Joe Dalton
Kör så de' ryker
- Gick med
- 15 Jun 2007
- Hoj
- Moddad RD500LC-84 och RZV500 bygge på G. RGV250M -90, RD350F2 -86, RD250 -80, RD125 -78, TZ350 -80
Jag hade ett milt stress påslag ? fram till torsdan’ i förra veckan för att få ordning på en massa grejer, innan jag skulle åka iväg till Linköping på Classic racing (MCHK-RR) och jobba som funkis! Jag hann precis med att få på de efterfrågade dekalerna. Så nu ser den ännu lite mer färdig ut! ? Och Yamma dekalen blev något bättre än förväntat på magkåpan. Den vita texten bryter snyggt mot det grå. ??
Sen blev det dags för arrangemanget med att fästa magneten på nya bromsskivan och borra hål och skruva fast pulsmottagaren i framstänkan’ till (cykel-)hastighetsmätaren. Men nu är den på plats igen efter en del mätande och mixtrande med avståndet mellan magneten och avkännaren. (Men egentligen tycker jag att jag inte behöver den, för cykeln går ju så oändligt fort ?? när man väl kommer fel i in en kurva… och då har man ju inte tid och sitta där och titta på den, eller hur?!)
Det var varm som bara den i helgen på Sviestad banan. På fredagen var det +30°C sittandes under posteringstältets tak och +39°C i solen. Tempen steg sen ytterligare någon grad under lördan och söndan. Det var tur att det fläktade lite. Annars hade man väl gått under där ute i ’gräs-Sahara’! Jag hade tidigare lovat en kompis att han skulle få ta en provtur på RD:n och nu fanns tillfället... men han hade fullt med besökare i sitt depå tält hela helgen och jag ville inte störa eller avbryta något.
Jag hade nämligen tagit med mig RD:n bak i bussen till banan. Och vädret var alldeles för varmt den kvällen tyckte jag själv för att ’slita’ på sig ett skinnställ och ut och åka en tur. Så jag sköt det hela till lörda’ kvällen istället, då det hela kändes något svalare. Så jag tänkte att jag tar en egen runda. Sagt och gjort och så blev det! På med skinnkläderna och vurpollonet och sakta puttra genom depån för att ta sig ut till landsvägen. Efter en vända på ett par mil så styrdes kosan tillbaka till banan. Nu var i alla fall skinnet i förgasarna borta. Efter en snabb kontroll så konstaterades att nu funkade allt som vanligt och
den ’bråkande fuggen’ höll tätt. Hurra! Väl tillbaka i depån stanna jag till en stund hos kompisen så han och en del andra fick se dinosaurien live.
Den är ju trots allt tidsenlig med många andra cyklar i depån. Stunden blev till en timme och sen började mörkret sänka sig så det var dags att åka upp till bussen för att sova ett par timmar innan det var dags för en ny dag i ’gräs-Sahara’.
Peter Linden var där (en inte helt okänd person i racing kretsar) med Endurance Teamet Phase One’s cyklar. Han fick inte ’bara’ låna deras cyklarna för att köra en tävling ’så där’... FÖR teamet hade som krav att följa med och se över/skruva/serva dem under helgens tävlingar. Kul med lite ’nytt’ blod i depån.
Phase one’s depåtält.
En liten mysig samling med tvåtaksrykare och en Suzuki 4T i depån. Peter körde flera klasser bland annat med Phase one’s Suzuki (den blå/orange/vit lackade på bilden) och vann bland annat det heatet.
Sen blev det dags för arrangemanget med att fästa magneten på nya bromsskivan och borra hål och skruva fast pulsmottagaren i framstänkan’ till (cykel-)hastighetsmätaren. Men nu är den på plats igen efter en del mätande och mixtrande med avståndet mellan magneten och avkännaren. (Men egentligen tycker jag att jag inte behöver den, för cykeln går ju så oändligt fort ?? när man väl kommer fel i in en kurva… och då har man ju inte tid och sitta där och titta på den, eller hur?!)
Det var varm som bara den i helgen på Sviestad banan. På fredagen var det +30°C sittandes under posteringstältets tak och +39°C i solen. Tempen steg sen ytterligare någon grad under lördan och söndan. Det var tur att det fläktade lite. Annars hade man väl gått under där ute i ’gräs-Sahara’! Jag hade tidigare lovat en kompis att han skulle få ta en provtur på RD:n och nu fanns tillfället... men han hade fullt med besökare i sitt depå tält hela helgen och jag ville inte störa eller avbryta något.
Jag hade nämligen tagit med mig RD:n bak i bussen till banan. Och vädret var alldeles för varmt den kvällen tyckte jag själv för att ’slita’ på sig ett skinnställ och ut och åka en tur. Så jag sköt det hela till lörda’ kvällen istället, då det hela kändes något svalare. Så jag tänkte att jag tar en egen runda. Sagt och gjort och så blev det! På med skinnkläderna och vurpollonet och sakta puttra genom depån för att ta sig ut till landsvägen. Efter en vända på ett par mil så styrdes kosan tillbaka till banan. Nu var i alla fall skinnet i förgasarna borta. Efter en snabb kontroll så konstaterades att nu funkade allt som vanligt och
den ’bråkande fuggen’ höll tätt. Hurra! Väl tillbaka i depån stanna jag till en stund hos kompisen så han och en del andra fick se dinosaurien live.
Den är ju trots allt tidsenlig med många andra cyklar i depån. Stunden blev till en timme och sen började mörkret sänka sig så det var dags att åka upp till bussen för att sova ett par timmar innan det var dags för en ny dag i ’gräs-Sahara’.
Peter Linden var där (en inte helt okänd person i racing kretsar) med Endurance Teamet Phase One’s cyklar. Han fick inte ’bara’ låna deras cyklarna för att köra en tävling ’så där’... FÖR teamet hade som krav att följa med och se över/skruva/serva dem under helgens tävlingar. Kul med lite ’nytt’ blod i depån.
Phase one’s depåtält.
En liten mysig samling med tvåtaksrykare och en Suzuki 4T i depån. Peter körde flera klasser bland annat med Phase one’s Suzuki (den blå/orange/vit lackade på bilden) och vann bland annat det heatet.
Jag har gummispetsar på mina flottörnålar. Innan jag lämnade hemmet för helgen så provade jag att vinkla om förgasarna i insugsgummina och verkar som det har fixat problemet med den flödande’ fuggen’. Tiden får utvisa.Om flotörnålen har stålspets är de lika bra du byter ut dem till gummi/viton spets . Stålnålar kan läcka vid vissa varvtal = vibrationer så man kan bli lurad att bestycka ner lite här o där i registret.
Men om de redan är vitongummi så kan du prova att fixa tätytan i sätet med en "Ny borr" Jag brukar ta en så stor borr som möjligt lika grov som flotörnålen kropp, gärna en borr för rostfritt stål för den har flackare vinkel än stålborrar. Jag brukar borra i en svarv men de går även med handhållen borrmaskin. Man bara duttar till i sätet med borren på ca 1000 rpm så blir de kanontätt. Ju mindre man borrar i sätet desto bättre, de behövs bara en ny tätyta så tunn som möjligt.