Så hur ska pengarna fördelas då?
Per kvadratmeter, per person eller eftet behov?
Infrastruktur, skola, polis och sjukvård skall rimligen fördelas över hela Sverige.
Så hur ska pengarna fördelas då?
Per kvadratmeter, per person eller eftet behov?
Men vad du betalar på plats är inte samma som vad det kostar. Jmfr vad du betalar för ett besök på vårdcentralen, eller vad du betalar för vård generellt.Visst, det finns bitvis fler besiktningsstationer, men har det blivit billigare? Nej.
Ja men det var inte min fråga.Infrastruktur, skola, polis och sjukvård skall rimligen fördelas över hela Sverige.
Och fordon tillverkas av…? Medicinteknik?
Skogs-, gruv- och verkstadsindustrin står för en brutalt stor andel av hela ekonomins förutsättningar. Det är nästan så att resten är ren spinoff.
Det är lätt att leta fram i öppna källor. Självklart är glesbygden missgynnad och det beror till största delen av okunskap, möjligen också ren dumhet här och var.
Sverige är ETT land, det vore bra om det framgick även i organisation och synen på människors förutsättningar.
Kommunaliseringen av skolan var början till slutet.
Jag är inte helt med.
Vissa upplever alltså att det kommunala utjämningssystemet inte fungerar bra?
OnT:
Vilken röra detta har blivit.
Första frågan, vet ej exakt. Dock går mer skattekronor till en person i glesbygd jämfört med en person i storstad så fördelningen är till fördel för glesbygden. Andra frågan, mycket liten andel. Jag tror fortfarande hans hundratals miljoner har gjort skillnad. Jag ser inte relevansen i jämförelsen.Och hur mycket av dom pengarna har gått till socialbudgeten i rikets tre storstadsområden...? Och hur stort är detta belopp jämfört med statskassans intäkter från basindustrin placerad i just glesbygden...?
Du kör med sjuttiotalsargument om en tärande glesbygd. Läs på.
Håller med. Till exempel polistäthet per invånare borde vara samma. Samma med de övriga sakerna du nämner. Det betyder inte att Norrland ska få fyrfiliga vägar a la essingeleden eller att allt ska ligga runt hörnet var man än bor.Infrastruktur, skola, polis och sjukvård skall rimligen fördelas över hela Sverige.
Det handlar inte om norr och söder, det handlar om att vissa argumenterar för att vissa delar av ett land skall gynnas framför andra på grund att fler bor där.
Det är bara att titta på kritiken mot det kommunala utjämningssystemet. Fördomar och okunskap präglar debatten. Trots att det borde vara klart hur det fungerar och varför.
Jag tycker jag hör flera i tråden som klagar på att de inte har samma service i Norrland som i Stockholm.Intressant diskussion. Tror de flesta som bor i glesbygd räknar med att man inte kan förvänta sig alls samma service som i storstan.
Visst kan man argumentera för att marknaden löser allt, även när det gäller geografisk resursfördelning, men det innebär då en rätt extrem hållning som mig veterligen inte tillämpas fullt ut på det sättet i någon modern demokrati.
Visst kan man argumentera kring vilka geografiska områden som skapar mest värde, men det blir då snabbt en väldigt knepig diskussion som ger helt olika svar och leder in i återvändsgränder eller cirkelresonemang, beroende på hur man definierar värde, hur man mäter det, om man ser på värdet aggregerat eller isolerat osv. När värde skapas är det ett väldigt komplext samspel av samverkande faktorer som bidrar och det blir inte mindre komplext av att det dessutom finns diverse regleringar och begränsningar som gör att marknaden inte är fri. Det är heller inte riktigt så enkelt att människor är 100% rörliga och automatiskt kan flytta var som helst för att tillgodose sina behov.
Vad de flesta förmodligen inser är nog ändå att skulle all service, infrastruktur osv i glesbygd lösas helt på marknadsmässiga grunder och man enbart ser det utifrån en förenklad bild utifrån folkmängd eller hur mycket skattepengar man får in lokalt skulle det på många ställen inte vara möjligt att upprätthålla den service som behövs för att människor skall kunna leva där.
Precis som inom många andra samhällsområden blir det då en fråga om att via skattsedeln subventionera sådan service och infrastruktur, därför att det finns ett tillräckligt stort värde för landet som helhet att människor skall kunna bo och verka där. Det finns ju dessutom mängder med arbete som behöver bedrivas runt om i landet, om vi nu anser att det är viktigt att Sverige även kan ha råvaruproduktion, skogsbruk, turism och en massa annat där värdet skapas utanför storstadsområdena. Man behöver inte tävla om vad som hamnar högst upp i värdekedjan, det räcker att ställa sig frågan om det är tillräckligt värdefullt för samhället att alls ha verksamheten för att man också på samhällsnivå skall skapa förutsättningar för att den skall kunna bedrivas, i de fall där marknaden inte kan lösa detta.
Det blir egentligen förenklat att tala om subventioner i sammanhanget. Om antagandet är att mer värde skapas i systemet som helhet om man tar en viss kostnad på samhällsnivå kan man ju också se det som att vissa förutsättningar behöver skapas på systemnivå för att ge utväxling. Driver man det motsatta resonemanget till sin spets kan man ju exempelvis ifrågasätta varför vi överhuvud taget skall ha nationalstater.
Exakt hur balanseringen av kostnad/nytta-ekvationen blir är förstås en politisk fråga, men det är som sagt knepigt att göra någon precis definition som blir användbar annat än i teorin. I praktiken blir det då snarare principer grundade i värderingar som påverkar. Det går ju exempelvis att argumentera för principen att alla i Sverige, inom rimliga gränser, skall ha tillgång till grundläggande samhällsservice som vård, skola, polis, räddningstjänst, omsorg osv.
Första frågan, vet ej exakt. Dock går mer skattekronor till en person i glesbygd jämfört med en person i storstad så fördelningen är till fördel för glesbygden. Andra frågan, mycket liten andel. Jag tror fortfarande hans hundratals miljoner har gjort skillnad. Jag ser inte relevansen i jämförelsen.
Håller med. Till exempel polistäthet per invånare borde vara samma. Samma med de övriga sakerna du nämner. Det betyder inte att Norrland ska få fyrfiliga vägar a la essingeleden eller att allt ska ligga runt hörnet var man än bor.
”Syftet är att de ska kunna tillhandahålla likvärdig service för sina kommunmedborgare oberoende av förhållanden som är svåra för kommunen att påverka. Systemet finns också för att kompensera kommuner vars investeringar för ökad produktion av kommunens näringsliv ger skatteintäkter som främst kommer andra ur boendesynpunkt mer attraktiva grannkommuner till godo.[2]”Kommunala utjämningssystemet – Wikipedia
sv.wikipedia.org
Syftet är som ovan. I realiteten tar det bort incitament för kommunen att sköta sina finanser och stimulera arbetsmarknaden. Stockholm med omnejd bidrar mest per invånare. Norrlands inland belastar systemet mest per invånare.
Är du nöjd med nuvarande fördelning eller vill att Stockholmare ska subventionera Norrland ännu mera? I så fall, varför?
Jag tycker jag hör flera i tråden som klagar på att de inte har samma service i Norrland som i Stockholm.
Fördelningspolitik kan mycket riktigt inte skötas av en marknad. En marknad belönar människor efter deras förmåga. Staten fördelar till de som har behov. Hela diskussionen landar väl i det. Mitt, ditt eller vårt. Höger-vänster. Sosse eller moderat. Lantis eller stadsbo.
Jag står till höger på den politiska skalan och bor i storstad så det är klart att min utgångspunkt är väldigt olik en sosse i Pajala. Jag tycker människor ska få behålla så mycket av sin lön som möjligt för att försörja sig själv och sina nära. Andra tycker något annat. Tror det är svårt för en moderat att övertyga en vänsterpartist men debatten i sig har ett värde, enligt mig.
Andra stycket. Säg att man tar bort utjämningsbidragen och alla andra stöd till glesbygd. Då tror jag många hade behövt flytta till ställen där arbete fanns. Arbetsgivare som har svårt att hitta kompetens kommer få lättare att rekrytera. Kommuner som är välskötta kan erbjuda invånare lägre skatt. Misskötta kommuner får högre incitament att locka arbetsgivare. Kan bli tufft för somliga och det lär uppstå klyftor. Jag har inget problem med det för jag tror nettonyttan är störst.Så är det förstås och vi värderar saker olika, vilket gör att vi förespråkar olika lösningar. Men jag tycker också frågan är intressant även om man ser på den mer analytiskt. Ofta finns det ju en massa underliggande antaganden som ligger till grund för varför man förespråkar en viss lösning. Genom att synliggöra och diskutera dessa antaganden tror jag man kan lära sig något av varandra och få en intressantare och mer konstruktiv diskussion.
Ett sådant antagande skulle då t ex kunna vara att maximala möjligheter till lokal nyttomaximering skapar mest total nytta som helhet - eller omvänt - vilket då skall skiljas från värderingen att lokal nyttomaximering är överordnad den totala nyttan som skapas (eller omvänt).
Ett antagande (där man är överens om slutmålet) går att ifrågasätta på ett helt annat sätt än slutmålet som sådant eller en värdering som ofta är djupt rotad.
Fantastiskt. Där briljerade du med din kunskap och fördomsfrihet på ett mycket flagrant vis. Snyggt! ?Först googlar man utjämningssystemet. Sedan visar man upp kombinationen okunskap och fördomar på ett mycket flagrant vis.
Det är just det här som är problemet i debatten. Dunning-Krüger hade i sanning en stor poäng i sin forskning.
Först googlar man utjämningssystemet. Sedan visar man upp kombinationen okunskap och fördomar på ett mycket flagrant vis.
Det är just det här som är problemet i debatten. Dunning-Krüger hade i sanning en stor poäng i sin forskning.
Ok jag lyssnar. Du som säger dig ha kunskap, vilka slutsatser är felaktiga och varför?Inget fel med wikipedias artikel. Det är slutsatserna från den som är helt felaktiga. Vilket man borde inse om man läser den.
Inget fel med wikipedias artikel. Det är slutsatserna från den som är helt felaktiga. Vilket man borde inse om man läser den.
På den svenska landsbygden försöker kommunpolitiker krama ut sista droppen ur varje skattekrona för att kunna hålla byskolan öppen, erbjuda grundläggande välfärd och i vissa fall klara av att hålla gatubelysningen tänd. Det är en mycket svår, beundransvärd och i många fall ojämn kamp som många av dessa politiker utkämpar.
Här erbjuder det kommunala utjämningssystemet en god hjälp i att stötta de minsta kommunerna, som ofta ligger utanför de större arbetsmarknadsregionerna och erbjuder sämre möjligheter till arbetspendling.
Så var det i varje fall tänkt att det skulle fungera, men i dag har storstadsregioner blivit allt större mottagare av stödpengarna.
För samtidigt som kampen pågår i landsbygdskommunerna så tar storstaden Malmö ensamt emot mer pengar från utjämningssystemet än de 52 minsta kommunerna gemensamt får dela på. Bland de tio kommuner i Sverige som får mest pengar från det kommunala utjämningssystemet finns inte en enda landsbygdskommun.
Exempelvis har Malmös bidragsdel ökat från 3,7 miljarder till 5,5 miljarder mellan 2011 och 2019. Det är en ökning på massiva 48 procent. Under samma tid växte anslagen till de 52 minsta kommunerna i betydligt långsammare takt, knappt 31 procent.
Tyvärr innehåller det systemet inte några effektiva morötter – eller piskor – som ger incitament till att sträva efter en större kommunal självförsörjning. Om en kommun ökar sina intäkter görs ett avdrag i skatteutjämningssystemet med nästan lika mycket.
Vi tror att det är precis det som minskar dessa större städers benägenhet att förändra sitt bidragsberoende.
Det här innebär att ett fåtal kommuner, primärt runt huvudstadsregionen, tvingas dra ett orimligt tungt lass och det försvagar såväl incitament som möjligheter för dessa att bli ännu mer framgångsrika eftersom en stor del av kakan försvinner i väg till andra stora kommuner. Det innebär också att stödet till landsbygden urholkas över tid.
Ser du några problem med att det kan leda till lägre incitament att sköta finanserna i en kommun? Är vi överens om att det finns kommuner som missköter sin ekonomi?Bra Zoda, där hittade du något mer relevant.
Det är också så att utjämningssystemet bygger på de <faktiska> demografiska förhållandena. Inte på skattesatsen eller om neg… förlåt, kommunpolitikerna är lata eller inte (travesti Tage Danielsson).
I en kommun som har en stor andel äldre som behöver vård och omsorg samt en liten andel i produktiv ålder blir det svårt att få de egna skattepengarna att räcka till. Lägg till att man troligen har skolskjutskostnader som ligger 20 gånger högre än en tätortskommun osv osv. Oavsett om man har lägst arbetslöshet i landet så räcker inte kvoten till. Detta är huvudanledningen till att det ser så olika ut.
Grundproblemet är att samhället måste erbjuda service till medlemmarna oavsett om man bor i Täby eller Dorotea. Staten lägger också på nya pålagor som kommunerna förväntas utföra - kanske mot statsbidrag - men när kvoten enligt ovan är så skev blir det fortfarande förlust för kommunen. Ett avloppsreningsverk kostar 70 miljoner att bygga oavsett om det är i Överkalix eller i Vellinge. Gissa var det märks på skattsedeln för den enskilde?
Infrastruktur är en helt annan sak. Den byggs inte för att de lokala skall nyttja den utan för att ALLA skall kunna kommunicera, resa osv.
Man kan börja där, men ingen skall förvänta sig att bli matad med kunskaper av andra. De finns att ta del av själv idag när nästan all information finns tillgänglig. Är det bara ignorans som gör att man låter bli?
ExploreBike: Baltikum
Baltikum är en fantastisk d... |
|
Lego Technic Ducati Panigale V4 S
LEGO har presenterat modell... |
|
Transportstyrelsen höjer avgifter från nyår
Foto: Jacob Sjöman Trans... |
|
Ducati Multistrada V2
Ducati har lanserat nya Mul... |
|
Desmo Center årets MC-handlare och MC-verkstad
Svedea utnämner varje år de... |
|
Tre timmar kvar!
Efter lämning till tryck kl... |
|
Nya Ducati Multistrada V2
Ducati har lanserat nya Mul... |
|
Desmo Center utsedd till årets MC-handlare – och verkstad
Svedea utnämner varje år de... |
|
Tankskydd till GSA
ULTIMATE tankskyddWunderlic... |
|
Körkortet får nytt utseende
Det var åtta år sen sist, m... |