Blev lite inspirerad av biltråden så varför inte göra en liten fördjupning i MB200-300 w124?
Lanserades som 1986 års modell och efterträdare till w123 som tillverkats i tio år. Fortfarande fyrväxlad i basversion 200 med förgasare. Höger ytterbackspegel elmanövrerad, vänster manuell. 200, 230E, 300E (fanns även 280E i Tyskland vill jag minnas); diesel som MB haft sedan 1936 (?) hette 200D, 240D och 300D, den senare endast med automatlåda i Sverige.
Man hade problem med såväl topplockspackningar som kamkedjor och växellådor på 200-modellen; automaten var däremot skottsäker och av Mercedes egen tillverkning och exempelvis möjlig att bogsera igång. Men man löste förstås de flesta problem med tiden. Populär som taxi, och går ännu som Taxi i många länder i Mellanöstern och Afrika.
Jag går direkt på den 300TE 4-Matic som jag hade några år innan vi behövde två bilar.
När Mercedes 1988 tog fram sin 4-Matic för att möta Audi Quattro valde man sin egen väg. Grunden var en ständig fyrhjulsdrift via planetväxel och fördelning 33/67 fram/bak. Sedan via ASD-systemet (Automatisch Sperr-Differential) fungerade det så att om ABS-systemet registrerade hastighetsskillnad mellan fram- och bakhjul så aktiverades diffspärren i mitten, dvs fyrhjulsdriften låstes 50/50. Om hastighetsskillnaden mellan bakhjulen översteg X så låstes även diffspärren mellan bakhjulen. Helt automatiskt och det enda man som förare märker är att en gul triangel tänds i hastighetsmätaren.
Kombimodellen hade elektriskt servostängd baklucka, dvs man lade igen luckan och en elmotor drar in den sista biten och låser. Nivåreglering av Citroëns patent med gashydraulik (Mercedes och Rolls-Royce köpte patentet av Citroën), där hydraulpumpen sitter integrerad med topplocket. Vanlig fjädring finns förstås också. Centrallåset vacuumstyrt via behållare i vänster framskärm och slangar till resp dörr. Tyst och mjukt. Klimatanläggning i flera olika nivåer; hel- och halvautomatisk. Den ”stora kliman” konstruerad för Saudiarabien och det tog typ två minuter att få 16 grader i bilen om det var 30 grader ute…
Självklart elvärmda spolarmunstycken men inte nog med det; en doppvärmare från kylvattenslingan värmde upp spolarvätskan i tanken.
Treliterssexan gav 180 hk (det fanns en 24V-version på 220 hk men inte med 4-Matic) och drog ganska precis en liter per mil när man körde långt och kanske 1,25 blandat.
Framkomligheten är extrem. Jag har under toppjakt kört på oplogade skogsvägar där endast en snöskoter kört innan. Snödjup ungefär upp till strålkastarna. Bara att köra. Start i brant isig backe; inga problem alls. Fullständigt fenomenal med automat och diffspärrar. Och för sin tid oöverträffad i klassen normala personbilar. Om jag minns rätt så byggdes 4-Matic av Steyr-Puch.
Tygklädsel av mycket hög kvalitet, manuella fönstervevar. Alla reglage och detaljer av en nivå som inte uppnåtts efter detta. Fullkomligt tyst över gupp, inget skrammel. Utmärkt värme. Stolar av den gamla mercamodellen vilket innebär en väl avfjädrad platta att sitta på och spänst även i övrigt. Inte insmickrande men skönt i längden.
Det fanns också en ganska stilren coupé och värstingen 500E som väl till och med byggdes av Porsche? Breddade skärmar så den tar man på håll.
Totalt sett en otroligt fin bil och i mina ögon har avståndet mellan Mercedes och andra tillverkare aldrig varit så stort som under perioden 1982-1992. Bruno Saccos mästerverk 190 (w201?), S-klassen w126 inkl coupén och w124 då. Tidlösa designer, högsta kvalitet och dessutom lysande bruksbilar. En av de bästa bilar som konstruerats rent objektivt. Tycker jag, är det kanske bäst att tillägga.
”Min” finns kvar i registret, sista besiktningen 2005 och bor numer i Edsele. Jag sålde den 2000 så något kanske hände?
Mvh
Lanserades som 1986 års modell och efterträdare till w123 som tillverkats i tio år. Fortfarande fyrväxlad i basversion 200 med förgasare. Höger ytterbackspegel elmanövrerad, vänster manuell. 200, 230E, 300E (fanns även 280E i Tyskland vill jag minnas); diesel som MB haft sedan 1936 (?) hette 200D, 240D och 300D, den senare endast med automatlåda i Sverige.
Man hade problem med såväl topplockspackningar som kamkedjor och växellådor på 200-modellen; automaten var däremot skottsäker och av Mercedes egen tillverkning och exempelvis möjlig att bogsera igång. Men man löste förstås de flesta problem med tiden. Populär som taxi, och går ännu som Taxi i många länder i Mellanöstern och Afrika.
Jag går direkt på den 300TE 4-Matic som jag hade några år innan vi behövde två bilar.
När Mercedes 1988 tog fram sin 4-Matic för att möta Audi Quattro valde man sin egen väg. Grunden var en ständig fyrhjulsdrift via planetväxel och fördelning 33/67 fram/bak. Sedan via ASD-systemet (Automatisch Sperr-Differential) fungerade det så att om ABS-systemet registrerade hastighetsskillnad mellan fram- och bakhjul så aktiverades diffspärren i mitten, dvs fyrhjulsdriften låstes 50/50. Om hastighetsskillnaden mellan bakhjulen översteg X så låstes även diffspärren mellan bakhjulen. Helt automatiskt och det enda man som förare märker är att en gul triangel tänds i hastighetsmätaren.
Kombimodellen hade elektriskt servostängd baklucka, dvs man lade igen luckan och en elmotor drar in den sista biten och låser. Nivåreglering av Citroëns patent med gashydraulik (Mercedes och Rolls-Royce köpte patentet av Citroën), där hydraulpumpen sitter integrerad med topplocket. Vanlig fjädring finns förstås också. Centrallåset vacuumstyrt via behållare i vänster framskärm och slangar till resp dörr. Tyst och mjukt. Klimatanläggning i flera olika nivåer; hel- och halvautomatisk. Den ”stora kliman” konstruerad för Saudiarabien och det tog typ två minuter att få 16 grader i bilen om det var 30 grader ute…
Självklart elvärmda spolarmunstycken men inte nog med det; en doppvärmare från kylvattenslingan värmde upp spolarvätskan i tanken.
Treliterssexan gav 180 hk (det fanns en 24V-version på 220 hk men inte med 4-Matic) och drog ganska precis en liter per mil när man körde långt och kanske 1,25 blandat.
Framkomligheten är extrem. Jag har under toppjakt kört på oplogade skogsvägar där endast en snöskoter kört innan. Snödjup ungefär upp till strålkastarna. Bara att köra. Start i brant isig backe; inga problem alls. Fullständigt fenomenal med automat och diffspärrar. Och för sin tid oöverträffad i klassen normala personbilar. Om jag minns rätt så byggdes 4-Matic av Steyr-Puch.
Tygklädsel av mycket hög kvalitet, manuella fönstervevar. Alla reglage och detaljer av en nivå som inte uppnåtts efter detta. Fullkomligt tyst över gupp, inget skrammel. Utmärkt värme. Stolar av den gamla mercamodellen vilket innebär en väl avfjädrad platta att sitta på och spänst även i övrigt. Inte insmickrande men skönt i längden.
Det fanns också en ganska stilren coupé och värstingen 500E som väl till och med byggdes av Porsche? Breddade skärmar så den tar man på håll.
Totalt sett en otroligt fin bil och i mina ögon har avståndet mellan Mercedes och andra tillverkare aldrig varit så stort som under perioden 1982-1992. Bruno Saccos mästerverk 190 (w201?), S-klassen w126 inkl coupén och w124 då. Tidlösa designer, högsta kvalitet och dessutom lysande bruksbilar. En av de bästa bilar som konstruerats rent objektivt. Tycker jag, är det kanske bäst att tillägga.
”Min” finns kvar i registret, sista besiktningen 2005 och bor numer i Edsele. Jag sålde den 2000 så något kanske hände?
Mvh
