Som tidigare konstaterats - den nu pågående klimataktivismen har obehagligt tydliga drag av ren och skär vänsteraktivism. Eller på ren bondsvenska - kommunism.
Människor som sprider extrem högerpropaganda och extrem islamistisk propaganda brukar normalt övervakas av vår säkerhetspolis. Är det snart dags att börja titta närmare på de aktivister som förespråkar revolution i miljöns namn...?
Om det är något som skrämmer mig mer än alla miljö- och klimathot tillsammans är det just detta.
En stor del av dagens yngre generation verkar inte värdesätta den fria viljan på samma sätt som tidigare generationer. Det bäddar för en allt större acceptans för totalitära och frihetsbegränsande lösningar på problem i framtiden. Det kommer bli som i Kina, där det tycks finnas en acceptans för ett övervaknings- och kontrollsamhälle så länge det leder till trygghet, ordning osv.
Vi är så vana vid att tvärsäkert kunna avfärda totalitär kommunism med att säga "kolla hur det gick i Sovjetunionen, det funkade aldrig att centralt försöka styra allt", men glömmer bort att vi faktiskt håller på att skapa förutsättningar som gör att kommunismen i framtiden kommer fungera bättre än den fria demokratin och marknadsekonomin ur ett rent utilitaristiskt perspektiv, dvs utifrån vad som rent objektivt skapar den största nyttan för flertalet. Dessa förutsättningar handlar om datainsamling, algoritmer och AI.
När algoritmer och AI har förmågan att fatta beslut som rent objektivt är "bättre" än om människor fattade dem av fri vilja, vad kommer då hända med vår syn på den fria viljan? Är det moraliskt rätt att låta människor bestämma själva, ifall en diktatur som bygger på data och algoritmer kan fatta bättre beslut åt oss, i miljöns namn eller vilket annat syfte som nu är viktigast?
Rent filosofiskt och idéhistoriskt bygger våra tankar om den fria viljan och demokratin mycket på grundantagandet att det fungerar bättre än alternativet att någon skall centralstyre allt. Vad kommer hända med den fria viljan när detta grundantagande inte längre stämmer? Kommer de som är unga idag sätta ett tillräckligt stort värde i den fria viljan att de är beredda att försvara den till varje pris?
Kanske kommer kommunismen inte införas genom en revolution, utan genom en stegvis process där vi gradvis accepterar dess premisser? (En process som för övrigt redan pågått ett tag.)