. Kämpa på!

 

[laidback]

Goddag alleman!

Inte mycket nytt har har hänt så jag tänkte dra lite info om rullen, så länge.

Idag har jag haft elrullen drygt fyra år och redan för ett år sen tyckte jag att batterierna inte höll lika länge som när de var nya. Jag körde i alla fall ner dom ordentligt ett år till för miiljöns skull!

Livslängden beror naturligtvis mycket på var jag kör. Rullar jag på platt asfalt i sommarvärme räcker batterierna ca. fyra timmar (rullen går 7km/h).
Om jag är ute på vintern och det är snömodd eller om jag kör på nån joggingslinga i skogen tömmer jag dem på 2.5 h., dels för att det rullar tyngre än på asfalt, men också för att jag måste kompensera för lutningen på underlaget.
Rullen har två motorer och jag måste bromsa den ena när vägen inte är plan, tror det funkar som en del bandfordon där man bromsar ena bandet för att svänga.

Nå, härom månaden byttes de gamla orginalbatterierna (det är två st. i bilbattstorlrek) ut mot ett par nya, exakt likadana. Fulladdade räckte de för 2 h cruisingåkning. Sk-t!
Ringde Hjälpmedel och de stoppade i ett par beggade "cyklade 90-procentare" så länge tillls de nya kommer, och de visade sig vara ännu sämre!

Nu sitter jag och väntar på ytterligare ett nytt par batterier, får se när de dyker upp...
Det här är ju som att ha en hoj med 8-literstank!

Alltså: Det är inte Hjälpmedels fel att batterierna krånglar. De grabbarna/tjejerna har räddat mig flera gånger när stolen krånglat!

En av mina assistenter har varit snäll och hjälpt mig att ta kort på rullen och lägga upp dem här.

Sitsen kan tiltas bakåt och ryggstödet kan lutas separat. Fotstöden går att skjuta uppåt/framåt. Hela sitsen kan höjas 300mm, då en del hissknappar och dörrklockor etc. ibland sitter för högt. (Grejen som ligger på vänster armstöd är min pensionärstelefon, har en sådan då jag inte kan trycka på vanliga telefonknappar.)
Som ni ser går det även att knappa in wheeliemode!
Naturligtvis sköts allt detta på elektrisk väg, något annat hade jag inte godtagit, man vill ju åka ståndsmässigt!

 

[laidback]

Apropå detta med batterier...

Är det så att nya batterier måste "köras in" för att komma upp i max kapacitet?
Rullen laddar vi varje natt, ca. 10-11h.
Så här på sommaren blir det mycket flaxande hit och dit och batterierna töms nästan helt kanske tre-fyra dagar i veckan och laddas som sagt varje natt.

Ska jag ha is i magen och vänta på att de "kommer igång" eller ska jag byta till ytterligare ett nytt par på en gång?

 

[d96angl]

Laidback: Din rulle påminner mycket om hur min brorsons rulle ser ut. Bara det att hans är mindre. Han kan göra alla de där sakerna du nämner samt att han kan ställa in den i tre hastighetslägen. Han fyller 13 år nu om mindre än en månad och du kan ju gissa vilket läge han föredrar att köra i.
Precis snabbt som fan ska det gå. Om man sen kör över en fot eller två på vägen spelar inte så stor roll. Skämt åsido han är grymt dukt på att styra den där klumpen.
Grymt att det finns de hjälpmedel som finns så det går att skapa ett vettigt liv där handikappade kan vara med i samhället.
Skitskoj med min grabb på 6 år samt dotter på 1½ år som inte ser några konstigheter i att brorsonen sitter i rulle. Bara leka på vet du.

Hoppas annars allt flyter på bra med träning osv...
Väntar på ett inlägg här om när du köpt din fyrhjuling.

Mvh
Andreas

 

[laidback]

Laidback: Din rulle påminner mycket om hur min brorsons rulle ser ut. Bara det att hans är mindre. Han kan göra alla de där sakerna du nämner samt att han kan ställa in den i tre hastighetslägen. Han fyller 13 år nu om mindre än en månad och du kan ju gissa vilket läge han föredrar att köra i.
Precis snabbt som fan ska det gå. Om man sen kör över en fot eller två på vägen spelar inte så stor roll. Skämt åsido han är grymt dukt på att styra den där klumpen.
Grymt att det finns de hjälpmedel som finns så det går att skapa ett vettigt liv där handikappade kan vara med i samhället.
Skitskoj med min grabb på 6 år samt dotter på 1½ år som inte ser några konstigheter i att brorsonen sitter i rulle. Bara leka på vet du.

Hoppas annars allt flyter på bra med träning osv...
Väntar på ett inlägg här om när du köpt din fyrhjuling.

Mvh
Andreas

Tja!
Ja, rullarna är otroliga, utan den är jag handikappad på riktigt! I vintras var jag utan den i nio dygn när de byggde om ryggstödet. Då fick jag sitta i en vanlig manuell och skrika på hjälp för minsta småsak!
Och fötterna är bäst att hålla undan, rullen väger 160 kg + chaufför!

Och visst, jag tror absolut att barn har lättare att lära sig köra elrulle än kufar i min ålder.Titta bara på barn och datorer,de är uppväxta med sånt. Själv är jag uppväxt i kassettbandspelarens tid...


Och precis som du skriver ser barn det mer naturligt att nån har rulle. Jahapp liksom, följt av en axelryckning, det är inte mer än så.
När jag var på RSS var det en tjej som jobbade där, och när hon skulle presentera sin nye pojkvän för sina föräldrar, hade hon glömt att säga att han satt i rulle!
Har för mig att de både gifte sig och fick barn. Apropå att se saker naturligt.

 

[laidback]

Apropå detta med batterier...

Är det så att nya batterier måste "köras in" för att komma upp i max kapacitet?
Rullen laddar vi varje natt, ca. 10-11h.
Så här på sommaren blir det mycket flaxande hit och dit och batterierna töms nästan helt kanske tre-fyra dagar i veckan och laddas som sagt varje natt.

Ska jag ha is i magen och vänta på att de "kommer igång" eller ska jag byta till ytterligare ett nytt par på en gång?

Är det någon som har en aning?
Det borde väl vara så att batterierna har full kapacitet redan från början, om de är fulladdade alltså?