Konsekvenser av hojåkning

[nissepelle]

Tankeställare att läsa din historia. Ska faktiskt lägga in denna tråd som snabblänk i webläsaren och se till att läsa din historia varje vecka i förhoppning om lugnare vrid på högerhanden.

Fick du möjligen bilen ihopknåpad av autoadapt?

 

[Jonte]

Satan vilket oflax! Tack för att du dela med dig.

Vanligt & vanligt?
Du är den första jag "träffar på" som även du har en inkomplett skada.
De flesta "para" & "tetra" jag umgåtts med blir inte bättre, deras ryggmärg gick av.....

RSS fanns inte riktigt ännu -97 när jag kraschade. Det hade inte bildats ännu.
Då hette det kort & gott "Frösunda" bredvid nuvarande lokaler & samarbetade med Spinalis som då hade sina lokaler på K S.
Nu ligger ju allt under samma tak i "nyare" lokaler. De g:a är de du passerar mellan hotellet & parkeringen utanför RSS

Hur det gick till vet jag inte riktigt då minnet suddades ut för ungefär en vecka...
Men jag hade turen att möta 2st individer i varsin bil som beskrev händelsen:

vittne 1 i en bil som jag precis mött såg i sin backspegel att mitt bakdäck släppte...
vittne 2 i nästa bil som jag var på väg mot såg att mitt framhjul släppte......

Efter detta for jag & Mc av vägen & ned i ett dike i en kohage...liggandes på mage.
De stannade & medan de tog sig tbx till olycksplatsen larmade de ambulans, brandkår - antar att polis var där med
Hursomhelst, inom en timme efter olyckan ankom jag till akuten på Huddinge sjukhus.
Efter en lång operation & en vecka på IVA överfördes jag till K S & neurologen avd.: "8:an" som det hette då
Nu är det så länge sedan det där hände så jag minns ej hur länge jag var på K S innan min rehab tid på Frösunda tog sin början Däremot har jag aldrig varit på någon "kurs" för ryggmärgsskadade på Frösunda.
När jag kom dit var en precis på väg att ta slut (2-3dagar) & när jag till slut kom därifrån skulle nästa börja om någon vecka......men då var jag duktigt trött på det stället efter ha bott där i 3månade pga att landsting, min dåvarande kommun & försäkringsbolaget inte kunde komma överens om vem som skulle betala vad.......... Vilket gjorde att jag fick bo på Frösunda mycket längre än de 5-6veckor det var tänkt från början.

Då, -98 hade jag full rörlighet ovanför midjan, nedsatt känsel yttersidan av låren & nedan för knäna. Men benen rörde på sig lite grann. Några års träning & jag började gå med kryckor. Var dock rullstolsburen längre sträckor.

2007 var jag tillräckligt rehabliterad för att pröva köra hoj igen.
Inhandlade en kawa Z 1000r -83, kom underfund med att tekniken inte var så spännande längre med den modellen & årtalet. 2månader senare inhandlade jag en nyare kawa. en zrx1200r -02:a
Mycket roligare än 1:a versionen på "lawson replican"

Det höll i 3 år!

2009 september var det slut på det roliga.
Kvaddade igen, ökade på statistiken för slingerbulten.

1:a tanken när jag vaknade på åkern & konstaterat att det inte var en dålig dröm:

"nej, inte igen"

Om vi börjar uppifrån....
Fick en ny nervskada i axeln = 2st nervtrådar slets ur ryggmärgen. Nästan alla axelmuskler slutade att fungera
Några reven gick av (den här gången med)
bröt en handled
bröt en lårbenshals
krossade bägge knäna

Var mer ett paket än jag var föregående gång.

Så f n går jag inte,
kan stå lite,
vänster armen är "reparerad" - med det menas att en skicklig kirurg tog 2st nervtrådar från min under arm & opererade in dem i ryggmärgen & fäste dem i musklerna i axeln ( enkelt beskrivet)
V-armen fungerar inte till 100% i nuläget men den funkar tillräckligt för att jag skall kunna använda en vanlig manuell rullstol någorlunda.

Hade det inte varit för plexus skadan i axeln hade jag varit i nästa samma läge som efter 1:a kraschen....

Vill jag köra hoj igen? Ja det vill jag
Men jag har inget intresse av att överleva en krasch till - det ville jag inte den 2a gången heller

Man kan inte lyckas jämt - men det vore kul att göra det någon gång

Eller så skiter jag helt enkelt i Mc & nöjer mig med minnena - det får framtiden utvisa

 

[laidback]

Ronin, det här är ju helt makalöst!

Du har alltså vunnit högsta vinsten två gånger... eeh, fast tvärtom liksom.
Antar att det var likadant för dig, att rörligheten började komma åter så sakteliga efter ett halvår - ett år? Vad tränade du i början, eller rättare sagt, vad kunde du träna? Gissar att det var gåbord innan kryckorna?

Men okej, det tog dig tio år att komma tillbaks till hojeriet igen, kunde du gå utan stöd då? Var det ditt mål med träningen, eller kom du bara på en dag att: " -Jaha, nämen man kanske skulle köpa hoj igen då?!"

Och idag, är det p.g.a. skadorna i benen du inte går, eller är det nya nervskador?

 

[Ronin_Anr1]

Tankeställare att läsa din historia. Ska faktiskt lägga in denna tråd som snabblänk i webläsaren och se till att läsa din historia varje vecka i förhoppning om lugnare vrid på högerhanden.

Fick du möjligen bilen ihopknåpad av autoadapt?

"lugnare vrid på högerhanden" vet inte om det hjälper
Menar...
1:a ggn höll jag ca 60-70km/t , 2:ggn ca 50 (efter inbromsning)
När jag haft mer vrid på rullen har det ju gått bra

Har aldrig haft någon anpassad bil!
Enda "anpassning" jag har haft är bil med automatlåda.

Lyfte in rullstolen i bagagen på 945:an, stängde luckan höll i dropplisten på taket & gick fram & satte mig bakom ratten & körde.
Bytte senare till en annan nyare 945 med rails - skönare att hålla i dem istället för dropp listen

Ronin, det här är ju helt makalöst!

Du har alltså vunnit högsta vinsten två gånger... eeh, fast tvärtom liksom.
Antar att det var likadant för dig, att rörligheten började komma åter så sakteliga efter ett halvår - ett år? Vad tränade du i början, eller rättare sagt, vad kunde du träna? Gissar att det var gåbord innan kryckorna?

Det var först ett gå band där jag hängde i en sele som avlastade min kroppstyngd.
I denna sele konstaterade sjukgymnasten på spinalis att jag gick som jag skulle. dvs, jag lyfte & satte ned fötterna på rätt sätt För egen del kändes det inte som jag hade någon direkt planering - var jag satte ned fötterna.

litet sidospår i samma anda:
Var samma princip när jag prövade simma första gången efter 1:a olyckan -98 Bosön.
Jag tyckte benen bara "sprattlade" - men den som gick vid bassäng kanten sa att mina sim/ben-tag rörde sig precis som de skulle

Efter gå bandet blev det gå bord, sedan rullator -har f f den kvar & nu kommer den till användning igen
Småtränade med kryckor under denna tid med, sedan blev det bara kryckor vid kortare sträckor.
Längre var det f f R-stol som gällde.

Men okej, det tog dig tio år att komma tillbaks till hojeriet igen, kunde du gå utan stöd då?

När jag började köra hoj gick jag med kryckor & R-stol längre sträckor.

Men jag använde inte R-stol i samband med hoj-körning normalt...

Med det menar jag att någon gång ibland så lämnade jag kryckorna hemma & rullade ut till hojen på gårdsplan.
Ställde mig bredvid hojen ställde mig upp & satte mig på hojen & körde iväg en tur. För att sedan komma tbx hem, ställa mig bredvid r-stolen, kliva av sätta mig & rulla in Nackdelen med den delen var att jag bara kunde köra & aldrig lämna hojen - men ibland ville jag bara att allt skulle kännas lite mer som vanligt = innan sep-97

Var det ditt mål med träningen, eller kom du bara på en dag att: " -Jaha, nämen man kanske skulle köpa hoj igen då?!"

Nja, det tog 10 år innan jag vågade lita på att allt skulle gå utan större problem.
Tekniskt sett hade det kunnat gå att köra några år tidigare.

Jag hade ingen plan att köra hoj igen... blev bara tillräckligt bra för att vilja försöka igen...

Jag tränade inte mycket efter min första krasch. Inte efter att jag började jobba igen -99. Jag satsade all min energi på att få en fast tjänst & få igång mitt "nya liv". Träning kom mer på 3e plats eller ännu längre ned på listan.
Den träning jag gjorde var gå träning & stå träning i samband med dagliga göromål...kanske därför det tog 10år innan jag försökte igen

Och idag, är det p.g.a. skadorna i benen du inte går, eller är det nya nervskador?

Mina nya nervskador sitter i axeln, så nej - de påverkar inte benen i läknings synpunkt.

Jag går inte så bra för att muskler förtvinar jävligt fort när man ligger stilla i en säng & att träna upp den tar förbannat lång tid. Jag låg med benen i fast ställning - tror det var 3-4månader.
Så snart jag kunde tränade jag hårt på RSS. Ja det vill säga - när jag inte grinade & ville dö då humöret går upp & ned.........

Hursomhelst så gick jag bättre & längre med gå-bordet än vad sjukgymnasten räknat med - & det är ju kul när det går bra, Vad som aldrig verkade vilja bli bättre var smärtorna,,,& läkare är alltför snåla med smärtstillande preparat...men det skall vi inte gå in på djupare här...

Mina framsteg i gång har kommit till att jag kan (från lördag 28/7) lämna r-stolen i kupén på chevan "gå" till pumpen, tanka bilen & "gå" tbx till kupén.

Med gå så gör jag det med att hålla i bilen med vänsterhanden & en krycka i högerhanden till pumpen ......& tvärtom tbx.

Jag tycker inte det är roligt att träna (gym träning)
Men det blir lättare att uthärda när man märker att man klarar mer själv

 

[Ronin_Anr1]

fotoböjen 24/9-08

checka pkt-hållaren

 

[laidback]

"lugnare vrid på högerhanden" vet inte om det hjälper
Menar...
1:a ggn höll jag ca 60-70km/t , 2:ggn ca 50 (efter inbromsning)
När jag haft mer vrid på rullen har det ju gått bra

Har aldrig haft någon anpassad bil!
Enda "anpassning" jag har haft är bil med automatlåda.

Lyfte in rullstolen i bagagen på 945:an, stängde luckan höll i dropplisten på taket & gick fram & satte mig bakom ratten & körde.
Bytte senare till en annan nyare 945 med rails - skönare att hålla i dem istället för dropp listen




Det var först ett gå band där jag hängde i en sele som avlastade min kroppstyngd.
I denna sele konstaterade sjukgymnasten på spinalis att jag gick som jag skulle. dvs, jag lyfte & satte ned fötterna på rätt sätt För egen del kändes det inte som jag hade någon direkt planering - var jag satte ned fötterna.

litet sidospår i samma anda:
Var samma princip när jag prövade simma första gången efter 1:a olyckan -98 Bosön.
Jag tyckte benen bara "sprattlade" - men den som gick vid bassäng kanten sa att mina sim/ben-tag rörde sig precis som de skulle

Efter gå bandet blev det gå bord, sedan rullator -har f f den kvar & nu kommer den till användning igen
Småtränade med kryckor under denna tid med, sedan blev det bara kryckor vid kortare sträckor.
Längre var det f f R-stol som gällde.


Jag hade ingen plan att köra hoj igen...
Jag blev bara tillräckligt bra för att vilja försöka igen...

& när jag började köra hoj gick jag med kryckor & R-stol längre sträckor.

Men jag använde inte R-stol i samband med hoj-körning normalt...
Med det menar jag att någon gång ibland så lämnade jag kryckorna hemma & rullade ut till hojen på gårdsplan.
Ställde mig bredvid hojen ställde mig upp & satte mig på hojen & körde iväg en tur. För att sedan komma tbx hem, ställa mig bredvid r-stolen, kliva av sätta mig & rulla in Nackdelen med den delen var att jag bara kunde köra & aldrig lämna hojen - men ibland ville jag bara att allt skulle kännas som vanligt = innan sep-97

Nja, det tog 10 år innan jag vågade lita på att allt skulle gå utan större problem.
Tekniskt sett hade det kunnat gå att köra några år tidigare.

Jag tränade inte mycket efter min första krasch. Inte efter att jag började jobba igen -99. Jag satsade all min energi på att få en fast tjänst i mitt nya liv. Träning kom mer på 3e plats eller ännu längre ned på listan.
Den träning jag gjorde var gå träning & stå träning i samband med dagliga göromål...kanske därför det tog 10år innan jag försökte igen



Mina nya nervskador sitter i axeln, så nej - de påverkar inte benen i läknings synpunkt.

Jag går inte så bra för att muskler förtvinar jävligt fort när man ligger stilla i en säng & att träna upp den tar förbannat lång tid. Jag låg med benen i fast ställning - tror det var 3-4månader.
Så snart jag kunde tränade jag hårt på RSS. Ja det vill säga - när jag inte grinade & ville dö då humöret går upp & ned.........

Hursomhelst så gick jag bättre & längre med gå-bordet än vad sjukgymnasten räknat med - & det är ju kul när det går bra, Vad som aldrig verkade vilja bli bättre var smärtorna,,,& läkare är alltför snåla med smärtstillande preparat...men det skall vi inte gå in på djupare här...

Mina framsteg i gång har kommit till att jag kan (från lördag 28/7) lämna r-stolen i kupén på chevan "gå" till pumpen, tanka bilen & "gå" tbx till kupén.

Med gå så gör jag det med att hålla i bilen med vänsterhanden & en krycka i högerhanden till pumpen ......& tvärtom tbx.

Jag tycker inte det är roligt att träna (gym träning)
Men det blir lättare att uthärda när man märker att man klarar mer själv

Hej, och sorry för sent svar...

Hehe, ja det där gåbandet har jag också snubblat runt på! Jättebra idé, man funkade inge bra för mig iallafall. Normalt när man går så "vaggar" man vänster - höger för att lägga tyngdpunkten på ena foten när man lyfter den andra. Men eftersom selen är upphängd i en fast punkt går det inte att vagga, inge bra liksom...
Har provat att "gå i sele" på hammaplan också, men då upphängd i en skena 5-6 meter lång, med samma resultat.

Men du har armar som funkar, och ben som funkar litegrann. Finns det något du drar dig för att göra, eller utsätta dig för? En sväng på stan, en sväng till stranden, en helg i tältet?

Jag är väldigt avundsjuk på dig, men känner mig VÄLDIGT lyckligt lottad jmf med många andra olycksoffer! Ibland är det nästan att jag skäms att jag har det så bra, när jag tänker på hur det hade kunnat vara. Under resan har jag stött på folk som knappt kan röra axlarna ens, och som uppepå det har kraftig spastcitet och smärtor till månen, har jag det rätt okej...

 

[Ronin_Anr1]

Hej, och sorry för sent svar...
Men du har armar som funkar, och ben som funkar litegrann. Finns det något du drar dig för att göra, eller utsätta dig för? En sväng på stan, en sväng till stranden, en helg i tältet?

I & med att jag numera är stark nog att ta mig ur stolen, ned på golvet/marken & komma upp i stolen igen...
Så är det väl inte mycket som hindrar mig att göra i aktivitets väg.

Vilket var bra för 3veckor sedan när jag lyckades slå runt med rullstolen en morgon när jag skulle åka till jobbet....

Men allt med löst underlag undviker jag i det längsta, sand stränder t ex.

Tälta? När det finns hotell med mjuka sängar

Jag är väldigt avundsjuk på dig, men känner mig VÄLDIGT lyckligt lottad jmf med många andra olycksoffer! Ibland är det nästan att jag skäms att jag har det så bra, när jag tänker på hur det hade kunnat vara. Under resan har jag stött på folk som knappt kan röra axlarna ens, och som uppepå det har kraftig spastcitet och smärtor till månen, har jag det rätt okej...

Tja, nu är det ju så att alla skador "vi har" är olika - även om en del kan se ut att vara ungefär samma för en del...
Mina problem varken försvinner eller blir bättre
& att jämföra t ex. dina & mina är ganska meningslöst i längden för jag mår ju inte bättre av att veta att du med flera har en högre skada än jag & med svårare vardag än vad jag normalt har (med allt vad det innebär).

Så Min åsikt är att du skall sluta att jämföra dig med andra i annan skadenivå. Du precis som jag har ett svårt handikapp, du behöver hjälp för att klara mycket av det dagliga livet. Det kanske blir bättre i framtiden? Men använd energin på att tänka på dig själv

Inte gå efter filosofin att du borde må bättre för att andra har det sämre, det funkar med föräldrar som vill påverka sina barn, t ex.: "att äta upp maten för att barn svälter i något U-land".....

Men du & jag med flera....är inga barn längre & det är inget fel att tycka synd om sig själv ibland & tänka "om inte om hade varit" ...... ....

Men det finns ju de som fastnar i att allt var bättre förr.......

Bättre då att tänka på ett nytt sätt - se nästa inlägg

 

[Ronin_Anr1]

Rullstolsfördelar?

På kanadensiska sajten utoronto.com funderar Paul Kazuo så här kring tillvaron i rullstol.


"Att använda rullstol är inte nödvändigtvis en negativ sak. Många icke funktionshindrade människor kan bara se en rullstol som något begränsande som man är dömd att använda. Men för den som inte alls kan, eller har stora svårigheter att gå, är en rullstol befriande och ett medel för rörlighet och oberoende. Det underlättar livet precis på samma sätt som glasögon för en person som ser dåligt.

Jag har använt rullstol under större delen av mitt liv. Som tonåring hade jag de typiska bekymren med acne, tjejer, grupptryck, betyg. Som en person med funktionshinder var jag samtidigt tvungen att hantera en omgivning som stirrade, utestängde och retades. Vid en tid i livet när jag allra mest ville ”passa in” och vara som alla andra, så stack jag ut och var annorlunda i alla sammanhang. Jag tyckte att livet sög!

Idag omfamnar jag en helt annan syn på livet. I backspegeln framstår livet i rullstol inte alls så dåligt. Jag har blivit positivt särbehandlad, fått mycket gratis och många gånger blivit visad äkta välvilja. I väldigt många situationer har jag kunnat göra sådant som ingen av mina icke funktionshindrade vänner skulle kunnat komma undan med.

Det här är min lista på "rullstolsfördelar":

Reserverad parkering – Till och med utanför överfulla köpcentra vid jultid kan jag vanligtvis hitta parkering förhållandevis snabbt.

Ombordstigningsföreträde – Ett smockfullt flygplan är inget problem eftersom funktionshindrade passagerare får gå ombord före alla andra.

Långa köer – De flesta människor blir trötta i ben och rygg av stillastående i köer men jag är fortfarande lika fräsch efter en timmes köande.

Att sticka ut och vara annorlunda – I dagens mediabrus gör många människor nästan vad som helst för att synas och få uppmärksamhet. Jag har inte alls det problemet. Jag syns och blir ihågkommen vart än jag går. Ofta kommer folk fram och hälsar därför att de kommer ihåg att de har sett mig någonstans. Jag har sällan en aning om vilka de är.

Uthållighet – Till skillnad från mina icke funktionshindrade vänner behöver jag inte vila efter några timmars strosande runt på köpcentra, djur- eller nöjesparker.

Rabatter och nolltaxa – Jag kommer ens ihåg alla gånger som jag vinkats förbi köer eller fått rabatter på inträdesavgiften till olika ställen.

Skobudget – Eftersom jag inte går i mina skor så sliter jag dem inte och de håller väldigt, väldigt länge.

När vi inte kan ändra på förutsättningarna för vår tillvaro kan vi åtminstone ändra vårt sätt att se på dem."


Peter Anderson-Pope, 2004.06.09

— Powered by JamNews © 2001, 2006 Rekryteringsgruppen, Sweden —




Om att klara allt?

Pessimisten,

Det går aldrig & går det går det åt hellskotta.
Sedan kan det inte bli värre....

Optimisten,

Jodå, det kan det visst det!




Så försök tänka positivt

 

[laidback]

I & med att jag numera är stark nog att ta mig ur stolen, ned på golvet/marken & komma upp i stolen igen...
Så är det väl inte mycket som hindrar mig att göra i aktivitets väg.

Vilket var bra för 3veckor sedan när jag lyckades slå runt med rullstolen en morgon när jag skulle åka till jobbet....

Men allt med löst underlag undviker jag i det längsta, sand stränder t ex.

Tälta? När det finns hotell med mjuka sängar



Tja, nu är det ju så att alla skador "vi har" är olika - även om en del kan se ut att vara ungefär samma för en del...
Mina problem varken försvinner eller blir bättre
& att jämföra t ex. dina & mina är ganska meningslöst i längden för jag mår ju inte bättre av att veta att du med flera har en högre skada än jag & med svårare vardag än vad jag normalt har (med allt vad det innebär).

Så Min åsikt är att du skall sluta att jämföra dig med andra i annan skadenivå. Du precis som jag har ett svårt handikapp, du behöver hjälp för att klara mycket av det dagliga livet. Det kanske blir bättre i framtiden? Men använd energin på att tänka på dig själv

Inte gå efter filosofin att du borde må bättre för att andra har det sämre, det funkar med föräldrar som vill påverka sina barn, t ex.: "att äta upp maten för att barn svälter i något U-land".....

Men du & jag med flera....är inga barn längre & det är inget fel att tycka synd om sig själv ibland & tänka "om inte om hade varit" ...... ....

Men det finns ju de som fastnar i att allt var bättre förr.......

Bättre då att tänka på ett nytt sätt - se nästa inlägg

Tjenare!

Du har absolut rätt i att man inte ska jämföra sig så mycket med andra hela tiden, ska försöka sluta med det! Bättre att se vad jag själv har och kan förbättra.

Men det är ganska kul att jämföra ens egna färdigheter kontra invaliditetsprocent med andra. En kille jag känner har nästintill 100%, men klarar manuell rulle hyfsat (i affärer, gallerior å likn.). Jag som inte ens är i närheten %-mässigt tar mig med svårighet mellan vardagsrummet och toan, vi har jämfört och skrattat många gånger!

Vilken grej du råkade ut för (när du voltade), då var du ganska glad att du tränat på att ta dig upp i stolen igen antar jag?! Räknas det som töntigt med stödhjul därbak?
Har sett när "Para-grupper" tränar på det, när jag var på RSS. Den övningen är inget för folk med dåligt tålamod och kort stubin, jag lovar er. Men det ger väl en otrolig självsäkerhet att klara av såna saker, jag skulle också vilja klara sånt. Men det får ju inte vara jobbigt att lära sig förstås...

Kul med den där Kanadensiske killen, det han säger om rullstolsfördelar stämmer bra. När man t.ex. ska över ett övergångsställe kan man höra däckskrik innan man ens kommit i närheten!
Och om det är lite trångt mellan hyllorna i affären, ja då nästan kastar sig personalen fram och börjar bygga om!
Visserligen trevligt, men det gäller ju inte livet...
Och visst är det bekvämt med rullen, t.ex. på hojmässan. Man behöver aldrig leta efter bänkar att vila på!

 

[Wobbly]

Men det är ganska kul att jämföra ens egna färdigheter kontra invaliditetsprocent med andra. En kille jag känner har nästintill 100%, men klarar manuell rulle hyfsat (i affärer, gallerior å likn.). Jag som inte ens är i närheten %-mässigt tar mig med svårighet mellan vardagsrummet och toan, vi har jämfört och skrattat många gånger!

Vilken grej du råkade ut för (när du voltade), då var du ganska glad att du tränat på att ta dig upp i stolen igen antar jag?! Räknas det som töntigt med stödhjul därbak?
Har sett när "Para-grupper" tränar på det, när jag var på RSS. Den övningen är inget för folk med dåligt tålamod och kort stubin, jag lovar er. Men det ger väl en otrolig självsäkerhet att klara av såna saker, jag skulle också vilja klara sånt. Men det får ju inte vara jobbigt att lära sig förstås...

Ja va har ni för procent? Va fick ni för första procent innan den slutgiltiga bedömningen?

Jag har 87% än sålänge, fick den procenten cirka 4-5 månader efter olyckan för att köpa bil osv.
Nu har 15 månader gått, tiden går fort när man har rolig
Blir väl till våren de gör den slutgiltiga bedömningen... undra va den blir?? Komplett 5e bröstkotan samt lite lite påverkan från nån av de 3 nackfrakturerna, blir trött i vänster fingrarna fort...

Stödhjul är jättetöntigt! Sen är de väldigt opraktiskt att ha de när man kör bil själv, tungt å ivägen...
Jag var nästan bra på att komma upp i stolen från golvet trots avsaknad av bålmusklelatur (som gör de hela ännu mer intressant ). Men har provat ett par gånger hemma nu och satan vad jag svurit! Skitsvårt!

Ha de!

 

[Hell]

Hela den här tråden är otroligt tankeväckande och nyttig att läsa samtidigt som jag givetvis förstår innebörden av det ni varit med om och allt som som olyckorna inneburit vad det gäller förändrade levnadsvillkor och annat. Stort tack för att ni skriver. Hoppas att alla läser den här tråden. Allt gott.

MVH//Jan

 

[Starstriker]

Det är en väldigt intressant och fascinerande tråd. Tyvärr får den mig att fundera på att lägga hojåkat på hyllan. En olycka händer så lätt och jag känner att jag har ett visst ansvar gentemot mina barn. Dessutom vill ja hela tiden ha "mer" vilket inte är precis hälsosamt....

 

[Hell]

Det är en väldigt intressant och fascinerande tråd. Tyvärr får den mig att fundera på att lägga hojåkat på hyllan. En olycka händer så lätt och jag känner att jag har ett visst ansvar gentemot mina barn. Dessutom vill ja hela tiden ha "mer" vilket inte är precis hälsosamt....

Absolut ingen garanti för att inte krascha men jag har ju definitivt spärrar. Jag håller mig till hastighetsbegränsningen, när det är löst underlag tar jag det väldigt lugnt och jag är hyffsat bra på att se faror i trafiken. Har lika mycket koll åt sidorna när det behövs och i backspegeln som framåt. Jag har kört länge och många olika typer av hojar och är definitivt inte för defensiv i min körning och drar mig inte för att köra till konstiga ställen men jag kör samtidigt inte speciellt fort. Mer länge än fort. Men även jag får mina funderingar ibland. Det är definitivt mer säkert i en bil och lite FÖR många kör som idioter. Så även om man tar det lugnt och har åtminstone hyffsat koll och körvana så är det INTE en garanti för att inte krascha. Det handlar inte bara om en själv. Samtidigt finns det så många andra faror runt omkring en i samhället och man kan omöjligt skydda sig mot allt. Då vore livet FÖR tråkigt. Det funkar inte. Man måste ha kul också. Och det är lite för roligt att köra två hjul...... Men jag är himla glad över att jag har min spärrar vad det gäller min egen körning och att jag faktiskt åtminstone försöker minimera riskerna så gott jag kan utan att det ska bli fjantigt...... Jag hade nog haft svårt att lägga av.....

//J

 

[Starstriker]

Absolut är det så att ens egen körning inverkar på risken att förolyckas, men man får inte glömma att det finns mottrafikanter därute. Idag var det tex rena turen att jag upptäckte bilen som höll på att byta fil rakt in i mig.

Finns gott om exempel på vettiga MC-förare som tyvärr inte finns ibland oss längre.

Absolut ingen garanti för att inte krascha men jag har ju definitivt spärrar. Jag håller mig till hastighetsbegränsningen, när det är löst underlag tar jag det väldigt lugnt och jag är hyffsat bra på att se faror i trafiken. Har lika mycket koll åt sidorna när det behövs och i backspegeln som framåt. Jag har kört länge och många olika typer av hojar och är definitivt inte för defensiv i min körning och drar mig inte för att köra till konstiga ställen men jag kör samtidigt inte speciellt fort. Mer länge än fort. Men även jag får mina funderingar ibland. Det är definitivt mer säkert i en bil och lite FÖR många kör som idioter. Så även om man tar det lugnt och har åtminstone hyffsat koll och körvana så är det INTE en garanti för att inte krascha. Det handlar inte bara om en själv. Samtidigt finns det så många andra faror runt omkring en i samhället och man kan omöjligt skydda sig mot allt. Då vore livet FÖR tråkigt. Det funkar inte. Man måste ha kul också. Och det är lite för roligt att köra två hjul...... Men jag är himla glad över att jag har min spärrar vad det gäller min egen körning och att jag faktiskt åtminstone försöker minimera riskerna så gott jag kan utan att det ska bli fjantigt...... Jag hade nog haft svårt att lägga av.....

//J

 

[laidback]

Ja va har ni för procent? Va fick ni för första procent innan den slutgiltiga bedömningen?

Jag har 87% än sålänge, fick den procenten cirka 4-5 månader efter olyckan för att köpa bil osv.
Nu har 15 månader gått, tiden går fort när man har rolig
Blir väl till våren de gör den slutgiltiga bedömningen... undra va den blir?? Komplett 5e bröstkotan samt lite lite påverkan från nån av de 3 nackfrakturerna, blir trött i vänster fingrarna fort...

Stödhjul är jättetöntigt! Sen är de väldigt opraktiskt att ha de när man kör bil själv, tungt å ivägen...
Jag var nästan bra på att komma upp i stolen från golvet trots avsaknad av bålmusklelatur (som gör de hela ännu mer intressant ). Men har provat ett par gånger hemma nu och satan vad jag svurit! Skitsvårt!

Ha de!

Hallå!

Vaddå, har de gjort en "preliminär" bedömning på dig? Det tror jag aldrig att jag råkade ut för, är det Trafikverket som vill ha den bedömningen, menar du? Om det är bråttom att få igång anpassningskarusellen för bilen, alltså?

Jag trodde att %-bedömningen bara hade att göra med hur många basbelopp man är berättigad till.
Men vad vet jag - efter bara sex år i den här branschen kan man knappast räkna mig som fullärd!
Inte ens 80%, förresten!


Just det ja, hade bl.a. en fraktur på C1:an, slå det!
(C1 är de översta halskotan, brytet man den, då lossnar huvet! Eller nåt...)

 

[laidback]

Men inte ska ni lägga av med hojeriet, Hellman och Starstriker!

Ni har båda helt rätt, tycker jag, i att bara för att vi åker hoj behöver vi inte dö. Tror man det skulle snart hela Indien (där hela familjer trängs på samma hoj) snart vara folktomt!
Jag tycker inte ens att man behöver vara så petig med hastighetsgränserna heller, man dör inte av en överträdelse då och då.

Att däremot ständigt hålla ett bombartempo och utmana allt och alla i trafiken varje gång man sätter sig på hojen, då sänker man oddsen för sin fortlevnad.

Tricket tror jag är att köra "lagom" mycket för fort. Tillräckligt sakta för att ha en rimlig chans att klara både liv och körkort, men tillräckligt fort för att det ska vara kul att åka hoj. Vad som är tillräckligt tror jag avgör var och en bäst själv.

Jag var en sån där som körde för fort så fort jag kom utanför stan, men inte överallt! På transportsträckorna försökte jag hålla mig under körkortsgränsen, på "intressanta" vägavsnitt var det, i mitt fall svårare...
Men jag har ALDRIG slangat nerför Storgatan! Varför? Jo, det retar hundrafallt fler än de som tycker det är heFftiCkt.


(åsså vet jag inte hur man slangar...)

 

[Wobbly]

Hallå!

Vaddå, har de gjort en "preliminär" bedömning på dig? Det tror jag aldrig att jag råkade ut för, är det Trafikverket som vill ha den bedömningen, menar du? Om det är bråttom att få igång anpassningskarusellen för bilen, alltså?

Jag trodde att %-bedömningen bara hade att göra med hur många basbelopp man är berättigad till.
Men vad vet jag - efter bara sex år i den här branschen kan man knappast räkna mig som fullärd!
Inte ens 80%, förresten!


Just det ja, hade bl.a. en fraktur på C1:an, slå det!
(C1 är de översta halskotan, brytet man den, då lossnar huvet! Eller nåt...)

De va jag som låg på FB, jag bad om några hundra till en v60 men då gav de mig 87% minimum å en stor bit av kakan

C1 kan jag inte slå, hade bara frakturer på c2, c4, c5 å th5
Fyfan vilken tur man hade som inte blev ett c2 paket (antar att du inte fick komplett påverkan på din c1 fraktur)

Ha de!

 

[laidback]

De va jag som låg på FB, jag bad om några hundra till en v60 men då gav de mig 87% minimum å en stor bit av kakan

C1 kan jag inte slå, hade bara frakturer på c2, c4, c5 å th5
Fyfan vilken tur man hade som inte blev ett c2 paket (antar att du inte fick komplett påverkan på din c1 fraktur)

Ha de!

Aha, nu klarnar det!

Du behövde pengarna lite snabbt, och FB förstod att ; "Ok, loppet är kört, vi åker ändå på att pröjsa. Grabben kan lika gärna få cashen direkt."
Imitt fall tror jag det två år efter kraschen, tills alla pengarna satt på kontot.
Det här vet du nog redan, men ett annat snabbt sätta att få ut ers.pengar är att gå och få vanprydande ärr fotade. För
mig gjorde det ca 75 lök, tog nån vecka bara!

Hehe, nej blev inget C1- paket, det läkte ihop med 3-4 mån med stödkrage!
Fick krosskador på C4 och C5, blev inkomplett tetra. Kan gå med gåbord en bit, men måste titta på fötterna för att veta hur långt jag sparkar fram dem. Väldigt smidigt att kunna stå när de drar på byxorna!

 

[Wobbly]

<

Aha, nu klarnar det!

Du behövde pengarna lite snabbt, och FB förstod att ; "Ok, loppet är kört, vi åker ändå på att pröjsa. Grabben kan lika gärna få cashen direkt."
Imitt fall tror jag det två år efter kraschen, tills pengarna satt på kontot.
Det här vet du nog redan, men ett annat snabbt sätta att få ut ers.pengar är att gå och få vanprydande ärr fotade. För
mig gjorde det ca 75 lök, tog nån vecka bara!

Hehe, nej blev inget C1- paket, det läkte ihop med 3-4 mån med stödkrage!
Fick krosskador på C4 och C5, blev inkomplett tetra. Kan gå med gåbord en bit, men måste titta på fötterna för att veta hur långt jag sparkar fram dem. Väldigt smidigt att kunna stå när de drar på byxorna!

Ja precis så vare
De har ju 2 år som regel innan de betalar ut, ett bolag började tjaffsa emot men efter ett vänligt men bestämt mail där jag målade upp bilden för de betalade de ut de preliminära beloppet. Jävla tur man haft som hade försäkringar, alla bekanta har köpt upp sig på bra olycksfallsförsäkringar efter min lilla fadäs
Pengar gör en inte lycklig men de underlättar!

Till er som tänkt teckna en/komplettera, se till att få med livränta i försäkringen, jätteskönt att ha nåt som täcker upp
om du inte klarar jobba heltid eller måste ta ett jobb som inte betalar lika bra som de du hade innan.

Mjo jag har endel ärr från andra händelser bla en skön flarra i nyllet när man va snäll å skulle stoppa bråk... som jag fått ersättning för tidigare, försäkringsbolagen älskar nog mig!
Har ett 20cm ärr på ryggen som jag anar kommer ge en trevlig slant Sen har jag (och säkert du också) 2 hål i pannan efter ställningen de sattepå för att kunna operera in staget i ryggen. De va nog en av de värre upplevelserna på sjukhuset, lite lokalbedövning sen skruvar de in 4 spetsiga bultar i skallbenet på dig.

Mmmm stödkragen! Den saknar jag
Har en äldre kvinna som jobbar som sjukgymnast? på karolinska att tacka för att jag slapp både stelopererad nacke å halo ställning!

Kommer du ihåg när man va klar me kragen å de skulle kolla hur många grader du kunde vrida huvudet? Va klarade man? 10?15?

ha de!

 

[laidback]

<

Ja precis så vare
De har ju 2 år som regel innan de betalar ut, ett bolag började tjaffsa emot men efter ett vänligt men bestämt mail där jag målade upp bilden för de betalade de ut de preliminära beloppet. Jävla tur man haft som hade försäkringar, alla bekanta har köpt upp sig på bra olycksfallsförsäkringar efter min lilla fadäs
Pengar gör en inte lycklig men de underlättar!

Till er som tänkt teckna en/komplettera, se till att få med livränta i försäkringen, jätteskönt att ha nåt som täcker upp
om du inte klarar jobba heltid eller måste ta ett jobb som inte betalar lika bra som de du hade innan.

Mjo jag har endel ärr från andra händelser bla en skön flarra i nyllet när man va snäll å skulle stoppa bråk... som jag fått ersättning för tidigare, försäkringsbolagen älskar nog mig!
Har ett 20cm ärr på ryggen som jag anar kommer ge en trevlig slant Sen har jag (och säkert du också) 2 hål i pannan efter ställningen de sattepå för att kunna operera in staget i ryggen. De va nog en av de värre upplevelserna på sjukhuset, lite lokalbedövning sen skruvar de in 4 spetsiga bultar i skallbenet på dig.

Mmmm stödkragen! Den saknar jag
Har en äldre kvinna som jobbar som sjukgymnast? på karolinska att tacka för att jag slapp både stelopererad nacke å halo ställning!

Kommer du ihåg när man va klar me kragen å de skulle kolla hur många grader du kunde vrida huvudet? Va klarade man? 10?15?

ha de!

Du har så rätt!

Har man bara åtm bara trafikförs. så kommer man att klara sig helt okej resten av livet. En olycksfallsförs är ännu bättre.
Men vad hade hänt om man kört på fyllen? Eller kraschat på en raceträning med endast svemos licensförs? Eller en kväll på den lokala crossbanan? Eller på 125:an i stugan?
Startade en tråd om sånt: http://www.sporthoj.com/forum/showthread.php?252641-Ni-med-stugmoppar&highlight=


De där skruvarna i huvudet låter som Aj, det klarade jag mig ifrån. Men 20 cm-ärret känns mer som en stämpel på att: Här har du, och sköt dig i fortsättningen! Och borrhålet för kateterslangen är som en andra navel. Sen är det div småärr, t.ex. det efter sondmatningen. Men casch blev det!

Men vilket flyt du måste ha haft med sjukgymnasten, att du klarade dig från steloperation! Annars hade det nog varit mycket som var besvärligt.
Ja, denna jefla nackkrage! Inte var den rolig, men nu klarar jag 45 iaf.

Tjo!