Konsekvenser av hojåkning

[dizzy]

Kraschade lindrigt igår.
En highsider med efterföljande flygtur.
Säger lindrigt eftersom jag endast bröt vänter nyckelben, bröt nått i vänster armbåge, spricka i ett av vänter revben, spricka i vänster underarm, spricka i vänster stortå.
Hojen gick tydligen rulla & motorn startade, men läcker olja.
Så nu sitter man här med smärtstillande o feta problem att tex stiga ur sägen el duscha.

Är dock hur glad som helst.
Jag vet att jag hade tur som få. Fick inte hojen på mig, blev inte påkörd av nån bil, klarade mig undan trotoarkanten.
Det enda tragiska var att jag inte lärde mig flyga ordentligt, dvs missa marken

Vet att mina små problem är blott en liten försmak av hur illa det kan vara, och därför är grymt impad av dig o att du orkar berätta om det.
Läst denna tråd sen du startade den, tyvärr fick den mig inte att vara mjukare på rullen, men väl glad i hågen även direkt efter kraschen då jag genast insåg att jag haft extremtur. Fick den söta ambulanstjejen att skratta fleta gånger

Du är en verklig inpirationskälla laidback, som visar att man kan ha en possitiv attityd även om det inte går som planerat.

 

[laidback]

Hej dizzy!

Det var tur att du klarade dig hyfsat ändå. Visst är det konstigt att när man ligger där och rullar på asfalten så inte f-n känns det att nyckelbenet nyss gick av eller att de billiga handskarna (tillsammans med dina händer) just slets i strimlor?

Nä, sånt känns inte förrän efteråt. Konstigt, eller hur?


Men en sak ska du veta. Visst är ambuanstjejorna söta men hade du inte haft så bråttom upp från asfaten utan slagit dig lite till, då skulle du fått träffa läckra narkossköterskor eller rent av pumorna på IVA. För att inte tala om bombnedslagen inom eftervården.

 

[arj]

Har läst din tråd laidback, och är glad att jag gick in hit och fick syn på den. Känner igen mig i mycket men ändå inte. Men hoppas inte det gör något att jag "lånar" din tråd lite och delar med mig av min olycka.

Det hela började att jag suttit som alltid i hytten på lastbilen, och det var klarblå himmel och strolande sol. När jag kom hem skulle jag åka och träna som alltid. Käkade lite och tog på mig kläderna. Hade en honda cb 1300 som skulle säljas så det blev att jag tog ut min älskling en 2008 års R1. Tog inte på mig alla skyddskläder idiot som man var. Skulle ju bara till gymmet så ingen buskörning här.
Körde väl ca 80km/h när jag närmar mig en T korsning. En dam i en familjebuss skall svänga vänster men hon står still och jag tror hon sett mig. När jag är precis ca några meter ifrån svänger hon ut. Jag dundrar in i sidan på henne. Sen blir jag medvetslös och minns inget mer.

Ambulanshelikoptern hämtar mig och kör mig till sahlgrenska. Där opereras jag i tre dagar, utan att anhöriga kan få se mig. Tur var väl det iofs.
16 olika frakturer fick jag, käken av på två ställen, två koter i bröstryggen fick fraktur så dem är stelopererade idag. Fraktur på nacken, punkterad lunga, fraktur på vänster underarm, skada på pekfingret, höger skuldra skadad och hela höger armen och handen illa skadad och även tre nerver i höger armen utdragna och en av. Ena fingret lossnat och hänger i skinet. Höger lårben av och sticker ut i låret. Men turen man hade enligt läkarna var att man nästan bodde på gymmet innan olyckan. Så bäcken och alla inre organ var helt oskadda.

Efter tre veckor fick jag vakna upp helt efter några mindre uppvaknande. Det första jag minns var att jag hade fruktansvärt ont och undrade hur det gått med hojjen.

Dom första veckorna gick dagarna ut på att träna på att kunna sätta sig upp i sängen och dingla med benen. dET snurrade ordentligt i huvudet eftersom man var van att bara ligga i sängen. När kroppen vant sig vid det fick man börja sitta i rullstol. Kunde inte köra själv eftersom högerarmen inte lyder nått. Så kör jag bara med vänstern åker jag runt runt.

Man var sjukt hungrig eftersom man bara fick soppa och nypon. Käken skulle läkas i en månad sen fick man börja och äta mat som var mosad. Och då skulle magen vänja sig eftersom den inte fått jobba på ett tag. Man såg ut som skin o ben.

Var mycket träning såsom mage och cykling i början. För varje dag kä'nde jag mig starkare. Enligt m ig hade man ju haft en grym änglavakt. Men alla muskler var uppätna av kroppen, och jag ville inte se mig själv.

Efter tre månader tog dom bort halskragen och det var så himla skönt. Men nacken hade ju stelnat så det blev mycket tränande.

Sen fick jag flytta hem till mina föräldrar eftersom dem bor i enplanshus. Aldrig sovit så gott den natten när man fick sova i lugn och ro utan massa springande. Varje dag kom färdtjänst och körde mig till sjukgymnastik och olika läkarbesök.

Efter sex månader fick jag lämna rullstolen och det kändes som livet kommit tebax till mig. Aldrig har jag känt sådan glädje inombords. Men då blev det massor utav ny benträning för att högerbenet skulle bli starkt som vänsterbenet igen.


Då i oktober var det dags att köpa bil. Hittade en liten käck stadsbil hos Opel och när jag körde ut från handlaren kom nästa lyckorus, nu var jag äntligen på väg till ett självständigt liv igen. Dagarna giock ut på att åka och träna, läkerbesök, ut med hunden och vandra i skogen och njuta av att fått livet tillbaka utan massa hjälp från underrbara människor.

Idag lite över ett år, mår jag faktist bättre än någonsin. Jag klarar mig helt själv, kör till gymmet varje dag och tränar för att kroppen ska bli bättre, åker och hälsar på kompisar på deras jobb, går långa turer i skogen med hunden och tvättar bilen två ggr i veckan.
Förutom många ärr på kroppen har jag dropp hand på högerhanden och den funkar riktigt dåligt. Men det är nerverna som läker. Och enligt läkarna kommer mina nervskador bli bättre men kan ta cirka 2 år till, sedan kan dom göra operationer så det som inte kroppen klarar kan dom "väcka". Men den kommer dock aldrig bli sig likt igen.
Men jag är otroligt glad ändå. Det kunde ju gått så mycket värre. Nu börjar jag även jobba i september igen. Känns underbart.

Säkert endel stavfel m.m men ville bara dela med mig av min resa. Vill inte avskräcka någon, men som ni säkert redan vet så vill jag bara säga lita ALDRIG på medtrafikanterna. Jag kommer dock aldrig mer köra hoj men saknar det lite varje gång ja ser en sporthoj. Ta det lugnt där ute och njut på eran bäste vän hojen.

MVH

Anders J

 

[laidback]

Jadu arj, vad ska man säga...

"Vilken j---a otur" eller, "vilken j---a tur"?

Oavsett vilket så hade du beskrivt din historia mycket bra. Många skador... usch usch!
Intressant att läsa om hur någon annan upplever rehab-träningen. Ibland tycker jag bara det känns onödigt att sticka dit, jag blir ju inte bättre!

Å andra sidan går det snabbt bakåt om jag inte tränar, så det är bäst att köra på!

Har din högerarm kommit igång än? Jag undrar hur bilkörningen går annars, eller har du en anpassad bil?

 

[Lajo]

Tack för påminnelsen arj å laidback. Kör faktiskt hoj till jobbet idag och ansåg mig inte ha tid att ta på mig stället imorse.. Äh, ska köra lugnt och det brukar ju inte vara så mycket trafik heller så.. Sitter här och känner mig skapligt korkad nu.. Ska verkligen försöka ändra det. Har jag inte tid att använda skydd så har jag inte tid att åka hoj heller.
Tack igen

 

[arj]

Jadu arj, vad ska man säga...

"Vilken j---a otur" eller, "vilken j---a tur"?

Oavsett vilket så hade du beskrivt din historia mycket bra. Många skador... usch usch!
Intressant att läsa om hur någon annan upplever rehab-träningen. Ibland tycker jag bara det känns onödigt att sticka dit, jag blir ju inte bättre!

Å andra sidan går det snabbt bakåt om jag inte tränar, så det är bäst att köra på!

Har din högerarm komit igång än? Jag undrar hur bilkörningen går annars, eller har du en anpassad bil?

Ja det är ungefär som jag själv brukar säga, "en jävla tur i oturen".
Visst man har fått kämpa varje dag i början för att ta sig till träning, men när smärtorna försvinner tack vara träningen är det värd det.

Jo bilkörningen går kalasbra faktist. Kör en helt vanlig bil fast med automat. Har även kört manuell men det blir så bökigt att hålla fast ratten med knät medans vänster armen växlar så det känns säkrast att ha en automat tills högerarmen är bättre.

Jodå högerhanden funkar till 70%, kan inte sträcka helt på fingrarna och inte få in dom i handen helt. Men kan bära endel grejer med den. Drophand har jag ännu så har en "handske" på handleden som håller upp handen. Underarmen har vaknat en hel del, kan vrida den helt inåt men bara endel just nu utåt. Biceps och triceps funkar ännu inte så armbågen är "död". Så har armen i ett band runt halsen. Annars bara armen hänger och det skall tydligen vara skadligt för axeln. Även axeln har vaknat. Har ju även en plexus skada i axeln där de flesta never samlas. Så kroppen kommer enligt läkarn laga de den tycker är viktigast. Kan ta cirka 1-2år till, sedan kan läkarna operera igång de viktigaste funktionerna.
Men dom har redan sagt att den inte blir som innan men att den kommer funka att använda till mycket hjälp iallafall. Så jag får hoppas det. Annars har man lärt sig att leva med en arm.
Känns som man kunde haft det så mycket värre så får väl någonstans acceptera att högern har fått en del skader.

Men som sagt, jag blir fanimej grymt impad av dig laidback. Att du orkar ha humöret uppe och kämpar på dagligen, gör att jag känner att jag med skall göra det som "bara" har högerarmen kvar att få ordning på.
Du är lätt en av mina nya idoler. Kämpa vidare.

MVH

 

[redracer]

Grymt impad och tackar för din inspirerande läsning om att livet inte alltid blir som man tänkt sig, tack till alla som berättat om sina olyckor (kommer inte iåg alla smeknamn i tråden, men speciellt dig laidback)
Även om man skadas o livet tar en rejäl u-sväng så fortsätter livet ändå. Man får liksom utgå ifrån hur läget ser ut o sen köra på.. Det är ingen annan som kan "leva igång" livet liksom... Blir ju inte roligare än vad man själv gör de till.. Sen är det ovärderligt att ha familj o vänner som stöttar runtomkring!

Körde själv sporthoj för drygt 6 år sen, men också snowboard.. Hoppade o landade på huvudet, krossade kotor i nacken.. resultatet blev förlamning ifrån armhålorna o neråt, även händer, handleder, triceps... Har ca 25% biceps o axlar kvar..klassisk hög tetra.
Har lite insikt i rehabvärlden o u-svängen i livet. Men impad av alla som skadar sig o inte ger upp! Kör på alla o laidback, säger som andra här, satsa på en självbiografi, bra o ge de odödlige ungdomstänket en käftsmäll.

Ser också fram emot del 3

 

[laidback]

Vi blir fler och fler!

Har varit dålig på att kolla tråden men såg att ännu en kraschad hittat hit. Kul!
(eller tråkigt) Tack för berömmet!
Tidigare har aRWe "tittat in" (fattade som att han kunde röra sig ungefär som du kan).
Jämfört med er båda är ju jag bara light-skadad!

Kollade lite snabbt i din profil och såg att du hade en tråd där du skrev att du väntade på att få en bil, hur går det med det, och vilken firma anpassar?
Hur kör du datorn förresten?

Ja du hör ju, det finns mycket att jämföra och är det nåt jag lärt mig så är det att varje skada verligen är unik.
Antar att du legat på sjukhus minst lika mycket som mig, men sen då? Uppsala eller RSS i Solna? Är det i så fall därifrån du skaffat dig "inblick i rehabvärlden"?

Vill veta mer!

 

[redracer]

Vi blir fler och fler!

Har varit dålig på att kolla tråden men såg att ännu en kraschad hittat hit. Kul!
(eller tråkigt) Tack för berömmet!
Tidigare har aRWe "tittat in" (fattade som att han kunde röra sig ungefär som du kan).
Jämfört med er båda är ju jag bara light-skadad!

Kollade lite snabbt i din profil och såg att du hade en tråd där du skrev att du väntade på att få en bil, hur går det med det, och vilken firma anpassar?
Hur kör du datorn förresten?

Ja du hör ju, det finns mycket att jämföra och är det nåt jag lärt mig så är det att varje skada verligen är unik.
Antar att du legat på sjukhus minst lika mycket som mig, men sen då? Uppsala eller RSS i Solna? Är det i så fall därifrån du skaffat dig "inblick i rehabvärlden"?

Vill veta mer!

Ja, alla skador är unika.. Men de finns fortfarande ett liv även om nävar o ben slutar fungera.. Det är ju inte i benen som livet sitter i? En månad innan jag skadade mig sa jag precis samma sak som en person i tråden, att om jag blir förlamad tar jag livet av mig.. Visste inte då hur smal livsbild jag hade då. Livet innehåller eller kan komma innehålla så mycket livsnjutande tillfällen! Det gäller bara att se dem o ta tillvara på dem när de kommer, lär man sig se o hitta dem kan man njuta så grymt mycket även om inte kropp aset rör sig nåt.

Bil kör jag, ett styrsystem ifrån handikappteknik.se. Ett skepp, en Grand Voyager-05. Kör du själv? Har tagit upp ett stillastående projekt med en fyrhjuling, äger en som jag kan köra men är sugen på att kasta i en sporthojsmotor, saknar rad4 skriket..

Jag skadade mig i Österrike, kom sen till Värnamo, sen till Linköping, sen rss i Solna. Jobbar fr.o.m. i höst som rehab instruktör, sparkar igång nyskadade så de kommer tillbaka till livet igen.

 

[laidback]

"om jag blir förlamad tar jag livet av mig..."

Ja, det tänkte jag många gånger innan jag kraschade men nu är det istället "jag hade kunnat bli HELT förlamad" gränserna flyttas fram...
Du skriver som jag tycker!

Livet är tydligen tillräckligt okej även utan att kroppen funkar perfekt. Det kanske jag skulle tycka även om jag blivt totalt förlamad Och tänk OM jag tar livet av mig då kanske jag missar den dan då de kan bota skadade som oss, då har man gjort bort sig!

Har en Cheva Uplander -08, raggarbil med ramp, bara att fösa in brewdarna! Kan/får köra själv, men överlåter det gärna.
Undrar hur du blir kvar på fyrhjulingen, klister på sadeln? Å hur styr du?

 

[tc82]

Jag har själv inga erfarenheter av sånt som ni berättar om tack och lov, men jag måste säga att jag beundrar er verkligen för ert kämpa på mod, jag kan inte tänka hur det måste va att hamna i såna situationer, vet inte hur man skulle klara det om man åkte ut för något sånt!

Men ännu engång riktigt bra kämpat tror ni har/kommer uppmuntra många till att se mer ljust på livet och inte gnälla över småsaker, det har i alla fall påverkad mig mycket det jag har läst!
Tack för att ni delar med er!

Fortsätt so och keep going strong!

 

[redracer]

Jo, gränserna flyttas alltid fram o det är bättre att tänka så, att det kunde varit ännu värre. Ofta blir det lätt att se allt man inte har, typ om jag bara kunnat röra händerna, om jag bara kunnat röra ett finger..om..om.. Men leva ett liv som man bara går runt o drömmer om hur det kunnat vara OM det hade varit annorlunda, med då missar man de verkliga livet..
Sen är de väl så att vem har sagt att livet är lätt? Vem har sagt att det är rättvist?
Känner du inte för o köra själv el känns de osäkert?
Fyrhjulingen, jag sitter i en typ sportstol med fyrpunktsbälte.. Googla på Woodstar ATC så hittar du den. Men mina planer o idéer är att bygga om den med en R1 motor o göra om kåporna så de påminner lite om R1:an, fyrhjulingsretta!

 

[dizzy]

redracer: det känns som du är en såndär som
"sätt mig i en elrullstol odå jävlar ska ja se om jag inte kan trimma den fan så att den gör 100 minst!"
Helt rätt attityd!

Min körskollärare är förlamad från bröstet o nedåt , han var med om en MC olycka ... han kör hoj idag!
http://www.kritto.se

Så ni alla tre, Laidback, redracer o kritto visar att det går om man vill.

 

[Zinik]

Hej känner igen de där. Pga att jag ligger på stranden på en 3punkts korsett för mina kotor..

30 April jobbade jag som "utlånare" PÅ Bike thn.. Hade bland annat S1000RR som jag han prova =) Kul Hoj! När jag slutade så vart tanken räjjsa med bilarna MEN det fanns 3 st hojar som jag ville prova, var av S1000RR och en GSX-R750. Sukkan stod där och alla grejer låg i bilen. Sluta med en snabb tur på favvo vägen mot en Cigg och en kaffe med en polare.

Nästan i munkedal (i en snäv V efter skogen) i utgången av den rackarns kurvan insåg jag snabbt att fan du är inte Rossi. Sen känner jag fram däcket studsar och släpper ja resten vet säkert många flyger över styret osv.. Första tanken är helvete 15 000 i självrisk för en kaffe... Sen kollar så tårna funkar, gött de gör dom. Lite oruttinerat börjar jag kräla runt och kasta av mig handskar & hjälm för att ringa farsan. "faan jag har kraschat suzukin, men du nu gör de för jävla ont så då får prata med peter". Dewn där känslan av att man tappat andan slutade aldrig och av smärtan svårt att ligga still, då skall jag också ge alla ett tipps med "puckel" på ryggen att ha på er hjälmen.. Väldig jobbig vinkel att ligga med huvudet. Tillslut kom ambulans, brandkår och räddningsbilar.. Så det vimlade av folk och det enda jag hör/tänker är att peter börjar prata med en tjej så " Va fan Peter varför pratar du med bruden"?! de ville ju jag Aja jag hade världens tur, stort dike mellan två tele stolpar ingen i vägen och hög fart... Efter det och inget hoj åka på tre mån samt helvetes ont i ryggen är att gatåka är lurigt och det hade räckt med en brunn så hade inte mitt liv vart här idag. Tillslut kota 6-7 komprimerade och Lp 4..

Jag kan bara hålla med dig i det du säger för att lägga snabbaste tiden på favorit vägen kör man med livet som insatts...

 

[laidback]

Jo, gränserna flyttas alltid fram o det är bättre att tänka så, att det kunde varit ännu värre. Ofta blir det lätt att se allt man inte har, typ om jag bara kunnat röra händerna, om jag bara kunnat röra ett finger..om..om.. Men leva ett liv som man bara går runt o drömmer om hur det kunnat vara OM det hade varit annorlunda, med då missar man de verkliga livet..
Sen är de väl så att vem har sagt att livet är lätt? Vem har sagt att det är rättvist?
Känner du inte för o köra själv el känns de osäkert?
Fyrhjulingen, jag sitter i en typ sportstol med fyrpunktsbälte.. Googla på Woodstar ATC så hittar du den. Men mina planer o idéer är att bygga om den med en R1 motor o göra om kåporna så de påminner lite om R1:an, fyrhjulingsretta!

FRÄÄÄNT!!

En Woodstar vill jag ha!

Varför får jag aldrig reda på att sånt här finns? Har du bara haft tur och råkat snubblat över den, eller ska man bara veta sånt?
Har du köpt den själv eller går det att söka pengar någonstans?


Hur kom du till RSS, tog du reda på att det fanns på egen hand?
Av en slump skulle mina assistenter på en kurs om trycksår på RSS, annars hade jag nog aldrig fått reda på att det funnits alls!
Nu ska jag dit några veckor i höst och förhoppningsvis bli sparkad i arslet!

 

[laidback]

redracer: det känns som du är en såndär som
"sätt mig i en elrullstol odå jävlar ska ja se om jag inte kan trimma den fan så att den gör 100 minst!"
Helt rätt attityd!

Min körskollärare är förlamad från bröstet o nedåt , han var med om en MC olycka ... han kör hoj idag!
http://www.kritto.se

Så ni alla tre, Laidback, redracer o kritto visar att det går om man vill.

Ja Kritto verkar vara en rikitig sköning!

Såg något klipp från tuben när han körde på Ringen. Friskt vågat, speciellt som karln antagligen (skulle jag tro) saknar känsel från bröstet och nedåt!

EDIT: Och så tycker folk knappt att det går att köra om det inte sitter stompgrip på tanken!


Folk som Kritto och Redracer verkar inte se problem i nånting!

 

[d96angl]

Redrace och Laidback: Ni är så djävla underbart galna! Bygg varsin fyhjuling nu så ni kan ut och ha skoj! Älskar er attityd.

Keep on going....

 

[redracer]

Dizzy: haha, ja det är märkligt men hade nog gjort något med effekten en gång fått smaka på adrenalinet så är man fast!

Zinik: Surt, men ändå skönt att du "bara" skadade dig som du gjorde.. Har du mkt ont? En månad kvar med stödet, sen upp på 3:e hojjen. Men försök ta med huvudet nästa gång, men vet att man gärna lägger ifrån sig det när hojjen rullas ut i solen o råkas varvas lite extra...

Laidback: Ja, en sån ATC tycker jag du ska satsa på. Kan du röra armarna något? Rotera händerna utåt? Det är väl ungefär det som krävs för att köra min..
Vart bor du? I vissa landsting kan man få bidrag till fyrhjuling, dock inte Jönköpings.. Jag mer eller mindre trillade på min, i ett gammalt garage stod den delvis nermonterad.. Köpte den o lämnade in den för fullservice. Så nu har jag kört i två år, sist så "råkade" jag välta med den. Den har gått loss på blöt asfalt innan men sist så bettade däcken o jag är glad att de byggt störtbåge på den

Rss tipsade en bekant om att de fanns, visste inget om de innan.. Men vad gött o komma dit o köra på o få en del sparkar! Det behöver vi alla emellanåt! Jag känner en del folk där, råkade göra sig lite känd där.. Skicka iväg nåt pm om du undrar nåt eller så..
Annars är de bara te o åk! Gå ut hårt o öka!

 

[Ankan1]

Dundrade rakt in i en bil som stannat vid ett övergångsställe för många år sedan.Landade på bilens bakruta och kasade långsamt ner över kofferten och blev liggandes på marken.Fick en chock och hörde människor som rusade till för att hjälpa.Någon ringde ambulans som i sin tur körde fel två gånger.Folk hörde denna ambulans tydligt två gånger som sedan avlägsnade sig igen.Slutligen hittade den rätt och folk var nu aningen förbannade och ambulanspersonalen hänvisade till en yr person i växeln.(Felet berodde på att alla ville hjälpa till och flera av dessa lämnade fel adress).Allt detta medans jag fortfarande låg kvar på marken.Som tur var hade en äldre dam rusat upp i sin bostad och hämtat en kudde som hon vänligt lagt under mitt huvud.Den gången blev det ett sönderslaget knä och en del djupa skrubbsår med en tids vistelse på sjukhus där man klippte upp mitt ställ vid ankomsten till akuten, hemska öde.Naturligtvis har jag en bra ursäkt och den är att bilen stannade för fort ha ha ... samt att jag var ung och trodde att jag klarade allt.Det gjorde jag uppenbart inte.

 

[Ankie.W]

Bra tråd!

Jag gjorde en liknande övning på Gotland ring för några år sen, skallade ett räcke. En kota i nacken sprack, och några kotor i bröstryggen komprimerades (jag trodde det var tre, men när jag såg min journal härom veckan visade det sig vara 5 mosade kotor), några flisor i ögongloben lossnade och ena lungan trycktes ihop. Dock minns jag allting, från att jag inser att det kommer att smälla, själva krocken med räcket, hur hjälmen krossas och smärtan när kotorna trycks ihop och alla nerver kommer i kläm. Jag minns väldigt exakt hur det känns att ligga i en sandfålla och ha brännande smärta i ryggen och inte kunna andas. Ganska jobbiga minnen, och en sommar i stödkrage gör inte saken bättre Fast å andra sidan jag minns lyckan när jag kände att jag hade känsel och rörlighet i alla tår och fingrar också. Och jag hade ju bara tappat andan, så jag började andas efter en stund också, uppenbarligen...

Ibland är marginalerna på rätt sida, ibland på fel, och när man kliver ur sängen på morgonen vet man aldrig vilken sida dom är på den dagen!

Vissa ramlar ur ett flygplan och klarar sig, vissa snubblar på köksmattan och slår ihjäl sig, det känns som att det är meningen ibland, och inte meningen ibland. Men att sitta och vara rädd för att något kan hända hela livet, och aldrig våga leva ut sina drömmar, gör bara att man kommer att ångra sig när det är för sent! Sen kan man ju förbättra oddsen för att komma hem varje dag, helt klart, men nog fan ska man våga leva också! Every man dies, but not every man really lives

Krya på dig laidback!

Vi minns nog alla din olycka, vi som var där! Du hade nog änglavakt den dagen måste jag säga!

Kan bara hålla med alla andra, tack för att du delar med dig av din erfarenhet!

Det är så nyttigt å läsa. Har även jag 7 olyckor bakom mig och haft otrolig tur,
vilket jag nog anser det handlar om. Tur att hamna rätt i perferin. Att inget varit
i vägen. Men jag håller med dig Nash, jag har också idag valt att hålla mig ca max 10 över gällande hastighet. Njuter av hojåkningen. Njuter av att man faktiskt kan lägga ner hojen rejält även i dom hastigheterna.
Sen kan man aldrig aldrig veta när olyckan är framme. Hur den slutar. Var både den och
livet slutar.

Men jag tycker det är fantastiskt å höra människor gå igenom de ni många gör, och återvänder med en otrolig livsglädje ändå. De får en att tänka till, inte bara när det
gäller hojåkningen utan även i andra situationer.

Åter igen, tack för din ärlighet och uppriktighet, den behövs!