Du milde!!!
Det var inte illa!!
Är du stenhård med kosten? Räknar du kalorier eller?
Tack
Inte 100% stenhård, men kanske 90. I början går det ju snabbt, men ju längre man vill ta det desto mer nitisk måste man bli.
När jag började vägde jag hundra pannor, det var det som blev min vändpunkt liksom. Brukade vara i bra form, idrottade på hög nivå och var ganska vältränad. När vågen började närma sig tresiffrigt blev det Lite av ett uppvaknande, "nu får det vara bra!" ungefär.
Räknar kalorier gör jag inte, det behövs inte. LCHF ska ju vara såpass snålt på kolhydrater att kroppen inte får i sig tillräckligt mycket energi som du kan lägga i fettreserverna, så då kan du äta hur mycket du vill av det andra. I mitt fall är det mest kött som gäller, protein kan du inte bli fet av och således käkar jag kilovis av det.
Jag har käkat kolhydratsnålt i omgångar ända sen jag var yngre, men då mest för att kunna hålla vikten konstant och ändå unna mig något gott och onyttigt ibland. Det har liksom inte varit bantning för mig utan en mer hållbar kost. Så omställningen blev inte så enorm för min del, var ju hyfsat van vid att inte ta potatis, ris eller pasta till maten. Det jobbiga blir när du ska börja jaga efter de där små kolhydraterna som man annars kanske inte tänker på. Nästan allt innehåller ju kolhydrater, till och med ärtor som sägs vara bra protein innehåller 7% socker. Så man får liksom sätta sig in i det och dra gränsen någonstans.
I början räcker det ju att skippa de mer uppenbara grejerna, socker, potatis, pasta, ris, mjöl och allt det där så kommer du gå ner i vikt, fort. Men när man nu som jag tappat en fjärdedel av min kroppsvikt så börjar kiklona frsvinna allt långsammare och man måste dra ner ännu mer. Det är då man börjar sålla bort morötter, lök, tomater och allt sånt.
Just nu är jag på en nivå där jag äter typ gurka, sallad, selleri och alla de där gröna knapriga grönsakerna som sägs vara bra bantarmat men jag skippar allt det där uppenbara som jag nämnt ovan. Måltiderna fyller jag ut med kött och "salladsgrönsaker", men helst inte tomat och andra sockerrika grönsaker. Just nu tappar jag väl ca ett-två kg i månaden, i början tappade jag det dubbla eller tredubbla. Första två månaderna går man ner som allra mest, sen börjar det bli körigt som sagt.
Jag är helt nitisk när det gäller socker, chips, godis, läsk och allt det där, jag rör inte eländet för då stagnerar min viktnedgång direkt. Bara av en veckas skidsemester där jag åt gröt till frukost för att orka med dagen i backen la jag på mig något kilo igen. Behöver jag något att tugga på tar jag gurkstänger med lite kryddad gräddfil att dippa i, fläsksvålar, beef jerky eller andra proteinsnacks. Även om nötter sägs vara bra lchf så håller jag mig ifrån dem då de ändå innehåller ca 15% kolhydrater. Jag dricker dock en del lightläsk och det funkar bra för mig, märker inte av något ökat sötsug eller aptit.
Hur som, det gäller att sätta sig in i vad du kan och inte kan äta och sen försöka hålla det. Visst fuskar jag någon gång då och då, dricker en pilsner och tar ett par nötter eller en godisbit till typ. Men jag försöker hålla det på absolut minimum, och behöver jag något annat så experimenterar jag med substitut. Ikväll bakade jag exempelvis en chokladkaka med totalt 20g kolhydrat på en hel kaka
Det kan du då jämföra med valfri "ren" marabou choklad som innehåller typ 60-70g socker PER 100 gram. Så en bit av den kakan kan jag unna mig, men det är ungefär det. Den innehåller ägg, smör, sötningsmedel (stevia och sockeralkohol, helt utan kalorier men sött och gott ändå) och 90% kakao choklad. Det är så långt jag kan sträcka mig i kakväg, kakor med mjöl eller socker går fetbort. Så man får vara rätt hård mot sig själv.
Dessutom kombinerar jag min diet med träning, springer milen regelbundet och styrketränar på en diet som "på pappret" inte ens borde räcka för att hålla min hjärna igång. Men för mig funkar det, jag kan hålla igång och jag kan tänka (ibland iallafall
) och mer därtill, och resultatet är att jag blir av med fett. Men lätt är det inte, och jag får väl erkänna att jag saknar kolhydrater. Men man lär sig att säga nej, även om det tar emot. Och jag gillar ju kött, så det är inte direkt så att jag går och är missnöjd med vad jag äter. Kan ju äta mig mätt på saker jag tycker är gott varje måltid
Men det ligger en del jobb bakom...
Edit: Kanske sa tillägga att min diet är en blandning av vad jag lyckats läsa mig till samt egna experiment och slutsatser. Det funkar för mig, men andra kan ju ha olika erfarenheter. Man får försöka hitta vad som passar en själv bäst, jag baa delar med mig av egna erfarenheter