Sitter här nu med tårar i ögonen och kan inte sova bara på grund av att jag ska tillbaks till lumpen i morgon. Så här är det nästan varje helg men den här är den som varit värst hittils. Och när jag är där får jag ibland sån hemlängtan att jag är alldeles gråtfärdig. I början var det inte så farligt men det är nu de sista månaderna det har börjat bli så här. Måste ju finnas någon som känner igen sig och kanske vet något sätt att underlätta det hela?
Känns inte som att någon tar mig direkt på allvar i "verkligheten" så jag vänder mig hit.
Känns inte som att någon tar mig direkt på allvar i "verkligheten" så jag vänder mig hit.